EN ORGELS HISTORIA

På Markusbacka i Nedervetil bodde i slutet av 1800-talet Anders Markusbacka, senare Björk. Förutom jord­brukare var Anders en händig karl. På gårdsplanen stod en snickarstuga med en svarvstol och andra nödvändiga verktyg, och en smedja hörde även till hemmanet.

Inte bara Anders utan de flesta på Markusbacka var slöjdkunniga utöver det vanliga, de gjorde nästan allt möjligt i hantverkarväg. Möbler snickades ofta och det blev ibland att fara till marknaden i Kalajoki med nå­gon väl utsirad byrå och andra bruksföremål. Även kvinn­folket på Markusbacka hade öga och hand för det prydli­ga och vackra. De vävde och sydde själv det mesta som behövdes i klädväg och markusbackafolket ansågs allmänt som välklädda när det drog ihop sig till fest- och bröllopstider.

Men nu är det fråga om Anders och orgelbyggande. Det blev sammanlagt 23 orglar som Anders tillverkade, de flesta mellan 1880-1890. Många av orglarna var vackert utsirade och väl gjorda samt hållbara. Även pojkarna Vollmar, Villiam och Otto var under senare tider och hjälpte till med enklare göromål. De var liksom Anders musikaliska och spelade gärna på instrumenten, en del ef­ter noter, andra efter gehör.

Flera av orglarna som tillverkades på Markusbacka är ännu kvar i nejden. Även prof. Erkki Alakönni har varit till Markusbacka och fotograferat samt intervjuvat beboarna på stället.

En orgel som tillverkats på omnämnda ställe har nu på äldre dagar funnit vägen till hembygds- gårdens museisamlingar i Terjärv. Själva piporna på orgeln är av tysk ursprung men det övriga bär Anders Markusbackas sigill.

- Vi skall nu följa orgeln en bit på livsvägen:

När seklet var ungt och Anders hyvlat färdigt i sin verk­stad, gjorde en annan mycket omtalad person sin eriksga­ta i våra nejder. Det var Maria Åkerblom som kom och utlovade himmelri­kets nycklar på an­dra sätt än bibeln predikar.

Den unga och vackra profetissan fram­förde sina budskap i trance (spiritistiskt dvallikt till­stånd). Även orgelto­ner behövdes för att ge sekten en mera klingande framtoning. Och då den inre sta­ben inte precis led av brist på pengar så kom en av Anders Markusbackas orglar att ljuda i "Åkerblom-palatset" i Gamlakarleby - Hur och av vem orgeln inköp­tes är oklart.

De åkerblomska profetiorna förblev en utopi, sektens grundvalar rämnade rätt så fort och inventarierna spriddes som agnar för vinden. Vinden orkade även till Sander Storbacka som bodde i Kaustby, Han hade affärer på gång med både möjliga och omöjliga artiklar. Så orgeln från Markusbacka fick här en ny tillvaro i vår musikvänliga grannkommun.

Sander köpte och sålde efter behag. Och snart behaga­de det honom att lämna orgeln i andras händer, den kom till Uno Djupsjöbacka i Terjärv.

Uno handlade med trä. Bl.a. som sålde skog åt honom var syskonen Gistö. Hur det nu var så gick inte affärer­na riktigt bra, Uno fick betalningssvårigheter. Det he­la utvecklades till slut så att gistöborna fick ta or­geln som omnämnts och även kläder och paltor som del­betalning för sitt virke. Det här skedet i orgelhistori­en utspelades åren 1924-25.

På en släde kom så orgeln från Markusbacka till Gistö i Terjärv. Här fick orgeln stanna länge, i hela 61 år. Under denna tid fick den uppleva ett och annat. Orgeln trimmades ibland av Vainö Åsbacka och många olika spel­män har här prövat tonernas styrka och bärvidd. Även till kaustbyfestivalen har orgeln varit utlånad och mån­ga framstående musikanter har även här framtrollat vackra melodier ur spelverket från Markusbacka.

Nu har orgeln fått en fristad på hembygdsgården i Terjärv, donatorer är Maurits, Ruben, Torsten, Ina samt Anna, den sistnämnda gift Skullbacka, de övriga med till­namnet Gistö.

Några små skavanker bryter den yttre glansen och även stämmorna är någon spruckna samt har en något dovare klang än i unga dar. Men orgelns framtid är tryggad och dess historia består.

 
Heimer Furu

Släkt och Hävd nr 23/1986