Torpare i svenska Österbotten

Herbert Lindahl

Det finns nästan 200 byar i svenska Öster­botten och i alla dessa har det funnits tor­pare. I dessa byar finns ca. 1950 hemmans­nummer och av dem hade ca. 150 inga tor­pare under hela torpar- epoken.

Från slutet av 1730-talet, då de första tor­pen grundades i svenska Österbotten på Tottesunds översteboställe och på några av Kyrkoherdebolen, och till början av 1920-talet, då torp i allmänhet började in­lösas, hade ca. 13500 torpare existerat i svenska Österbotten. Då dessa 13500 tor­pare alla hade en hustru, hade ca. 27000 personer prövat på torparlivet i svenska Ös­terbotten.

Antalet torpare kunde dock variera mycket från hemman till hemman. Efter storskiftet på 1770-talet, då bönderna fick veta var de hade fått sina ägor, började torp i större omfattning upptas på bondehem­manen. Det hände att torp hade grundats på bondehemmanen före storskiftet men i mycket liten omfattning. I finska Österbot­ten var det något vanligare med torp på bondehemmanen före storskiftet. Efter en "inventering" av alla torpare som funnits i svenska Österbotten får man en uppfattning om hur antalet torpare varierat från hemman till hemman, från by till by. Vid en jämförelse mellan socknarna kan man konstatera att hemmanen i södra Österbot­ten hade de flesta torparna. Med hemman menas i fortsättaningen hela hemmans­nummer. I Sideby och Lappfjärd var anta­let torpare stort på varje hemman. I Vasa­trakten, Kvevlax undantaget, var torparnas antal relativt lågt om man jämför med öv­riga Österbotten. Norrut ökade torparnas antal något igen.

Här nedan följer ett litet sammandrag som belyser torparnas antal i en socken och medeltalet torpare per hemmansnummer i samma socken. Tiden gäller hela torpar­epoken. I vanliga fall fanns det endast ett fåtal torp samtidigt på ett hemman, men då torparepoken på bondehemmanen va­rade nästan 150 år blev antalet torpare rätt många.

Sideby, som består av 3 byar som hade 39 hemmansnummer, hade 487 torpare. Det utgör i medeltal 12,5 torpare på varje hemman. Ett hemman saknade torpare under hela torparepoken. Skogman nr 1 i Omossa hade de flesta torpare, hela 39 stycken. Det var många hemman i Sideby som hade över 20 torpare vardera.

Lappfjärd hade 1084 torpare på 74 hemmansnummer, vilket utgör 14,6 torpa­re i medeltal på varje hemman. Endast ett hemman saknade torpare. Kapellansbolet Jut hade de flesta torparna, 46 stycken. Lillkull nr 5 i Dagsmark och Storlåhls nr 1 i Låhlby hade 30 torpare vardera.

Tjöcks både byar hade 276 torpare på 23 hemman och då blir medeltalet 12 tor­pare på varje hemman. Alla hemman i Tjöck hade torpare. Kaas hemman i Påsk­mark hade de flesta torparna, 29 stycken.

Närpes hade 936 torpare på 171 hem­mansnummer vilket blir 5,5 torpare i me­deltal. En låg siffra om man jämför med socknarna söder om Närpes. Hela 16 hem­man saknade totalt torpare. Kyrkoherdebolet Klaresund hade de flesta torparna, 31 stycken.

Övermarks båda byar hade sammanlagt 339 torpare på 42 hemman, vilket utgör 8 torpare i medeltal. Tre hemman sakna­de helt torpare.

I Korsnäs finns 8 byar med 88 hemmans­nummer och torparnas antal var 439. Me­deltalet var endast 5 torpare på varje hem­man.                             

Pörtom hade 404 torpare på 43 hem­mansnummer. Tre hemman saknade tor­pare, men ändå blir medeltalet så högt som 9,4 för hela Pörtom. Söderman nr 1 hade 40 torpare.

I Petalax båda byar fanns det 215 torpa­re på 29 hemman vilket utgör 7,4 torpare i medeltal på varje hemman. Fyra av hem­manen saknade torpare.

Även Malax består av två byar och där finns 69 hemmansnummer. Torparnas antal var 316 och medeltalet blir 4,5, således ett lågt medeltal. Sex av hemmanen sak­nade torpare.

Bergö hade 53 torpare på 10 hemman, således 5,3 torpare i medeltal på varje. Al­la hemman hade torpare.

Solf hade 390 torpare på 67 hemmans­nummer, vilket gör i medeltal 5,8. Utan tor­pare var 5 hemman, däremot hade Staf­fans nr 1 i Yttersundom ett stort antal, 16 stycken.

I Korsholm finns 175 hemmansnummer (Klemetsö medräknat) om man räknar bort de 9 som fanns i förra Mussor by där Vasa stad var belägen till 1852, nuvarande Gam­la Vasa. Mussor by saknade torpare då Va­sa stad grundades 1606 på den mark där de nio hemmanen i Mussor var belägna. Senare då Kråklund blev en del av kyrkoherdebolet fanns några torpare på den mark som hade tillhört Mussor by. I Kors­holm fanns 883 torpare, vilket gör ett me­deltal av 5 torpare på vart och ett av de 175 hemmanen.

En jämförelse mellan de olika byarna vi­sar att de flesta torparna fanns i norra Kors­holm, samt i en del byar i östra Korsholm. Byarna i södra Korsholm hade glesare med torp än den övriga delen av socknen. Man kan konstatera att där det fanns goda jord­bruksbygder som i Närpes, Malax och södra Korsholm var antalet torpare mindre än i de kargare områdena i svenska Österbot­ten.

I Kvevlax fanns 557 torpare på 48 hem­mansnummer, vilket utgör 11,6 torpare per hemman, ett högt medeltal i Vasa-trakten. Endast ett hemman saknade torpare, Hin­ders nr 12 i Vassor. Det var krono- och skol­hemman. Herrgård nr 1 i Kvevlax hade de flesta torparna, 32 stycken. Endel av tor­parna som var mantalsskrivna på Herrgård hemman var bosatta på Köklot.

I Replots fyra byar fanns 321 torpare på 45 hemman, vilket blir 7,1 torpare i medel­tal på varje hemman. Två hemman sakna­de torpare.

I motsats till jordbruksbygderna i Närpes, Malax och södra Korsholm hade jordbrukssocknen Vörå många torpare. På Vörås 183 hemmansnummer fanns 1630 torpa­re, vilket blir 9 torpare på varje hemman. Endast 7 av hemmanen saknade torpare. Skott nr 6 i Tuckur hade de flesta torpare­na, 38 stycken.

Maxmo har endast 28 hemmansnum­mer och några av dem var underlydande Tottesunds översteboställe, åtminstone vad torparna beträffar. I Maxmo fanns 470 tor­pare, vilket blir 16,8 torpare i medeltal på varje hemman. Det är Tottesund med sina 176 torpare som höjer medeltalet till så hög nivå. I allmänhet hade hemmanen i Max­mo många torpare. Det är oklart till vilket hemman t.ex. Kvimo överbyggare hörde samt östra Maxmo samt Särkimo. Flera av torparna som var skrivna i östra Maxmo och Särkimo var bosatta på Köklot. Så var även i många fall torpare som var man­talsskrivna på hemmanen i Vörå och Kvevlax samt i något fall Karperö i Korsholm.

Oravais har 62 hemmansnummer och på dem fanns 640 torpare, vilket i medel­tal gör 10,3 torpare på varje hemman. Sju hemman saknade torpare, men i stället ha­de "Kimo jernverk" så många som 48 tor­pare på sina egendomar.

Nykarlebys 70 hemmansnummer hade 511 torpare, vilket utgör 7,3 torpare på var­je hemman. Fem hemman saknade helt torpare. Flera av hemmanen hade över 20 torpare vardera.

På Jeppos 34 hemman fanns 277 tor­pare, vilket blir i medeltal 8 torpare på varje hemmans- nummer.

I Munsala finns 80 hemmansnummer och på dem fanns 740 torpare, vilket ut­gör 9,2 torpare på varje hemman. Endast två av dem saknade torpare. Pesonen nr 1 i Pensala toppar statistiken i Munsala med 41 torpare.

De 12 byarna i Pedersöre har tillsam­mans 119 hemmansnummer och på dem fanns 646 torpare, vilket blir 5,4 i medeltal på varje hemman. I mantalslängden finns torpare antecknade på "Pedersöre utmark" eller "Finnabba". Finnabba nr 25 är ett hemmansnummer (nybygge från 1802) i Överpurmo by och där finns dessa torpa­re medtagna. De flesta torparna fanns på kyrkoherdebolet Rosenlund som hade 83 torpare.                                             

De båda byarna i Purmo har tillsammans 48 hemmansnummer med 400 torpare un­der torparepoken, vilket innebär 8,3 i me­deltal. I Nederpurmo var 6 hemman utan torpare men i Överpurmo fanns torpare på alla hemman. Finnabba nr 25 i Överpur­mo hade de flesta torparna, 55 stycken. Porkholm nr 16 i Överpurmo hade 28 och på kronojorden fanns 22 torpare.

I Esse finns 62 hemmansnummer och på dessa var 254 torpare bosatta, vilket utgör 4,1 torpare i medeltal. Sex hemman sak­nade helt torpare.

Larsmo har 26 hemmansnummer och hade 123 torpare, vilket blir 4,7 i medel­tal. På alla hemman fanns torpare.

Kronoby har 107 hemmansnummer och 469 torpare, vilket blir 4,4 i medeltal. Tio hemman saknade torpare.

Terjärv har 57 hemmansnummer och på dem var 283 torpare bosatta, vilket blir 5 torpare i medeltal på varje hemman. Fem hemman var helt utan torpare. Hemmanen i Kortjärv by hade färre torpare än hemma­nen i de två övriga byarna.

Karleby har 103 hemmansnummer och på dem var 362 torpare bosatta, vilket blir 3,5 torpare på varje hemman. Så många som 27 hemman var helt utan torpare och de hemman som saknade torpare var jämt fördelade på de 13 olika byarna. Prästbolet hade de flesta torparna, 29 stycken.

I de tre byarna i Nedervetil finns 43 hemmansnummer med inalles 293 torpa­re, vilket utgör 6,8 torpare på varje hem­man. Tre hemman saknade torpare. Hem­manen i Norrby och Överby hade färre tor­pare än hemmanen i kyrkbyn.

Då antalet hemmansnummer i svenska Österbotten är ca. 1950 och torparnas an­tal i den här översikten är ca. 13500, blir torparnas antal på varje hemman i svens­ka Österbotten ca. 7 i medeltal. Dessa 13500 torpare är tagna från mantals- läng­den och kyrkböckerna. Mantalslängden är tillförlitlig i det här fallet, då den visar när en torpare har börjat och slutat. Kyrkböck­erna är noggrannare med namn och födelsetid- och ort. Begreppet torpare har i vissa fall varit något oklart vid en jämfö­relse mellan mantalslängderna och kommunionböckerna. Det har nog funnits nå­got fler torpare i svenska Österbotten än de 13500 som här redovisats. I församlingar­nas böcker över döda personer finns per­soner som är skrivna som torpare men in­te räknats eller nämnts som torpare i man­talslängden eller i kommunionboken. Räk­nar man dessa personer med som torpa­re, som de troligtvis har varit i något ske­de, får man räkna med att närmare 14000 torpare har funnits i svenska Österbotten. Annars är det många gånger i dagligt tal som begreppet torpare är oklart då samta­let berör gammal bebyggelse och de människor som bodde i de små stugorna som fanns i byarna. Det var inte enbart torpa­re, utan även hantverkare, backstugusittare, inhysingar och andra "löse" som var bosatta i dessa stugor. I mantalslängderna var det bokstavligt klara "linjer" mellan dessa män­niskor, medan kommunion- böckerna inte så tydligt visar människornas sociala ställning.

Torparna kunde även, vid sidan av torpararbetet, vara goda yrkesmän såsom smeder, snickare, murare, skomakare och skräddare. Smeder och skomakare var det vanligaste yrket som de utövade vid sidan om torparsysslan. De hade även förtroen­deuppdrag som t.ex. laggkrönare, kyrkvär­dar, kyrkvaktmästare och orgeltrampare. Till och med barnläraryrket utövades i någ­ra enstaka fall av torpare. Det hände även att torpare öppnade handel i byn och då lämnade torparsysslan. Det var inte heller ovanligt att de efter att de varit torpare en tid blev landbönder eller riktiga bönder med eget hemman.

Ur ”Torpare i svenska Österbotten” - 1990