www.mamboteam.com
loffe.net
 
 
På jernväg till Gamla Karleby I
Skrivet av tidningen Finland   
2007-12-23 22:55
På jernväg till Gamla Karleby.        
     

I.

Telegrafen har redan förkunnat den glädje som i mellersta Österbotten på mångfaldigt vis gaf  sig tillkänna, då det sista skenparet fastspikades på den Uleåborgska jernvägens sydliga hälft och det första bantåget den 24 oktober under tusenstämmiga hurrarop brusade fram till Gamlakarleby högtidssmyckade jernvägsstation. Från detta ögonblick har åter en betydlig sträcka af det bördiga österbottniska slättlandet och dess idoga, lifskraftiga befolkning trädt i närmare gemenskap med landets sydliga delar. En länk är ånyo bruten ur den isoleringsked­ja, som hållit denna landsdels utveck­ling fjettrad, och man emotser möjlig­heten till ny uppblomstring efter det hårda slag, som träffade hela det vestra kustlandet, då en af de mäktiga­ste pulsådrorna för dess handel och rörelse afskars genom öppnandet af Saima kanal.

Äfven för landet i dess helhet är hvarje nyöppnad jernvägsförbindelse af betydelse, så mycket mera genomgri­pande ju vidsträcktare områden af förut afsöndrade trakter bringas i dag­lig och snabb förbindelse med landets andliga och materiela centrum. Im­pulserna till förökad verksamhet steg­ras öfverallt: det är bilden af ett lifskraftigare blodomlopp inom organis­men, en företeelse, som helt säkert skall visa sig besannad hvad de öster­bottniska jernvägarna beträffar och re­dan nu håller på att förverkligas.

Tack vare den energi, hvarmed byggnadskomitén för Uleåborgska jernvägen bedrifvit arbetet, är för närva­rande efter 19 månaders verksamhet ungefär hälften af hela arbetet utfördt. Södra delen eller hela bande­len Östermyra—Gamlakarleby, utgö­rande en sträcka af 125 verst, kunde derför af komitén jemte cheferne för statens jernvägar, för desses maskin- och banafdelningar, samt för posten, äfvensom några andra inbjudna, deribland guvernören öfver Wasa län, med lokomotiv och tillhörande vagnar be­faras den 24 dennes. Redan föregå­ende afton anlände komitén med ex­tra tåg från Tammerfors till Öster­myra station, som nu betydligt utvid­gas för att motsvara sitt nya ända­mål. En envånings hotellbyggnad af trä är uppförd i samma linie med sta­tionshuset och innehåller 22 rum för resande och hotellpersonalen. En an­nan byggnad innehåller rum för re­sande med anspråk på billigare nattherberge. De torde bägge snart vara inredda för sitt ändamål. Främst fä­stes dock den resandes uppmärksam­het, då han från skogstrakten rullar fram på den vida österbottniska slät­ten, som här vidtager, vid ett loko­motivstall af sten med nio spiltor och tvänne torn, innehållande vattenreservoirer. Stenarbetet vid vändbord och kanaler är utmärkt, likaså byggna­dens öfriga omsorgsfullt utförda detal­jer; kostnaden uppgår till 90 à 100,000 mark.

Skymning hade redan inträdt, då komitén och dess gäster begynte sin färd på den nya banlinien, först till Nurmo 5.5 verst, derifrån till Ruha platform 8.6, samt till Lappo 7.6 verst, tillsammans 21 verst, under det att landsvägen utgör tre mil.

Nurmo kyrka ligger ett stycke vesterom banlinien, på motsatta sidan synes ett tvåvånings trädhus, kommu­nens med dryga kostnader uppförda nya folkskola. Tåget ilar med lätt­het fram öfver den plana slätten, hvilken i dessa trakter har en höjd af endast 150 fot öfver hafvet, på ett afstånd derifrån af sju till åtta mil. Huru fördelaktig denna forna hafsbotten är för jernvägsbyggnader och hvilka fördelar den erbjuder för be-drifvandet af trafiken, framgår ur en jemförelse al niveauförhållandena mellan Östermyra — Wasa och Östermyra — Gamlakarleby banlinien å ena samt Östermyra — Tammerfors å andra si­dan. På de förra två sträckorna sän­ker sig slättlandet temligen jemt mot hafvet, endast mellan Kauhava och Härma förekommer en stigning till 215 fots höjd, dock sker densamma långsamt. På bansträckan till Tammerfors deremot uppnår linien vid Myllymäki station en höjd af 600 fot öfver hafvet, den största som hittills förekommer på de finska jernvägarna. Af väsentlig vigt härvid är likväl, att stigningsför- hållandena äro betydliga;  sålunda höjer sig linien mellan Östermyra — Sydänmaa 200 fot på 11 verst,  under det banan på hvardera sidan  om Orihvesi på långa sträckor stiger och faller med 1 fot på 80. Lokomo­tivföraren från Tammerfors, som varit van endast vid dylika höjder och sänkningar, uttalade derför sin för­undran öfver den jemna banan i det betecknande uttrycket, att man för lokomotivet behöfde hvarken vatten eller ved för att komma fram, det ginge af sig sjelft.

I omedelbart sammanhang med dessa gynsamma terrängförhållanden står den ringa qvantitet jordmassa, som för banans utförande behöft undan­skaffas. Den uppgår inalles till 22,000 kubikfamnar för hela vägen, medan exempelvis genomgräfningen för banan vid Hvvinge utgjorde 70,000 k.-famnar och tillsammans med gräfningen för stationsplanen derstädes 90,000.

Hela fredagen, då tåget passerade från T:fors till Östermyra hade man att fröjda sig åt det vackraste solsken med klar himmel. Marken, som i Helsingfors var snöklädd, framträdde bar öfverallt i det inre af landet, så att åskådaren kunde iakttaga dess beskaffenhet. Några dagars köld och den föregående nattens 15 till 16 gra­der ha dock belagt alla mindre sjöar med en glänsande yta af is, på hvilken man stundom såg en eller annan skridskolöpare. I klaraste månsken anlände tåget till Lappo station, beqvämt beläget litet utanför den stora kyrkbyn. De resande funno gästvänligt qvarter hos ortens honoratiores, hvilka samlats vid bangården. Bygg­nadskonstens ordförande general von Alfthan samt länets guvernör general Procopé hos f. d. landtdagsmannen Karlstedt, några af jernvägsstyrelsens medlemmar, öfveringeniör Tallqvist m. fl. hos prosten Törnudd o. s. v. Den betydande byn, som på en ringa sträc­ka af ungefär två verst räknar en be­folkning af mer än 5,000 personer och således öfverträffar många af våra småstäder, var delvis rikt illuminerad. Ur samtal med några dess invånare framgick, att man högt uppskattade betydelsen af den dag som sammanknutit dem så nära med det öfriga fosterlandet.

Ur tidningen Finland no 251, sid 1-2
29.10.1885

Redigerat av Elof Granholm 23.12.2007

   
Senast uppdaterad 2007-12-23 23:06
 
 
Top! Top!