Terjärv, vår hembygd

 När Finland efter istidens slut begynte höja sig ur havet, var Terjärv säkert en vacker skärgård med vida fjärdar, djupa vikar och strida strömmar. Om hav och strömmar vittnar också de skalgruslager, som här bildats av ishavets blå musslor. Inlandsisen, som gled över vår bygd från nordväst, söndersmulade bergen och kvarlämnade sitt krosstensgrus i väldiga ryggar, backar och kullar, medan smältvattenfloderna silade och slipade rullstensgruset, som först sjönk till botten i socknens norra del (i närheten av Vibergs), sanden flöt längre ut (Åsen, och leran längst, Karleby och Kronoby). Naturkrafternas väldiga spel anar man vid åsynen av berg, bestående av stelnad vulkanlava, som trängt fram ur jordens innandöme och kanske bär nyckeln till hemligheten med några av våra sjöars tillkomst.

Vandrande folk, som sökt sin bärgning genom jakt och fiske har här dragit fram. Därom vittnar de flertusen år gamla fynd av sten, av trä, järnföremål från vikingatiden och gravar från bronsålderns tid. I historisk tid har Terjärv tidigast hört till Pedersöre storförsamling, sedan till Karleby och därefter en tid som kapell under Kronoby.

Terjärv är varken en traditionsmättad eller stor ort. Till ytinnehållet är socknen cirka 207 km2, den odlade arealen är cirka 4.000 ha, skogar 16.500 ha, varav 11.172 ha växtliga skogar, 211 ha vägar och utfallsdiken, resten utgöres av ängar, sjöar, ofruktbara mossar och kärr. Jordbruk, boskapsskötsel och skogsbruk är de avgjort viktigaste näringarna. Terjärv är en utpräglad småbrukarbygd. Brukningsenheter med 2 ha odlad jord och mera utgör 600 enheter. Få hemman har 20 ha och knappast något 25 ha odlad jord. Medeltalet odlad jord per brukningsenhet är cirka 4 ha. Resten av den odlade jorden utgöres av bostadslägenheter.

I samband med skiftet skall dessutom cirka 4.000 ha försumpade skogsmarker torrläggas. Av gammalt har kreatursskötseln varit särskilt omhuldad i Terjärv. Spannmålsodlingen lägger därför större vikt på kreatursfoder än brödsäd.

Det är hårt att vara bonde i Terjärv. Marken är karg, mager, stenbunden och hård att bebruka. Men den låter sig tvingas att giva sin bärgning åt den idoga, kunniga och sparsamma odlaren, som under ljusa och mörka tider, under glädje och sorg vuxit samman med sina hårda tegar och lärt sig att älska dem. Sevärda bevis på verklig hembygdskärlek och pietet är hembygdsgården samt Uno Sandviks och Alfons Skullbackas privata museer. Glad och frimodig arbetar terjärvbon på sin hembygds förkovran, vare sig det gäller ekonomisk eller andlig utveckling, och ytterst söker han liksom sina förfäder kraften från ovan.

När vi terjärvbor blickar ut över våra glittrande sjöar, våra åsar, backar och kullar och då ögat möter barrskogens mörka grönska eller lövskogslundarnas sommarfagra blomster eller dess sprakande höstfärg, då konstaterar vi enkelt och utan förhävelse att vår hembygd är underbart vacker. Och när höstens klara himmel såsom nu välver sig hög över hela nejden och horisontens buktande linje i alla riktningar, nära eller fjärran, stänger utsikten, då kan slättlandets folk kanske känna det trångt och kvavt här, men vi, som bygger och bor här, vi förnimmer det hela som ett kärt, ombonat och värmande hem. Det är hela denna bygd, som Terjärv sparbank främst vill tjäna, icke i egennyttigt självändamål, utan därför att livets lagar är sådana, att materiell och andlig utveckling oftast går hand i hand.

Terjärv sparbank är hembygdens egen inrättning och därför vill den bistå alla, som behöver ekonomisk hjälp och stöd, både insättare och låntagare. Hembygdens förkovran och sunda utveckling är sparbankens mål.

 
J. H Furu
31.08.1891-16.09.1972

 
Ingick i historiken ”70 år för Terjärv-bygden”
Terjärv Sparbank 1891 – 1961
70 årsjubileum 07.11.1961