Namet Pedersöre

Pedersöre (utt. pädäsi), sockennamn. Äldre skrivformer: 1374 (Åbo domkyrkas svartbok p. 151) Pedersøræ, omkr. 1375 Petaris heredh (jfr fi. Pietarsaari) Finl. Medeltidsurk. I p. 359, 1424 (Svartboken p. 316) Pedersøre, 1430 (Finl. Med. Urk. II) Pæderssööre, 1452 (Arwidssons Handl. VI, n:o 16) Pæderssöre, 1488 (Stockholms stads jordebok s. 123) Pedherøre sochn, 1484—88 (Hausens utdrag ur Stockholms stads tänkebok) Pedersöör, 1504—07 (Hausens utdr. ur d:o) Pederssöre, 1531 (Arwidssons Handl. VI, n:o 74, 3 ggr) Pædersööre, 1548 (Hausens saml., avskr.) Pedersöö, 1548,1549, 1551, 1568 (Hausens saml.) Pedersöör, 1556 (Arwidson, Handl. IV, n:o 122) Pedersöö. — Jorde­böcker: 1539 (n:o 4529) Persore souckn, 1543 (n:o 4531) Persöör, 1544 (n:o 4532) Persöör fl. ggr., 1546 (n:o 4534) Persöö 3 ggr, 1548 (n:o 4534 b) Persöör 2 ggr, 1548  (n:o 4534 d)  Persöö  sochn,   1548  (n:o  4534 e) Persöör souckn, 1549 (n:o 4536) Persöör sochn, 1550 (n:o 4540) Pedersöör sochn, 1551 (n:o 4542) Persöör sochn, 1554 (n:o 4555) Persööris sockn, 1562 (n:o 4644) Pedersööre o. s. v. Samma namn är — senare leden frånsedd — Pederszöö, 1492 bynamn i N. Luleå, Sverge. Det österbottniska namnet utgår, enligt vittnesbördet hos de flesta beläggformerna, på -öre. Fi. namnformen Pietarsaari (fi. Pietari 'Petter och saari 'ö') översätter det svenska öre med saari, enär finskan saknar ett ord, som fullt skulle motsvara det svenska. Formen Peder är ett minne från danskväldets tid i Finland. Jfr härmed det i Finland och även i Österbotten ej ovanliga ordet danska sv. vb. l) 'söka att tala herrspråk', 2) 'stoltsera, brösta sig' (Vendell, Ord­bok s. 162).

T.E.Karsten