www.mamboteam.com
loffe.net
 
 
På jernväg från Östermyra till Gamlakarleby II
Skrivet av tidningen Finland   
2007-12-23 19:03
På jernväg från  Öster­myra till Gamlakarleby. *)

II.


Morgonen den 24 oktober fortsattes jernvägsresan från Lappo station till en början öfver de ändlösa åkerfält, hvilka här utbreda sig för ögat. Den som med ett mellanrum i tid af tio år för hvarje besök ett par tre gån­ger gjort färden från Seinäjoki till Nurmo, Lappo och Nykarleby har med intresse kunnat följa jordkulturens allt snabbare framåtskridande i dessa nej­der. För trettio år sedan fanns så­lunda endast en smal remsa åker på hvardera sidan om Nurmo å, det öfriga intogs af småskog. Nu sträcker sig den odlade marken med ansenlig bredd i oafbruten följd ej blott från Östermyra till Nurmo, utan derifrån äfven till Lappo, ock så fortfarande framåt. Hufvudsakligen är det mos­sorna med lergrund, hvilka upparbe­tats. Öfverhufvud har af hela områ­det kring Lappo elf från Lappo kyrk­by till Alahärmä, eller en samman­hängande sträcka af närmare fyra mil  under de senaste tjugu åren på detta vis uppodlats ungefär till två tredjedelar; den öfriga delen var förut lagd under plogen.     
 
Millioner ligga dock ännu här göm­da i en ypperlig, fruktbar jordmån, väntande blott på odlarens möda. Österut från Lappo finnes bland annat en mosse, benämd Heinineva, omfat­tande tjugutusen tunland. Styrelsen har numera beviljat ett anslag för dess begynnande uttorkning, alldenstund det öfverstiger de enskildes för­måga att förse dessa ändlösa fält med tillräckliga afloppskanaler och derigenom göra dem möjliga för odling. Men äfven på många andra håll fin­nes tillräcklig mark för tusental ar­mar, och man kan blott önska, att regeringen skall vara i tillfälle att fortfarande lemna bidrag till mossuttorkningen, hvarigenom den fredliga eröfringen af en hittills gagnlös ut­mark snabbare kunde fortgå.

Afståndet från Lappo till Jepo är något öfver fem mil, fördeladt på föl­jande stationer: till Kauhava 13,7 verst, derifrån till Härma 15,9 verst och så vidare till Voltti haltpunkt 6,2 verst samt Jepo 15,2 = 51 verst. Från sistnämda station har man till­samman 52,3 verst till Gamlakarleby, nämligen till Kovjoki 12,3 v., till Pedersö 9 verst, till Kållby 6,2 verst, till Kronoby 11,8 verst och till Gamla­karleby 13, Hela längden af den nu färdiga jernvägssträckan är således 125 verst, hvartlll kommer bibanan till Ykspila hamn med 4,7 verst.

Banlinien följer icke hela tiden den odlade elfdalen, utan afskär stundom mindre skogsbackar eller aflägsnar sig något från byarnas omedelbara när­het. Trakterna kring Jepo, Kovjoki och Kållby samt Kronoby utom kyr­kobyn förefalla derför som idel skogs­mark, utan att man har aning om byarnas närhet. I allmänhet måste dock erkännas, att bansträckan från Östermyra till Gamlakarleby liksom dess andra hälft till Uleåborg blifvit uppdragen med berömvärd hänsyn till de lokala förhållandena.

Redan huf-vudsträckningen bestämdes i öfverens-stämmelse med det förslag den af re­geringen tillsatta specialkommissionen uppgjort, men äfven stationernas pla­cering och banliniens utstakande på fältet har med berömvärd omsorg öf­verhufvud rättat sig efter befolknin­gens önskningar. Uleåborgska jernvägen gör i detta afseende epok i våra jernvägars historia, till stort be­röm för den byggnadskomité som haft att leda det hela. Med anledning af ständernas beslut var det ej möjligt att närmare tillgodose Nykarleby stads intressen, men man finner ingenstädes så stora misstag vid anläggningen af stationerna som på Wasa vägen, der Orihvesi, Töysä, Alavo, Laihela delvis mycket starkt befolkade kyrkobyar med sammanstötande vägar antingen undvikas på tre fyra versts afstånd från stationen, eller om de af linien beröras icke hugnats med en sta­tion. Den stegrade kostnaden för ögonblicket skulle dock tusenfallt hafva ersatts genom den större beqvämligheten för de resande. Dock, detta är ju ett fel, som hittills hos oss varit gällande system och synner­ligen i ögonen fallande tillämpats på Hangöbanan. Den nya jernvägen till nordösterbotten har det annorlunda. Nurmo och Lappo stationer äro tätt intill kyrkorna, i Kauhava är väl af­ståndet större, betingadt af den all­männa sträckningen, som går temligen rak från Lappo till Jepo, dock ligger stationen inom den bebodda dalsänkningen. Härma station är två verst från kyrkan, men kommunen har önskat denna plats, såsom nära till färjan öfver ån och beqväm äfven för Alahärmä.

Vid Voltti sammanstöter å ena sidan en väg från Kortesjärvi,  den andra är blott 13 verst till 0ravais, hvarest god hamn finnes och der nu en köpman från Åbo håller på att anlägga en klädesfabrik. Endast Kovjoki station, den närmaste till Ny­karleby, framkallade som kändt me­ningsolikhet, i det sistnämda stads invånare ville ha stationen förlagd till Sorvistoby, något söderut. Det upp-gifves dock med säkerhet, att afstån­det frän Kovjoki till staden genom vägens uträtande skall kunna förkor­tas till omkring 8 1/2 verst.

Mot lördags middagen anlände tå­get till Pedersö station, der middagsmål­tid intogs. Jakobstads unga damer hade prydt bordet med en vacker blombu­kett, på hvars sidenband byggnadsko­nsten helsades „ välkommen per jern­väg snart till Jakobstad", en fin upp­maning till skyndsamhet som komitén sannolikt äfven eljes skall hörsamma, såsnart sanktion vinnes å beslutet om bibanans byggande till denna ort.

Tåget brusade snart vidare till den punkt tre verst söderom Kronoby, der sammanbindningen af de från hvardera hållet utlagda skenorna skulle ega rum. Kl. 1/2 4 e. m. begynte fastspikandet af det sista skenparet och var efter tjugu minuter fullbordadt, dervid general Alfthan i några anslå­ende ord uttalade en förhoppning, att den nya banan måtte blifva en föreningslänk mellan norra och södra Finland, samt en befordrare af bildning och välstånd i norra delen af landet. Då tåget derefter uppnådde Kronoby folkrika kyrkoby, var en talrik menniskoskara samlad vid den med flaggor och grönt smyckade stationen för att helsa de resande, oaktadt starkt snö­fall med blåst varit rådande större delen af dagen. Kronoby kommun gaf en fest för arbetspersonalen; till byggnadskomitén och medföljande gä­ster uttalade prosten Sandelin ett varmt välkommen, hänvisande till sam­tidens lösen: framåt på alla banor och uttalande den tack man är skyldig Gud, regering och fosterland för hvarje steg i denna rigtning.

Vägen gick numera öfver den s.k. Kronobyåsen, förbi den mer än fyra­hundraåriga Karleby lands kyrka och på den äng, der klubbekrigets upphofsman under isen dränkte Klas Flemings ryttare. Nära staden är på smäckra jernpelare uppförd en bro, hvilken nu var fullspäckad med ifrigt spanande åskådare. Från denna till de tusentals församlade vid det grönt smyckade stationshuset fortplantade sig ett dånande hurrarop, frivilliga brandkårens musikkapell uppstämde en marsch och hela staden, till de längst bort belägna kojor var rikt il­luminerad. Då det första bantåget kl. 5 anlände, mottogos de resande af brandkårens omkring 70 medlemmar såsom hedersvakt och ledsagades ge­nom en med grönt, flaggor och sta­dens vapen prydd äreport till de gäst­fria privata hem hvilka mottogo dem som kärkomna gäster. Frivilliga brand­kåren föranstaltade senare ett fac­keltåg.

Öfverallt rådde den största ordning i den prydligt och nätt bygda staden. Hvarken denna lördagsqväll eller föl­jande dag syntes en enda drucken person, oaktadt staden arrangerat mid­dag för omkring 600—700 jernvägsarbetare.

*) I föregående uppsats nämdes genom misskrifning såsom en af de resandes värdar i Lappo f. d. landtdags- mannen Karlstedt; bor heta Lagerstedt. Han är välkänd såsom en af de största jordbrukare i Österbotten.

Artikel i tidningen Finland no 252, sid 2, 30.10.1885
Redigerat av Elof Granholm 23.12.2007


Senast uppdaterad 2007-12-23 23:09
 
 
Top! Top!