ÖSTERBOTTNISKA
ALLMOGERIKSDAGSMÄN 1573 — 1800

DEL 1 (1573 – 1667)

Riksdagen 1573

1. Per Larsson i Jeppo tilldömdes den 8 febr. 1574 »sin omkostnad av menige man av föreskrivne (Pedersöre) socken för den omak och hans kost, (då) han låg uti 15 veckor i Stockholm uppå menige socknens bästa». Det sägs inte uttryckligen att Per Larsson deltog i herredagen, men då han var i Stockholm för socknens bästa så lång tid, kan det knappast ha varit för någon annan uppgift. En riksdag hölls nämligen i Stockholm i juni 1573. Per Larsson hade ett av de största hemmanen i Jeppo. Han skattade för 27 spannland åker, hade 20 kor och familjen bestod av 6 vuxna personer. Om han var från Över- eller Ytterjeppo är tillsvidare inte utrett.

Riksdagen 1595

2. Hans Hansson Fordell, som var länsman i Pedersöre, deltog i riksdagen i Söderköping 1595. Han var en ivrig anhängare av hertig Karl. 3. Erik Jonsson, bonde i Mustsor by, kyrkbyn i Korsholm, och 4. Olov Miemonen från Vörå deltog i samma riksdag. I sina besvär anhöll de bl. a. om att slippa bygga sågkvarn och befrias från »hjälptjära».

Riksdagen 1600

Hans Fordell, 5. Matts Persson i Poras åminne, Kronoby, 6. Matts Eriksson i Murmursund (Sundom) och 7. länsman Enwald Mickelsson i Mustsor by, 8. Matts Eriksson i Kantlax i Vörå, 9. Olof Mårtensson i Poras i Karleby, 10. Matts Jepsson i Finby, Närpes, och 11. Olof Larsson i Kalax, Närpes, samt sju bönder i finska Österbotten deltog i riksdagen i Linköping i februari 1600. Hertig Karl ville synbarligen ha många bönder med, när han skulle göra upp räkningen med de upproriska adelsmännen. Det blev, som känt, en svår efterräkning för dessa. Hans Fordell blev invald i den 155 man starka domstolen, som hade att rannsaka och döma dem, som konspirerat till förmån för konung Sigismund i Polen.

Riksdagen 1614

12.  Eloff Andersson från Österbotten var riksdagsman 1614. Om han var från Tjöck eller annan ort är tillsvidare inte känt.

Riksdagen 1617

13.  Matts Eriksson från Mustasaari och 14.  Anders Bertilsson (Gregg) från Vörå deltog jämte två bönder från finska Österbotten i riksdagen 1617, då Gustav II Adolf kröntes. Matts Eriksson torde ha varit bonde å Beijars hemman i Karperö.

Riksdagen 1620

15.  Carl Ifvarsson Paris eller Karls deltog jämte två bönder från finska Österbotten i den riksdag, som hölls i Stockholm från den 1 mars till 13 april 1620. Huvuduppgiften för denna riksdag var att bevilja utskrivning och utrustning för att möta ett anfall av Polen. Bl. a. fördubblades då böndernas boskapspenningar.

Riksdagarna 1625 och 1627

16. Matts Persson från Pedersöre och 17. Olof Olofsson från Karleby deltog i riksdagen 1625. Matts Persson hade hösten 1620 till­sammans med Per Nilsson från Kvikant i Karleby besökt konungen för att utverka »försköning på utlagorna», emedan deras säd skadats svårt av frost. De anhöll om hjälp till sin hemfärd, då resan hade tagit längre tid än de beräknat. Matts Persson torde ha varit bonde på Kristola hemman i Bennäs och var nämndeman 1612—1627. Den riksdag, som han deltog i, hade sammankallats till den 28 februari i Arboga för att rådslå om »rikets värn, välfärd och lyckosamma tillstånd», emedan det då var »farliga» tider. Olof Olofsson torde ha varit bonde å Nabba hemman i Storby. Han var riksdagsman även 1627 och blev nämndeman samma år.

Utskottsriksdagen 1636

18. Anders Mattsson (Mattfolk) från Ytteresse i Pedersöre besökte den utskottsriksdag (de tre högre stånden), som började den 21 maj 1636 och framförde där ett besvär, upptagande tre önskemål. Han fick den 11 juli resolution på besvären. De gällde en tvist med Ny­karleby socken om två byar, om frimarknaden som flyttats från Pedersöre till Nykarleby och om försköning från Korsholms gårds byggnad.

Riksdagen 1638

19. Åke Persson (Grannas), bonde i Miemoisby, Vörå, nämndeman och kyrkvärd, synes ha varit riksdagsman 1638. Han krävde den 30 januari 1649 att få sina herredagspenningar från Munsala, men fick till svar att dessa (före 1645) hade levererats till länsmannen i Nykarleby.

Riksdagen 1640

20.   Erik Hindersson  Glasmästar deltog jämte en storkyrobo i riksdagen i Nyköping den 13 januari till den 20 februari 1640 och fick vid dess slut i drottningens namn resolution på sina besvär.

Riksdagen 1643

21. Mårten Knutsson (Bengs) från Reipelt, Vörå, 22. Lars Månsson (Klemets) i Dagsmark, Lappfjärd, och 23. Mårten Mickelsson från Lappfjärdsby samt en lillkyrobo deltog i riksdagen 1643. Den sammanträdde den 3 oktober. Bönderna från Österbotten kände skattetrycket tungt, i synnerhet som missväxt hade inträffat och de var förbjudna att utföra sina produkter till Stockholm, där de kunde sälja dem till bättre pris. Deras besvär handlade om dessa saker. Regeringen hade ännu större behov än bönderna av denna riksdag. Den hade gett befallning, att krigshären skulle vända sig mot Dan­mark. För den ökade aktiviteten behövdes mera krigsfolk och under­håll. Det var böndernas sak att bevilja detta. Men bifall gavs efter mycken övertalning. Först därefter gav regeringen svar på all­mogens besvär. Resolutionen på österbottningarnas besvär var i sak intetsägande. En liten personlig uppmuntran fick de. De erhöll fri skjuts hem.

Riksdagen 1644

24. Olof Mickelsson Huhta från Korplax by i Karleby represen­terade Uleåborgs län vid riksdagen 1644 och en bonde i Lillkyro var ombud för »Korsholms härads södra prosteri». Olof Mickelsson var nämndeman 1628—1664 och på 1640-talet dessutom fjärdings­man, d.v.s. uppbördsman åt kronan inom en del av socknen. Han var således en betrodd man. Även 1650 var han riksdagsman för Österbottens norra prosteri.

Riksdagen 1647

Anders Mattsson Mattfolk, som deltog i utskottsriksdagen 1638, var 1647 riksdagsman för Österbottens södra prosteri. Han yrkade då på nytt i sitt besvär, att frimarknaden måtte flyttas tillbaka till Pedersöre, att skäriborna i Österbotten måtte liksom i Västerbotten få resa med egen »avel» till Stockholm för att tillbyta sig spannmål och att Pedersöre skulle bli fri från hållskjuts i Nykarleby. I en särskild skrift anhöll han, att Pedersöre skulle igen förläggas under hospitalet i Kronoby och frikallas från Korsholms gårds »byggning». Han fick den 24 mars 1647 svar på besvären. Endast i fråga om hållskjutsen i Nykarleby och frihet beträffande Korsholms »bygg­ning» fick han bifall.

Riksdagen 1649

25. Bertil Arvidsson Rusk från Närpes var 1649 riksdagsman för Österbottens södra prosteri och 26. Daniel Mattsson från Kronoby för Österbottens norra. Denna riksdag hölls från den 15 januari till den 20 mars. Bertil Arvidsson påminde i sina besvär om missväxt i Österbotten, om minskad tillgång på skog för tjärbränning och om avtagande fiske. Bönderna borde därför beviljas skattelindring. Vidare underströk han den tunga utskrivningen av krigsfolk och att fogden tog av allmogen boskap för utlagorna. Regeringen sköt ifrån sig de besvärliga frågorna och lämnade åt landshövdingen och generalguvernören att »rannsaka» dessa besvär och att »hålla hand över» att bönderna »icke skedde för när».

Bertil Arvidsson var en inom sin hemsocken känd och uppskattad man. Han var född omkring år 1590, bonde i Kalax by på Rusk 2/3 mantals hemman. Han var nämndeman 1631—1674 samt kyrkvärd.

Daniel Mattsson framförde besvär över det förtryck, som tjärhandelskompaniet i Stockholm utövade, men dess direktör bort­förklarade anmärkningarna. Daniel Mattsson var bonde i Merijärvi by, som på hans tid hörde till Terjärv, men nu till Kronoby. Han var född omkring 1600, var bonde på l 1/4 mantals hemman, således en storbonde och var sedan 1630-talet nämndeman. Märkligt nog representerade han 1649 ensam hela Uleåborgs läns allmoge.

Riksdagen 1650

Erik Henriksson Glasmästar från Iskmo by i Korsholm och 27. Mårten Larsson från Pedersöre var 1650 allmogens riksdagsmän för Österbottens södra prosteri samt Olof Mickelsson Huhta i Karleby för norra prosteriet, d. v. s. Uleåborgs län. Två tidigare riksdags­män var således nu med, nämligen Erik Henriksson, som 1640 var riksdagsman, och Olof Mickelsson, som 1644 var ombud.

Riksdagen pågick från den 24 juni till den 8 november eller 4 1/2 månader, en ovanligt lång period. Drottning Kristina kröntes då och i samband därmed skulle de olika stånden få sina privilegier stadfästa eller utvidgade. De tre ofrälsestånden förenade sig om att påyrka inskränkning av adelns förläningar och företrädes­rättigheter. Drottningen, som hade som mål att få Karl Gustav vald till tronföljare, behövde stöd av de ofrälse och var tillmötesgående. Men när drottningen nått sitt mål, behövde hon icke längre deras stöd, utan tog nu öppet parti för adeln. Hon förmådde de ofrälse stånden att utesluta ur riksdagsbeslutet kravet på reduktion av för­läningar. De »previlegier» som hon beviljade bönderna, inskränkte sig till en förordning om deras och frälsemännens ömsesidiga rättig­heter och skyldigheter främst i fråga om dagsverken.

Mot vanligheten fick ombuden från Österbotten vid denna riksdag i k. m:ts resolution bifall till flera önskemål. De båda ombuden för södra prosteriet hade framfört besvär, som innehöll inte mindre än 20 punkter. På 8 gavs avslag och på 12 mer eller mindre tydliga bifall. De fick bekräftelse på sitt krav om frihet från tionde för sälfångsten. K. m:t förbjöd fogdarna att använda falska mått och vikter. Frimarknader i alla städer i Österbotten skulle få hållas i åtta dagar. Den tidigare rätten för allmogen att föra sina varor till vilken stad i Österbotten som helst blev stadfäst. Lindring på årets utlagor utlovades för detta år, emedan missväxt hade inträffat föregående år.

Erik Henriksson Glasmästar fick vid riksdagen erfara, att han och hans socken hade andra herrar än drottningen. Han hade vid riksdagen 1640 klagat över »den stora orätt oss (allmogen i Mustasaari socken) av arrendatorens välaktad Anders Jönssons tjänare Daniel Persson ifrån Stockholm vederfaret är, vilken haver haft uppbörd händer emellan på 1639 i det han haver utfordrat av oss för ett fång hö kopparmynt tre daler och vi fattige kronans skattdragare, hava icke fått njuta kronans värdering oss till godo såväl som andra här i landet njutit hava, nämligen de hava icke givit mera än som 1/2 lisp. smör för ett fång hö eller 1/2 tunna tjära».

Detta besvär var indirekt riktat mot riksskattmästaren Gabriel Bengtsson Oxenstierna, som sedan 1632 hade Mustasaari socken i förläning och tvärtemot ett förbud av Gustav II Adolf utarrenderat förläningen mot en viss penningesumma årligen. Arrendatorn var den i besväret nämnda rådmannen Anders Jönsson Utterclo i Stock­holm. Denne hade i sin tur en tjänare att uppbära utlagorna och att utkräva dessa utan skonsmål. Klagomålet 1640 tegs ihjäl, då det var besvärande för riksskattmästaren. Men Erik Henriksson kom 1650 med ett likadant klagomål, sjätte punkten i hans besvär. I detta talades om orättrådigt förfarande av fogdarna och om falska vikter och mått, varigenom bönderna måste utgöra mera skatt än jordeboken angav. Nu blev rådman Anders Jönsson avkrävd för­klaring. Han svarade med att stämma riksdagsmannen från Kors­holm inför kämnersrätten i Stockholm. Dit gick Erik Henriksson inte godvilligt. Han blev då fängslad och förd till rätten för att bevisa, om rådmannen var skyldig till det han klagat över. Detta var omöjligt för honom, då han inte hade med sig några sockenbor, som kunde vittna. Per Brahe berättade i ett brev följande vår, att rådman Anders Jönsson »mycket hårt plägar angripa sina vederparter, det ännu klagas av en herredagskarl i Österbotten, den han lät där i Stockholm arrestera och mycket strängt på kämnersrätten med honom procederade».

En liten uppmuntran för allmogens riksdagsmän påbjöd drott­ningen. Landshövdingen påminde vid vintertinget 1651, att drottningen höjt deras arvode med 4 öre smt per rök, »eftersom de då hela sommaren där att fördröja nödgades och stora expenser utstå måste». Bl. a. hade de rest till drottningens kröning i Uppsala.

Riksdagen 1654

28.  Nils Mattsson från Porasby i Kronoby var 1654 riksdagsman för Österbottens norra prosteri och en bonde i Storkyro för södra prosteriet. Denna riksdag hölls i Uppsala från den 2 maj till den 21 juni. Riksdagsmännen fick nu vara med om drottning Kristinas tronavsägelse och Karl X Gustavs kröning. Nils Mattsson var sanno­likt bonde på Skuut i Poras 1651—1681. Han var även nämndeman.

»Gemene man i Mustasaari» hade sänt med storkyrobon Sigfrid Olofsson två besvärsskrifter. I den ena anhöll de om att få »komma under kronan tillbaka», i den andra bl.a. om en förteckning på utlagorna i persedlar och penningar. En sådan förteckning lovades dem.

Riksdagen 1655

29.  Mickel Frantzon (Nyby) från Ankil i Vörå var 1655 riksdags­man för Österbottens södra prosteri, 30. Tomas Mickelsson Dancka från Kutila i Lillkyro för Korsholms grevskap, en bonde för norra prosteriet och en för Kajana friherrskap. Då riket nu hade fått en ny konung, hoppades i synnerhet bönderna, att förläningarna skulle indragas och att de skulle få erlägga skatt till kronan. Detta anhöll bönderna i Österbotten om i flera besvärsskrifter. Mickel Frantzon framförde en skrift för södra prosteriet, innehållande 17 punkter, en för Vörå socken med 5 punkter, en för Vasa grevskap med 2 punkter, en för Malax med 2 punkter och en för Kyro socken med 4 punkter. Tomas Mickelsson framförde en skrift innehållande 12 punkter. I alla dessa skrifter framhölls missförhållandena och huru bönderna på många sätt fått det svårare, sedan de kommit under »herrar», som krävde högre utlagor än kronan.

Regeringen synes inte haft tid att ge svar på dessa besvär, utan lämnat åt landshövding Graan att undersöka klagomålen. Greve Oxenstierna fick taga hand om besvären från Kyro och Mustasaari. Han sände skrifterna till sin hauptman Botvid Höök i Vasa, som fick i uppdrag att vid tingen höra allmogen om besvären.

Hauptman Höök stämde Mickel Frantzon till tinget i Mustasaari för att svara. Han infann sig en gång och svarade, men när Höök stämde honom på nytt senare, infann han sig inte till tinget, fastän han var i Vasa och fastän Höök sänt två män att kalla honom. Han lät dessa hälsa Höök, att landshövdingen hade frikallat honom från att vid domstol svara för det han gjort som riksdagsman.

Det rådde vid riksdagen 1655 en stark stämning bland de tre ofrälse stånden för reduktion av förläningarna. Riksdagen beslöt, att de »omistliga» godsen skulle indragas till kronan och att en fjärdedel av övriga förläningar likaså skulle indragas. Allmogen måste motvilligt bevilja utskrivningar under tre år samt en tunna spannmål och en riksdaler penningar från varje helt hemman utöver skatterna, dock för blott ett år. Denna riksdag hade pågått från den 26 februari till 25 juni.

Riksdagen 1659 — 60

Mickel Frantzon och Tomas Mickelsson deltog även i riksdagen i Göteborg 1660, en storkyrobo för Korsholms grevskap och två bönder för det norra prosteriet. Karl X Gustav hade andra gången anfallit Danmark, men inte haft den framgång han åsyftade. Han behövde ny utskrivning av soldater till att fylla luckorna med och ny bevillning för krigets fortsättning. Riksdagen hade sammankallats till Göteborg till den 12 nov. 1659. Först den 18 december kom konungen från Danmark. I början av januari 1660 överlämnade han proposition om utskrivning och bevillning. Kort därefter insjuknade han och dog den 13 februari.

Våra ombud hade denna gång framfört två skrifter med besvär, en från Österbottens södra fögderi, innehållande 10 punkter och en från Pedersöre socken samt vidare besvär från Malax, Kyro, Ilmola och Laihela socknar. På alla besvär fick de den 2 mars resolutioner. Besvären gällde som vanligt anhållan om lindringar och åtgärder till lättnader för allmogen. Regeringen lämnade åt landshövdingen att se till vad som kunde rättas, och åt greve Oxenstierna att be­handla de önskemål, som framförts från hans grevskap.

1660 års senare riksdag

31. Anders Grelsson Ruth från Tölby i Korsholm var riksdagsman vid 1660 års senare riksdag såsom ombud för Korsholms grevskap. Pedersöreborna lät inlämna till denna riksdag en besvärsskrift »igenom denne vår fullmäktige». Om de åsyftat en egen sockenbo eller tölbybon är ovisst. Konungens begravning blev uppskjuten till hösten 1660. Riksdagen hade fördenskull sammankallats.

Anders Grelsson var välbevandrad i Sverige genom seglationer och som vinterliggare. Hemma hade han med framgång processat med bl. a. borgmästaren Siulsson. Anders var frispråkig och strids­lysten. Han torde ha fått intaget i besvärsskriften bl. a. ett skarpt klander över att fogden i Korsholms grevskap utpressade högre skatter än tidigare. Fogden försökte få honom utstängd från riks­dagen genom att beskylla honom för »dråp, tjuvnad eller hordom». Men fogden måste vid rådstugurätten i Vasa tillstå, att han inte visste annat än »ära och gott med Anders Grelsson». Denna kunde då resa till riksdagen. Greve Gabr. Gabrielsson Oxenstierna blev underrättad om riksdagsmannens ankomst till Stockholm och vad han skulle klaga över. Greven kallade honom till sig innan besvären inlämnats och förhörde honom. Anders försvarade sig. Besvären inlämnades och behandlades på vanligt sätt. Men nu var konungen borta, och de höga herrarna åter vid makten, samma herrar som hade de stora förläningarna, därifrån klagomålen kom. Gabriel Oxen­stierna var nu riksmarskalk och medlem av förmyndarregeringen. Då var det naturligt, att besvären inte ledde till någon lindring eller rättelse. Resolutionerna blev därefter.

Efter hemkomsten fick Anders Grelsson att göra med grevens hauptman Höök i Vasa. Denne fick honom bötfälld. Anders utlät sig vanvördigt om Höök. Denne lyckades då få honom dömd till döden för sitt vanvördiga yttrande om det kyrkobygge i Vasa, som Höök drev på. Han insattes på häktet i Korsholm under väntan på hov­rättens utslag över domen. Han lyckades rymma. Sedan hörde ingen av honom.

Riksdagen 1664

32. Mickel Nilsson (Bro) från Malax var riksdagsman 1664 för Österbottens södra fögderi och 33. Lars Olofsson (Byskata) från Kronoby för det norra fögderiet. Korsholms grevskap hade som ombud en bonde från Lillkyro samt Ilmola och Lappo socknar en annan bonde. Valmöte hölls i Vasa den 7—8 januari under ledning av landshövding Graan. Endast en bonde från varje socken var närvarande. Han frågade först efter de förslag till besvär, som de hade. De nämnde inte mindre än 31 sådana. Han gallrade ut dem han själv kunde behandla så att 9 blev kvar. När det gällde att utse riksdagsman, yrkade ombudet för Pedersöre, att riksdagsman borde väljas från denna socken, men ombudet för Malax påminde om att Malax borde vara i tur. Alla intygade, att därifrån »uti fast många år ingen herredagsman varit haver». Bonden Mickel Nilsson i Övermalax blev då vald. Kyrkboken visar, att han var bonde på Bro hemman, född 28. 9. 1614 och dog 8. 1. 1690.

Riksdagen hölls från den 1 maj till den 27 augusti, således rätt länge. »Det var en riksdag, utmärkt av mycken strid mellan råd och ständer, mellan ständerna inbördes och inom det första ståndet självt.»

Sex av de nio besvärspunkterna från södra fögderiet ledde till åsyftad åtgärd, emedan dessa inte innebar utgifter för staten.

Mickel Nilssons son Matts var bonde på Bro 1675, men 1690 har en Mårten Pålsson, som varit dräng i gården, blivit husbonde. Varför hade hemmanet gått ur släktens ägo? Orsaken härtill synes ha varit dryga böter, som ådömts Mickel Nilsson. Han hade vid en rågång 1669 mellan Malax och Solf kommit till den uppfattningen, att hauptman Nils Eriksson i Solf flyttat en råsten, så att rån blev oförmånlig för Malax och beskyllde honom för detta. Han hade inga vittnen, som kunde bestyrka tillvitelsen, varför han blev dömd att bota 120 mark (= 14 tunnor råg). Dessa höga böter torde ha ruinerat honom.

Lars Olofsson Byskata var bonde på l 1/4 mantals hemman i Poras by och nämndeman.

Lantbruket i Svenska Österbotten
(jubileumspublikation 1904-1954) 
Österbottens Svenska Lantbrukssällskap                                                Del 2 >>>