Österbottniska - jamska

Något som var för mig helt obekant var att det i Finland skulle finnas jamska! De flesta som bor i Sverige känner väl till att det finns finländare som talar svenska. Vad jag inte visste om var att de vi kallar finlandssvenskar i Österbotten hade samma språksituation som den vi har här i Jamtland! Svenska är det officiella språket, men på landsbygden talar man en urgammal dialekt. Jag fick höra den när jag var i Esse för några år sedan och hörde Håkan Backmans mor tala. Jag tyckte det lät som isländska! Senare fick jag låna en akademisk avhandling från 1891 om Gamlakarlebymålet* av Georg Hannus i Jakobstad som var vänlig nog att låta mig kopiera den.

Vari ligger likheten mellan österbottniskan och jamskan?
(Följande exempel är hämtade ur avhandlingen om Gamlakarlebymålet av K.J Hagfors*)

1) de fornnordiska diftongerna ei au och öy.
För diftongen ei har vi exemplen ein, bein, deil, reim, dreiv m fl. För diftongen au har vi exemplen maur, gauk, dauv, snau m fl. (myra, gök, döv, kal) För diftongen öy har vi exemplen röyk, blöyt, stöyt, löys.

2) österbottniskan har förkortning av orden som vi har i jamskan; lösa blir löys. Men vi har lööys med dubbelbetoning. Hur det är i österbottniskan framgår inte av uppteckningarna.

3) där svenskan har -rd som i hård, gård, bord, jord, har österbottniskan och jamskan hål, gål, bol, jol!

4) österbottniskan har samma förmjukning av k som vi har i exemplen; myttse, vatsen och nättsen!! Det gäller de östliga socknarna av Jamtland kring Revsund. I centrala jamskan och norskan uttalas de mykje, vakjen, näkkjen. (mycket, vaken, naken)

Slutligen finns det typord som är lika med jamskan, som fejen (glad), völ (vårda sig om ), frass (fres - hankatt), och så orden ströyd (= strypa, tillsnöra ngt) och köyes (tsöjes = göra försök att kräkas) som jag trodde var unika för jamskan!

Ingen kan inbilla mig att denna likhet mellan jamskan och östebottniskan skulle ha kunnat uppstå efter en svensk kolonisation på 1100-talet eller senare! Då var exempelvis diftongerna ute ur svenskan. Österbotten måste ha fått sin 'norsktalande' befolkning senast under vikingatiden, eller snarare före vikingatiden. Förmodligen redan på folkvandringstiden. Eftersom vi i de östlligaste socknarna av Jamtland, närmast Medelpad har exakt samma uttal av myttse, kan det inte vara en tillfällighet. När vi sedan finner att Medelpad (runt nuv Sundsvall) saknar norrönt språk, men det återfinns på andra sidan vattnet i Österbotten, kan förklaringen vara att den norröna befolkningen som fanns i Medelpad av någon anledning flyttat över vattnet dit.
Vi vet att den norska expansionen på folkvandringstiden sträckte sig över Jamtland helt ned ända till Sundsvallstrakten. Det finns gravfält med norska inslag där. Vad hände med den befolkningen? Jo enligt en gammal sägen skulle hunnerhövdingen Melparek intagit området, därav nuvarande landskapsnamnet Medelpad, på jamska 'Mellpar'. Ovisst om österbottningarna då redan var etablerade genom den norska expansionen, så kan vi konstatera att den norröna befolkningen mer eller mindre utraderats från Medelpad. Det visar språksituationen. Det förklarar också tomrummet i norrönt språk mellan östra Jamtland och Österbotten.

Jag arbetar nu med att sammanställa en ordbok över det jamtska språket. Jag känner till över 70.000 nedtecknade ord, och det var i det arbetet med ordboken jag kom att titta på denna likhet mellan Österbotten och Jamtland. Eftersom det inte finns någon ordbok över österbottniskan, borde den snarast göras medan de äldre som kan de gamla orden finns kvar. Det är i språket vi kan finna vår äldsta historia, där de skriftliga källorna saknas.
Jag har bara haft tillgång till avhandlingen om Gamlakarlebymålet och jag undrar givetvis om det norröna (gammalnorska) språket i Österbotten varierar lika mycket mellan bygderna som jamskan här i Jamtland? En österbottnisk ordbok skulle ge mig svaret!

Bo Oscarsson

* Gamlakarlebymålet av KJ Hagfors, Svenska landsmål, Stockholm 1891

Sogon om Jamtland, på österbottniska (vöråmål) av Maria Holmström

Tebaker at Jamsk-sin