Torsdagens betydelse i folktron
Jacob Tegengren

Man behöver inte ha för­värvat sig någon syn­nerligen omfattande in­blick i skandinavisk och öst­svensk folktro för att lägga mär­ke till vilken betydande roll torsdagen innehaft i folkets vid­skepliga föreställningar. Mate­rialet är så rikt, att i en kort upp­sats endast en mindre del kan finna rum av de seder och bruk, de föreskrifter och råd, som va­rit knutna vid denna veckodag. Den ansågs nämligen utöva ett långt verksammare inflytande på framgången av de hemliga konster man tog till hjälp för vinnande av vissa syften än an­dra dagar och tider. Skärtorsda­gen ansågs i synnerhet äga den kraftigaste inverkan. I en upp­gift från Österbotten sägs det uttryckligen, att den torsdag, som har den största betydelsen vid utövandet av onda gärning­ar, är skärtorsdagen, och att det som denna dag lagas om, eller botas, blir "ovillkorligen friskt". - Den tid av torsdagsdygnet, som bäst lämpade sig för de magiska företagen, var kvällen eller natten, och för vinnande av säker verkan föreskrevs ofta, att konsterna skulle utföras tre torsdagar å rad.

  Guden Tor med sin hammare

Torsdagens särställning i folktron beror på att den upp­kallats efter guden Tor, åt vil­ken den en gång varit helgad. Ingen annan av de fornnordiska gudarna torde ha varit så popu­lär som Tor - han var en verklig folkgud, den förnämsta i guda­kretsen, härskaren över åska och blixt, blåst och regn, tjänlig väderlek och riklig gröda. När han dundrade i skyn och slung­ade ut sina blixtar, åtföljdes dessa tecken på hans makt av det livgivande regnet, som upp­friskade och främjade växtlig­heten på bondens åker. Hans symbol var hammaren, senare yxan, och man har i forngravar funnit miniatyrer av dessa före­mål, ofta uppträdda på en halsring, vilka burits som amuletter. Hans minne har bevarats i många ord och uttryck inte blott i skandinaviska utan också i östsvenska folkmål. I Österbot­ten har man kallat åskan för toorin och sagt att toorin gaar; blixten har benämnts toreld och torvigg, och man har trott att i jorden funna stenredskap varit åskviggar. Dessa s.k. torstenar, har utnyttjats av "omlagare", som tillrett medicin av sten­mjöl, skrapat från dessa troll­redskap.

När kristendomen efter hård­nackat motstånd besegrade den gamla tron och berövade gudar­na deras helighet, nedsjönk des­sa till onda väsen, vilkas åstundan gick ut på att skada män­niskorna. De gamla föreställ­ningarna höll sig dock seglivat kvar i folkets tankevärld och tog sig uttryck i en mängd seder och bruk, vilka vi nu stämplar som skrock och vidskepelse, men som fordom hade en djupt ingripande betydelse i männis­kolivet. De "degraderade" gu­darna satt fortfarande i sin egenskap av fientliga andevä­sen inne med stor makt, och kunde man genom hemliga konster komma i förbindelse med dem och tvinga dem att göra en delaktig av denna makt, då blev man själv i besittning av en övernaturlig kraft, som man kunde använda till nytta genom att t.ex. bota sjukdomar och av­värja ont eller skaffa sig lycka och fördelar, men också nyttja till utövande av skada (svart magi). Och då Tor var de hed­niska nordbornas mäktigaste gud, var det inte underligt om den åt honom helgade dagen av folket betraktades som särskilt betydelsefull, då trolldom och magiska handlingar troddes ha starkare verkan än på andra da­gar. Man kan förutsätta att Tor under hednatiden på sin dag va­rit föremål för vissa kulthandlingar i hemmen.

Han betraktades nämligen som en beskyddare av hemmets goda. T. E. Karsten (Germanisch-Finnische Lehnwortstudien) påpekar, att flere s.k. noanamn (smeknamn) på Tor beva­rats i folkspråket i Sverige s.k. Fader Tören, Gofar, Gogubben, medan han i en dansk vari­ant av Torvisan kallas för Vor gamle fader. En kvarleva av denna kult av Tor som husfader möter så sent som 1545, då nå­gra bönder i Savolaks beklaga­de sig över att de blivit bötfällda för att de druckit Thordns gildhe.

I det följande skall materialet ordnas under olika rubriker.

Sjukdomar botas

Kråse. Denna sjukdom, som i synnerhet angriper barn i späd ålder, mera sällan fullvuxna personer, anses ofta förorsakad av onda väsen eller illasinnade människor. Ett "kråssat" barn blir oroligt, gråter oupphörligt, blir skevögt och vänskapligt, får stort huvud samt krokiga armar och ben och lär sig ofta inte att gå. Sjukdomstecknen är utmär­kande för "ris" (engelska sju­kan). I många av de uppteck­ningar från Österbotten, som behandlar botemedel mot "krå­se", föreskrives att den magiska handlingen skall utföras tre torsdagskvällar å rad. Ett par exempel må anföras. Man tar ett par "rankor" (bogträn), vilka suttit på en häst, som dragit ett lik till kyrkogården. Sedan dör­rar, fönster och spjäll noga stängts, trädes det sjuka barnet tre ggr genom rankorna. Detta upprepas tre torsdagskvällar å rad (Övermark). Man tar en torsdagskväll banden av tre halmkärvar, utan att öppna knu­ten på banden. Tre torsdags­kvällar å rad drager man sedan barnet motsols genom banden (Malax). - Detta trädande ge­nom öppningar av olika slag kallas i Sverige för smöjning (dragning) och användes för att bota barn för altan (engelska sjukan), varvid barnet träddes genom en naturvuxen, löstagen grenöggla, eller ännu bättre genom ett levande "vålbundet" träd, d.v.s. ett träd med hål ge­nom stammen.

Smöjningen skulle ske vid sol­nedgången tre ggr motsols tre torsdagskvällar å rad. Barnet kunde också "jorddragas" dvs. trädas genom en i marken ut­grävd liten tunnel.

Fassna. Med detta namn be­tecknas olika slags hudsjukdo­mar, såsom skabb, revormar, fulslag, finnar o.a. Den tillskrives antingen hemliga makter el­ler onda människor och anses vara av nio olika slag samt komma från luften, jorden eller elden. Rätt allmänt föreskrives att de i regel mycket invecklade kurer, som nyttjas vid botande av sjukdomen, skall utföras en eller tre torsdagskvällar. En nå­got enklare omlagning från Korsnäs anföres som ex. Vatten tages från en källa, som rinner mot norr. På det ställe, där man tror sig ha fått sjukdomen ur jorden, tages tre jordtorvor, som var och en doppas tre ggr i vatt­net, varefter de lägges på sitt förra ställe under läsning av en formel. "Fassenvattnet" använ­des tre torsdagskvällar å rad, och det som blivit över uthälles under de nämnda torvorna.

Älta. Denna sjukdom före­kommer hos barn och torde i många fall vara liktydig med engelska sjukan. Den yttrar sig som trögt liv och svullen mage. Bland de många, ofta ganska invecklade, kurer, som brukats för dess botande, har även tors­dagens förstärkande kraft ut­nyttjats. En uppteckning från Replot föreskriver följande kur. Vid en dikesren tager man med en spade upp en större jordtor­va, lägger den i en båge över marken samt gräver under tor­van bort så mycket jord att bar­net kan trädas genom den så­lunda uppkomna öppningen. Tre torsdagskvällar å rad föres barnet tre ggr motsols genom öppningen. I Korsholm har man brukat följande omlagning. Det sjuka barnet har tre torsdags­kvällar å rad lagts in i ett par kalsonger och vägts med ett besman, varvid vikten inte fått avläsas.

Ros kallar man en värkande, starkt rödfärgad svullnad, som oftast uppträder i ansiktet, men även kan förekomma på krop­pen. Från Petalax anföres föl­jande botemedel. Tre "locknät" (spindelnät) tas från en vägg, som vetter mot norr, samt tre levande ”lockar”. Dessa jämte tre metmaskar blandas i svinister, och smörjan strykes på rossvulsten. Omlagningen bör helst ut­föras den sista torsdagen i nedanet.

Bölder. Några kurer från Ös­terbotten, använda som boteme­del mot bölder, skall anföras. I Lappfjärd har man "räknat bort" sjukdomen på så sätt att man räknar baklänges från aderton t.o.m. tre och trycker med vänstra handens "namnisfinger" lätt på bölden för vart tal man nämner. Varje böld räk­nas på detta sätt tre ggr. Vid uppräkningen av varje serie bör man återhålla andedräkten. Räkningen företages tre tors­dagskvällar å rad efter solned­gången. Då bölderna första gången räknas bort, bör månen vara i nedanet. - I Pölforsen i Esse finns en sten med en ur­gröpning, i vilken vatten samlar sig. Stenen kallas för "Tvättsteinin". Omlagaren går till ste­nen och "köper" för en slant, som lägges i gropen, vatten i en flaska. Med detta vatten tvättas bölden, vilket helst bör ske en torsdagskväll efter solnedgång­en, - Följande kur är uppteck­nad i Malax. Vatten "köpes" från en källa, som rinner mot norr, och föres i en väl tillkorkad flaska till smedjan, där man med bälgen blåser tre eller nio ggr i flaskan, som därpå tilltäppes. Med vattnet bestrykes böl­derna tre torsdagskvällar å rad, sedan dörrarna stängts och spjällen skjutits igen. Det, som blir kvar av vattnet, hälles i spiseln.

Vårtor. Också vid botande av vårtor litar man till torsda­gens inflytande. En uppteck­ning från Jeppo föreskriver föl­jande kur. Händerna sträckes upp mot månen tre torsdagar å rad, varvid säges: "Ja viisar händren miin". Då försvinner vårtorna. Denna vädjan till må­nens hjälp utsäges ännu tydliga­re i en kur från Vörå, av följan­de lydelse. Handen böjes i en båge inåt och hålles upp mot månen tre torsdagskvällar å rad (den sista torsdagen bör infalla i nedanet), och man säger: "Jet opp vaarton miin"! Vi har här att göra med s.k. homeopatisk magi, "lika botar lika". Liksom månen synes avtaga och slutli­gen försvinna, så skall det ock­så gå med vårtorna, vilket klart utsäges i en annan läsning från Vörå: "Ni ska tork å svartna bort liksom månen mörknar bort". - Omlagarna påpekar of­ta med eftertryck, att sjukdoms­kurer skall utföras, då månen är i nedanet, och särskilt verksam är "nidantorsda".

Ännu en omlagning för vår­tor upptecknad i Närpes, skall meddelas. Tre torsdagskvällar, då det regnar, går man till en gårdsgrind, genom vilken man vet att liket av en husfader bli­vit fört. Från en grindspole ta­ger man sedan för varje vårta tre regndroppar, vilka strykes på vårtan.

Rygghåll. Som symtom på denna sjukdom anges stygn el­ler värk i ryggen. Enligt en upp­gift från Terjärv botas den sju­ka sålunda att omlagaren, som bör vara en kvinna som fött tvil­lingar, en torsdag, sedan patien­ten lagt sig på mage på golvet, med högra foten "trådar" på den sjukas rygg med orden: "Jag botar dig som har ont". - För att förebygga sjukdomen bör man enligt en uppgift från Snappertuna i Nyland, på skär­torsdagen tidigt på morgonen äta ägg av en svart höna.

Åtgärder för främjande av kreaturens trevnad

Om en nyköpt häst har "drygt", d.v.s. längtar till sitt förra stall, bör ägaren en tors­dagskväll gå till stallet, kläda av sig skjortan och med denna tre ggr stryka djuret långsmed ryg­gen (Österbotten, Vasabygden). Har en nyköpt ko "drygt", skall husmodern tre torsdagskvällar å rad, då kon mjölkas, först strila några droppar på fähusgolvet och säga: "Du ska int längt meir än he dee längtar". - I Norge har man nyttjat följande kur, om ett kreatur van trivts: tre torsdagskvällar å rad har man kastat husets katt på djurets rygg. I Sverige har följande me­tod använts för grisar, som inte vill växa: tre torsdagskvällar skall grisarna väl tvättas och vä­gas med besman samt skillna­den i vikt upptecknas. Tager de sig mellan varje gång, blir de mycket stora, i motsatt fall blir det ingenting bevänt med dem.

Förbud mot utförande av vissa handlingar

Stränga förbud har både i Sverige och Norge gällt mot ut­förande om torsdagen av varje slag av "kringgärning": mål­ning, nystning, varpning, spin­nande. Särskilt har den sist­nämnda handlingen ansetts far­lig. Det är stor synd att spinna på en torsdagskväll, har det bli­vit sagt. Så berättas det om en kvinna, som bröt mot detta för­bud, att hon blev tvungen se på hur spinnrocken surrade av sig själv hela natten. Ännu olyckli­gare gick det, enligt en uppgift från Sverige, med en flicka, som spunnit en torsdagskväll. Hon kom som gengångare till sin syster, sträckte fram sin blo­diga hand och sade: "Se vad jag vann, för det jag torsdagskväl­len spann!" Den uppfattningen är också utbredd att spinnande på torsdagen förorsakar s.k. kringsjuka hos fåren.

Vi möter den även i Öster­botten (Malax). I Sverige har det hetat, att om man en torsdag kör med vagn över åkrarna, så kommer säden att förstöras av mask (hjulen utför ju en "kringgärning").

Uppgifterna om vad som bör eller inte bör göras om torsda­gen kan dock motsäga varan­dra. Så säges det i en bygd i Norge, att det är lyckosamt hål­la bröllop en torsdag, medan det från en annan trakt kommer en varning att på den dagen gifta sig. Olyckliga följder för barnet har dopet, om det förrättas en torsdag, heter det från Norge: li­kaså bör man inte flytta ur tjän­sten en sådan dag eller släppa ut korna. Samma tro att korna kommer att råka ut för en olycka, om betesgången börjar en torsdag, har rått i Sverige (Bohuslän), och det hette i Da­larna att man inte fick "buffra" (driva korna till fäbodarna) en torsdag, ty då var trollen ute i samma ärende.

Råd och tecken

I Sverige har Kristi himmel­sfärdsdag även blivit kallad he­lig torsdag, och till denna dag hänför sig en mängd föreskrif­ter och råd beträffande kreatu­ren, av vilka ett par må nämnas. För att få god lycka med korna, skulle värdinnan eller ladugård­spigan före soluppgången dan­sa eller springa naken kring gödselstaden. De djur, som än­nu ej fått namn, skulle denna dag namngivas, vilket tillgick sålunda att vallhjonet med ett rönnspö slog respektive djur under tillropet "N. N. skall du heta, ditt namn skall du veta, ditt fä skall du följa så tätt som rönnen vid roten och barken vid trädet".

För att få god smörlycka har man i Närpes givit rådet att tre torsdagskvällar å rad öppna far­studörren och taga med en slev ur luften samt sedan gå till kär­nan och i denna hälla ut den osynliga lyckan.

För att en häst inte skall trött­na har man i Sverige givit föl­jande råd: "Gäck ut en skärtors­dag- smorgon och hämta en flyg­rönnskäpp, tag honom rätt som dag och natt skiljes åt samt gör selstickor därav. Så länge du brukar dessa, tröttnar aldrig din häst". - I Norge heter det att om man vill bli en mästare i fiol­spel, skall man en torsdagskväll gå till näcken för att av honom lära sig konsten, och från sam­ma land finns en uppteckning att om man vill komma åt jord­gömda skatter, skall man gräva upp dem en torsdagskväll.

Flere tecken och varsel säges vara särskilt betydelsefulla, när de inträffar på en torsdag. Barn, som fötts på en torsdag, har i Sverige trötts bliva "synska" och få förmågan att se gastar och gengångare.

I Norge har man trott, att de drömmar man drömmer en tors­dagsnatt blir sannspådda. Drömmer man t.ex. tre tors­dagsnätter om en och samma flicka, blir man gift med henne. Från samma land finns upp­teckningen att om man tre tors­dagskvällar efter varandra går in till ett lik, så kan man uppda­ga tjuvar.

Åtgärder mot onda makter

Ett mörkt kapitel i folktron utgör vanföreställningen om de s.k. bortbytingarna, vilka varit utsatta för grym misshandel. Man har trott att de varit avkomma av troll, vättar och underbyggare, som givit dem i ut­byte mot de odöpta människo­barn de rövat till sig. Känne­tecken på en bortbyting är föl­jande: stort huvud, liten och stundom missbildad kropp, oförmåga att antingen helt eller ofullständigt lära sig tala och stundom oförmåga att lära sig gå. En bortbyting kan ha en glupsk aptit utan att dock nämn­värt tillväxa, utom vad huvudet beträffar, och han skriker mycket. I början kan han vara alldeles lik det bortstulna bar­net; först småningom framträ­der de egendomliga förändring­arna både kroppsligt och and­ligt, så att föräldrarna inte läng­re känner igen sitt eget barn, utan tror att trollen varit fram­me.

De medel, som använts av de förment bedragna föräldrarna för att tvinga trollen att återläm­na det stulna barnet, har varit mycket grymma, medan enligt folktron, i motsats härtill de bortrövade människobarnen be­handlas synnerligen väl hos trollen eller vättarna. Den stack­ars vanskapta idioten har utsatts för den mest omänskliga be­handling. Gång på gång åter­kommer i meddelandena om sätten att återfå det egna barnet, att bortbytingen skall plågas: han skall behandlas med hugg och slag, man lägger honom på golvet och sopar ut honom, han kastas ut i en snödriva eller på gödselhögen, man låter honom hungra osv.

Ofta angives att dessa barba­riska handlingar bör utföras en torsdagskväll. Från Småland finns uppgiften att trollet kom­mer och tar tillbaka sitt barn, om bortbytingen tre torsdags­kvällar å rad sopas ut. Samma medel anges från Närke, där det även hetat att man sent en tors­dagskväll bör med eldtången bära ut bytingen till sophögen. I Norge har givits rådet att bytingen tre torsdagskvällar å rad skall föras till gödselhögen  och alla tre kvällar risas duktigt. Liknande uppgifter om behand­lingen föreligger också från Danmark, där även torsdags­kvällens inflytande tagits till hjälp, och från Österbotten, Kvevlaks, anföres att bytingen tre torsdagskvällar å rad skall föras ut på gården och slås.

Jag vill nämna att det visser­ligen finns en mängd uppgifter om metoder, genom vilka man medelst list kan narra trollen att återlämna det stulna barnet - man låtsar kasta bytingen i den uppeldade bakugnen eller i en gryta med kokande vatten, ho­tar att slå honom med kniv eller yxa osv. - men vi får antaga att den hårdhänta behandlingen an­setts som den mest verksamma.

Bland de onda makterna intar i folktron maran en framträdan­de plats. Hon är osynlig, endast verkningarna av hennes an­grepp blir skönjbara. I Öster­botten anses hon ha sitt upphov i elaka människors onda önsk­ningar eller avundsjuka.

Det sägs också att hon är "hamen" (vålnad) av onda män­niskor, och att en död självmant kan "gå i mar" eller av en le­vande skickas att plåga någon. Vissa personer är på grund av särskilda kroppsliga egenheter dömda till maror, likaså sådana, som en katt, medan de varit odöpta, råkat hoppa i eller över vaggan de legat i.

Maran rider såväl människor som hästar och kor. Anfäktas en människa av maran, känner hon en olidlig tyngd på bröstet och kan varken röra sina lemmar el­ler ropa. När hon äntligen bli fri sin plågoande, är hon svettig och matt.

Hästar och kor, som råkar ut för maran, visar stor oro, stam­par och våndas och är om mor­gonen utmattade och våta av svett.

Vid fördrivandet av detta onda väsen har man även litat till torsdagens kraftökande infly­tande. Så föreskrives från Kro­noby att man, om en ko plågas av maran, skall baka en torsdag och sedan man sopat med ugns­kvasten föra denna två ggr medsols och en gång motsols kring djuret, så försvinner maran. Från Vörå anges att man tre torsdagskvällar å rad skall med flata handen stryka längs ryg­gen på kon och läsa:

"Skååni ska int gaa sess på skååni" (med skån menas exkrementer, men ordet är även ett binamn på den onde). Från Vörå och Övermark heter det att om korna plågas av maran, skall man en torsdagskväll skju­ta tre skott genom ladugården. - I Åboland, Korpo, har man skyddat boskapen mot maran genom att skärtorsdagsnatten klistra ett psalmboks- eller ka­tekesblad i taket ovanför djuren.

Svart magi

Utövare av sådan åstundar att med tillhjälp av onda makter förvärva sig en förmåga, som människan av naturen inte be­sitter, för att använda denna till att skaffa sig fördelar av olika slag eller för att nyttja den i ont syfte. Följande två exempel från Sverige på sätt att förskaffa sig övernaturliga färdigheter må anföras.

Konsten att göra sig osynlig kan man förvärva på följande sätt. Man tager (köper) ett män­niskoben från kyrkogården en torsdagsnatt mellan tolv och ett. Därefter skrapar man benet med en kniv, så att det blir som mjöl. Man tager detta mjöl och strör på huvudet under det man sä­ger: "Härmed föreställer jag mig uti osynlig måtto som an­den, som en gång varit förenad med detta ben, och lämnar jag min själ i pant. Bornus Bister under Djävulens sigill i Guds Fadrens, Sonens och Den Helige Andes namn”. - När man åter vill bli synlig stampar man in kniven i ett träd eller en hus­vägg.

För att bli insatt i de osynli­gas visdom - nämligen av Vittrors och Lucifers släkte, går man till en grav en torsdagsnatt mellan tolv och ett. Här tar man litet dömull, öppnar vänstra ringfingret, så att tre blodsdrop­par faller ned på dömullen, och jordkastar sig själv såsom präs­ten, då han jordsätter ett lik. När man så gjort, har man sålt sig i de osynligas våld, och då får man lära sig av dem allt vad man i den vägen här i världen vill lära.

Förskrivning till den onde skulle, under ofta mycket in­vecklade signerier, vanligen ske en torsdagsafton eller -natt. För att förvärva sig svartkonstboken föreskrives också,  t.ex. från Korsholm, att de handlingar, som härvid skall utföras, bör fö­retagas tre torsdagskvällar å rad. Med tillhjälp av denna bok blir man en mäktig trollkarl, men det är mycket svårt att bli kvitt densamma. Det uppges från Korsholm att "den spatserar självmant med i likkistan". Dock kunde man befria sig från den, om man lyckades sälja den till mycket billigt pris, men det var svårt att finna spekulanter, emedan man fruktade att få sin själ såld till fan.

De i många fall ganska om­ständliga handlingar, som kräv­des vid tillverkning av det troll­tyg, som i Sverige vanligen kal­las för mjölkharen eller puken, men hos oss går under namn av bjäran, och med vars hjälp äga­ren stal mjölk och smör från an­dras kor, men på samma gång förskrev sin själ till djävulen, skulle enligt flere uppteckning­ar både i Sverige och hos oss utföras en eller tre torsdags­kvällar eller -morgnar å rad el­ler också en skärtorsdagsnatt. På samma sätt skulle det onda väsen, som benämnes spiritus och i mycket är besläktat med bjäran, anskaffas en eller tre torsdagskvällar. Spiritus samlar rikedom åt sin ägare, men det sker på bekostnad av själens sa­lighet.

Vår utflykt på området för den folktro, som knutits till torsdagen, är slutförd. Denna tro, liksom folktron över huvud, bildar numera ett av folket självt i det närmaste förgätet ka­pitel i dess historia.

Ännu finns det dock en och annan av den äldsta generatio­nen, som inte helt kunnat frigö­ra sig från det arv, som sedan uråldriga tider gått från släkte till släkte och så starkt gripit in i folkets liv. När dessa åldringar gått bort, har också med dem försvunnit de sista resterna av de seder och bruk och den pri­mitiva tro, vilka hos våra förfäder spelade en så viktig roll i deras dagliga verksamhet, vid de stora högtiderna och i män­niskolivets betydelsefullaste händelser: födelse, giftermål och död.

Människan kände sig svag och ofta skyddslös gentemot de osynliga och farliga makter, som hon trodde verkade runt omkring henne och för vilka hon måste trygga sig på de sätt, som hon blivit inlärt av fäder och mödrar eller också förlita sig på hjälp av dem, som hölls för "kloka". - Den stigande upplysningen, förmedlad av skolor och tidningar, den ge­nom de utvecklade samfärdsmedlen brutna isoleringen har gjort rent hus i en föråldrad fö­reställningsvärld och låtit en ny tid bryta in.

JACOB TEGENGREN

1948