80 år sedan jägarrörelsen fick sin start

Skrivet av Toivo Sandkvist

2015-10-22 14:45

Gen.maj. Uno Fagernäs

80 år sedan jägarrörelsen fick sin start

År 1914 bröts en rätt lång fredsperiod i Europa. Kungarnas och kejsarnas era beledsagades in på 1900-talet av nya idéer. Industrialiseringen förflyttade folkmassor till nya bosättningsorter. Det uppstod en samhällspolitisk förskjutning.

Här i Finland skärpte de ryska makthavarna greppet. Tsaren och hans underhuggare inledde sitt förryskningsprogram. Finlands autonomi krymptes.

Under början av 1900-talet blev studenternas inställning till ryssarna allt mer kärv. Aktivister inledde sin verksamhet. Vägran att utföra värnplikten var ett avgörande steg mot självständigheten.

Då första världskriget utbröt försnabbades åter strävandena från seklets början. Hösten 1914 accelerades förryskningsprogrammet. I Finland började man kasta blickarna mot Tyskland. Den s.k. undfallenhetslinjen hade kört in i en återvändsgränd.

I november 1914 samlades i Ostrobotnias lokaler, i Helsingfors, en grupp aktivister. Jägarrörelsens byrå grundas i Stockholm. Magister Väinö Kokko fungerade som ordförande vid Ostrobotnia-mötet. Till kontaktpersoner utsågs Bertel Paulig och Walter Horn. Med fanns även Herman Gummerus.

Värvning av jägare påbörjades strax. I Österbotten grundades flera etappunkter. I Jeppo- och Härmätrakten fanns två förgrundsgestalter, fabrikören C. J. von Essen och jordbrukaren Juho Ekola.

Essen höll kontakt till Stockholm.

Första jägarna

Byrån i Stockholm fick de praktiska förberedelserna klara i Tyskland i januari 1915. Den första gruppen förberedde sin resa till Tyskland via Sverige.

Den första som anlände till Tyskland var studerande Georg Öhman (f. 1891) från Lovisa. Han fungerade först som sekreterare vid jägarbyrån som öppnats i Berlin. I februari 1915 gjorde han en värvningstripp till de nordtyska hamnarna och lyckades värva flera finländare till jägarutbildning.

Den 25 februari påbörjade den första gruppen sin utbildning. De unga männen var klädda till scouter i syfte att vilseleda. Därför fick kursen benämningen Phadfinder-kursen, d.v.s. scoutkursen.

Fyra från trakten

von Essens kontor i Jeppo och Helsingforskontoret fick fyra österbottningar med på den forsa kursen. De var Martin Rafael Berg från Kronoby, Frans Uno Fagernäs från Terjärv, Johan Hugo Harald från Gamlakarleby och Ernst Alfred Lillbroända från Kronoby.

M.F. Berg kom sedan i försvarsmaktens tjänst och befordrades till överste 1940. F.U. Fagernäs tjänade armén ända till år 1954. Han är den enda från vårt område som befordrats till general. Fagernäs deltog i i vinterkriget som kommendör för 15. D i striderna vid Suomussalmi-Raate. I fortsättningskriget fungerade han som kommendör på Uhtua och Maaselkä näs.

General Fagernäs verkade sist som chef for Österbottens militärlän åren 1951-54. Han dog 1980 och är begravd i Kronoby.

Berg fungerade som kommendör på Karelska näset i vinterkriget och i fortsättningskriget som kommendör för JR 61. Han pensionerades som kommendör för Vasa militärdistrikt 1945. Efter det verkade han inom affärsbranschen. Överste Berg avled 1984 och är begravd i Vasa.

Johan Harald deltog i frihetskriget liksom även de två förutnämnda. Han befordrades till kapten 1918. Efter frihetskriget insjuknade han och avled år 1919. Han ligger begraven i Karleby.

Ernst Lillbroända tjänstgjorde efter frihetskriget vid Vasa Skyddskårsdistrikt åren 1919-31. Senare verkade han som affärsman i Kronoby och Helsingfors. Under vinterkriget var han chef för Åbo skyddskår och under fortsättningskriget var han åren 1941-42 kommendör för 27:e krigssjukhuset. Han dog 1956 och är begraven i Kronoby.

Dessa fyra män var alltså de första som fick jägarutbildning och efter det fungerade själva som utbildare.

Fritz Emil Asplund, född i Vasa, som blev student från Gamlakarleby svenska samskola år 1914 kom också till Lockstedt den 25 februari 1915.

Han var i december 1917 chef för vapenbåten Equites andra resa. Resan misslyckades och han återvände med båten till Libau. Kommenderades på nytt till Finland och 1.1.1918 blev han chef för krigsskolan i Vindala. Han var chef för Vasa Skyddskår då Vasa erövrades. Från år 1929 var han chef för patronfabriken i Lappo. Han dog under mystiska omständigheter, förgiftad av en politisk lönnmördare, 20.4.1932.

Karlebygruppen hösten 1915

Hösten 1915 var man i Tyskland beredda att ta emot en ny kontingent. Läget hade ytterligare tillspetsats i Österbotten. Ryssarna hade fått uppgifter om den hemliga jägarutbildningen.

Jägaretappverksamheten i Gamlakarleby kom i gång sommaren 1915. Apotekare K. Roos ordnar finansiering och resbiljetter för den första jägargruppen från Gamlakarleby. Resan avverkades med tåg till Torneå eller Kemi där man i hemlighet tog sig över till Sverige och därifrån vidare med järnväg till Tyskland. I Stockholm pausade man och fyllde på reskassan.

I den första gruppen som reste hösten 1915 ingick postiljonen Väinö Ahola, 22 år, föraren Frans F. Friberg, 23 år, kontoristen Artur Nikula, 23 år, telegrafisten Allan Sandström, 20 år och järnvägspraktikant Sigurd Wenelius, 20 år. Denna grupp kom till utbildningscentret i Tyskland den 15.11.

I den andra gruppen ingick affärsbiträdena Paul A. Erickson, 19 år, Ragnar F. Hallbäck, 20 år, Markus Hassel, 20 år, telegrafisten Karl Nyström 20 år, eldare Gösta K. Saren 17 år.

Denna grupp anmälde sig till utbildningen den 4.12. Arbetaren Julius Salin, 20, anlände till Lockstedt 10.12.1915. Via Jakobstad kom 21.12.1915 Walter Sandström, 20 år. Han flyttade sedermera till Gamlakarleby och där han begravdes. Butiksbiträdet Kalle Rokala, 20 år, anlände 10.12.1915, 8.11.1915 Juho Parkkinen, Kannus, 17 år, (begravd i Karleby), 23.12.1915 jordbrukaren Juho J. Keto, Vetil, 23 år.

Johan Karlsson, 23 år, Vårdö, kom till Tyskland 27.9.1915 och deltog i det så kallade Phadfinderkursen. Han stupade vid försöket att erövra Gamlakarleby och begravdes där.

Den 16 december 1915 anlände Rudolf Hemnell , Esbo, 29 år, och fungerde som veterinär i Gamlakarleby. Eino Gummerus, 22 år, Nivala, Jägartiden 15.1.1915 - . Han var den första från Mellersta Österbotten i Tyskland. Stupade i Tammerfors 1918.

Den 15 december 1915 anlände Uno Boström, Kronoby, 21 år, till Tyskland och 23.12. 1915 jordbrukaren Hugo A Aho, 20 år, Vetil.

Jägarna från Jakobstad

Från Jakobstad med omnejd styrde över 30 män kosan mot Tyskland redan 1915. Det fanns flera stormän inom detta etappsystem. En av dem var Igor Sandman från Öja-Larsmoområdet.

Jakobstadssonen Johannes Sandvik som sedermera deltog i jägarutbildningen, var med under båttransporterna under hösten 1915. Övriga etappmän från Jakobstadområdet som kan nämnas är Emil Sjöholm, Gustav Ramstedt och Emil Wikström.

Över Kvarken

Från Jakobstadsområdet transporterade man med motorbåt en ansenlig mängd karlar till Umeåtrakten på hösten 1915. Gamlakarlebyetappens sjörutt dirigerades från Möllersviken under ledning av Gustav Sandström och Ture Bredskär. Apotekare K. U. Roos fungerade som en bakgrundsgestalt. Han antingen finansierade eller skaffade fram medel för ifrågavarande transporter, likaså för tågbiljetternas del. Roos' viktigaste medhjälpare var hans dräng Matti Huttunen

Jägarna samlades i apotekets gårdsbyggnader. Dessa byggnader vid Långbrogatan finns fortfarande kvar och ägs av Renlunds fastighetsbolag. Infarten skedde från Östra Kyrkogatans sida liksom även i dag.

Under hösten 1915 förflyttade sig nära 200 män till Tyskland via etapper i Gamlakarleby och Jakobstad. Med fanns män ända från Helsingfors. En del förflyttade sig med tåg längs norra etapper till Sverige.

Sjöförbindelserna var svåra hösten 1915. Ishinder bildades i Kvarken. Redan i december 1915 gick det att ta sig över Kvarken till Umeå med hjälp av skidor.

De viktigaste skidrutterna sköttes från Nykarleby-Munsala-hållet. Även Replot utanför Vasa var en viktig skidetappfas.

Jägarnas återkomst

Allmänt kan man notera att språkkunskaperna var en gemensam faktor för jägarna. Antalet svenskspråkiga var verkligt stort, särskilt på den första Phadfinderkursen.

På senare tid har man fört fram rangskillnaden i jägarutbildningen. Speciellt bland dem som kom till Tyskland 1916 var det en stor procent som avbröt utbildningen. De förflyttades till arbetsläger eller till motsvarande arbete i Tyskland. Största delen av dem återvände till Finland först efter Frihetskriget.

Av de som fick jägarutbildning återvände nästan alla senast 25.2. 1918 till Finland. Flera av dem deltog redan på hösten 1917 i vapenutdelningen från båten Equite, likaså i vapenhantering.

Men det finns också undantag. Nestor Karhula anlände till Lockstedt i februari 1916 och blev en av huvudutbildarna för Gamlakarlebyområdets skyddskårer på hösten 1917 och januari 1918.

Toivo Sandkvist

Öb 25.02.1995, sid 6

Scanning och redigering Elof Granholm 22.10.2015

Senast uppdaterad 2015-10-22 15:09