VARIFRÅN KOMMER VÅRA FÖRFÄDER?

Frågan om vårt ursprung, om vart rötterna går, har på senare tider börjat intressera folk mer än tidigare. Det verkar något bakframt att vi vet nästan mera om stenålderstiden i Terjärv än om rådande förhållande här under senmedeltiden (1300—1400-talen). Detta beroende på att stenåldersfynden berättar så mycket, medan vi för senmedeltiden och eventuell bosättning eller tillfällig vistelse här måste dra slutsatser av allmänna historiska beskrivningar. Och de förmäler inte mycket om lokalsamhället Terjärv.

Handelsvägarna i våra nejder var under senmedeltiden vattendrag, stigar och vintervägar. Med stor sannolikhet gick en färdväg från inlandet via Småbönders mot Evijärvi sjö samt vidare mot Pedersöre centrum, orten fick tidigt handelsrättigheter. Antagandet stöds bl.a. av namnen “Pirkatais” i Räyrinki samt Tavastträsk, Dragån, Dragsjön och Dragbacka i Småbönders. På en karta från 1600-talet är även tre stigar dragna från Furu-Svartsjö mot Evijärvi sjö. Vägar i nuvarande bemärkelse fanns inte den tiden i Terjärv. Nämnda handelsvägar användes bl.a. av birkarlar. Dessa var köpmän som under medeltiden hade privilegium på handeln med lapparna och även skötte om skatteuppbörderna.

Birger Jarls korståg till Finland i mitten av 1200-talet medförde många omvälvningar. Även till avlägsna Österbotten kom svenskar för att omvända folket. Pedersöre fick också sin andel av de utsända — det område som räknades till Pedersöre fögderi sträckte sig då inåtlands ungefär till Lestijärvi, Soini, Lehtimäki och Lappajärvi.

Världsläget har varit instabilt under alla tidsåldrar. Med övergrepp och förtryck i släptåg. Det är möjligt att folk på flykt sökt sig en skyddad tillvaro här i de stora skogarna, eller annars flyttat hit och till en början livnärt sig på jakt och fiske. Även lappar (samer) kan ha rört sig här i gången tid, många namn ger antydningar i den riktningen. Även de s.k. fångstgroparna på våra åsar anses av en del vara ett verk av lappar, och de kallas även av den äldre ortsbefolkningen för “lappgropar”.

Släktforskare Sirkka Karskela påpekar att invandrare från Hälsingland i Sverige kom till Österbotten i slutet av 1200-talet. Deras bosättningsområden sträckte sig ända till trakten av Vetil. (enl. forsk. Marjatta Pulkkinen) Andra källor och hävder förtäljer även att soldater från Sverige bytte ut svärdet mot någon ungmö och blev odalman med gräftan som redskap. Gifter mål ingicks även mellan ryska och finska medborgare, därom vittnar bl.a. kyrkböcker i Terj ärv.

Släktforskningar visar på otaliga släktband mellan befolkningen i Karlebynejden, Sjönejden och Mellersta Österbotten. (Keskipohjanmaa) Äktenskap har ingåtts i många hundra år, och ingås nu i accelererande takt mellan svensk- och finsktalande från nämnda områden. Men vem är svensk, vem finne? En stor del av invånarna i våra nuvarande finska grannkommuner hade svenska namn och talade även svenska för ett par århundraden sedan. Likaså är många gamla dokument, bl.a. kyrkböcker skrivna på svenska i dessa kommuner.

Återvändande emigranter har även genom giftermål med andra nationaliteter berikat oss med nya genotyper. Samma sak med förtjänstarbetare som varit utomlands, t.ex. timmermän från våra nejder var i tiderna mycket efterfrågade i Stockholm, St. Petersburg och andra orter. Förutom pengar, erfarenheter och bagage var i vissa fall även en äkta maka med vid hemkosten.

Dessa bakgrunder visar att bygdebefolkningen i Kronoby, Karleby, Evijärvi, Kaustby, Vetil samt andra näromgivningar har mycket gemensamt, att vi i stort sett har samma etniska bak- grunder och är ett folk. En folkgrupp som talar endera finska eller svenska eller båda språken. Denna bygdebefolkning är influerad av många kulturer, varav den svenska intar en mycket stark ställning. Och utan att gå till överdrifter kan sägas att de folk som nu verkar och bor inom nämnda områden karaktäriseras av en frimodig yttre resning och en hävdvunnen inre stolthet. Egenskaper som upprinner i ett djuprotat frihetssinne med stark rättsmedvetenhet. Formad av en tillvaro där troslivet, idealism och vardagsrealism går hand i hand.

I tidigare utgivna foldrar över Terjärv omnämnes att det med stor sannolikhet var finsktalande personer som först tog sjöar och vattendrag i besittning i Terjärv. Medan jorden genast fick svensktalande befolkning.

Denna tolkning är i mycket baserad på de äldsta vatten- och fastmarksnamnen i Terjärv. I stora drag kan detta antagande vara riktigt men knappast är mönstret så svart-vitt och klart uppdelat, de äldsta kartorna och dokumenten från vår bygd förmäler även annat.

I ungefär samma grad som svenska namn i våra grannkommuner förfinskats har en försvenskning skett av finska namn i Terjärv. I det följande får några plock ur verkligheten tala för hur utvecklingen skett:

Terjärvs stolthet är Heimsjön. Ett namn som klingar vackert i terjärvbons öron, och som ofta utmanat skaldesinnet bland ortsbefolkningen. Men Heimsjön har tidigare haft mera alldagliga namn. På Thomas Lohms karta från 1697 heter den Tärajerfwi, och senare skrives den även som Teerijärfwi Träsk. Något som för tankarna till obebyggda sumpmarker.

Peckas sjön har tidigare haft namnet Pitkävesi. Ännu i mitten av 1930-talet finnes på kartor sjönamnen Markjärvi, Saarijärvi, Särkijärvi, Miesvesi och Kaakurilampi. Dessa namn har delvis försvenskats senare.

Sjöar med svensk-finska blandnamn är bl.a. Petosjön, Kaitsjön, (tidigare Kajtajärfvi och Kait Träsk) Sågslamp, Törvisjärvi. Även Isoo-Ämas och Kolamb verkar vara tvåspråkiga blandningar. Kolam sjö har även skrivits som Koolamp, slutleden kommen från vattennamnet Lampi. Namnet Kolam har sagts komma av att den första nybyggaren i byn skulle ha haft med sig en ko och ett lamm. Min tro är att efterleden i byanamnet kommer från Lampi.

I motsats till övriga vattennamn i Terjärv verkar Vuojärvi nu mera finskt än för 100—150 år sedan. 1835 skrevs stället bl.a. som Vonjerfvi och 1878 som Vojerfv, det senare namnet nästan som det nu uttalas.

Även skogar, mossar och odlingar i Terjärv har i enstaka fall finska eller finskklingande namn. Dock inte i lika hög grad som sjönamnen.

Myndjels sjö är intressant på många sätt. Förutom att flera av nejdens forskare har diskuterat varifrån namnet Myndjels kommer, så har sjön på Lohms karta från 1697 ett namn som börjar med Kota eller Koto, de följande bokstäverna är svårtydda. På kartor från 1930-talet har sjön namnet Tavastträsk. Ett namn som troligen har något samband med tavastlänningar, kanske med forna handelsmän? Även professor Lars Huldén håller före att namnet Tavastträsk har något med tavastlänningar att göra.

 Namnet Terjärv

Namnet Terjärv har under vår orts kända historia skrivits på många sätt. Förleden Terva (tjära) var allmänt i bruk i ca 150 år, stavelsesätten var många. Efter mellanformen Teiri kom skrivformen Teeri (orre) som förled och härmed ändrades ortsnamnets betydelse totalt. Slutleden järvi, järv har, med olika stavningar, stått oförändrat sedan 1500-talets mitt.

1500-talets skrivsätt verkar influerad av främmande språk. Med tiden kan en övergång mot korrekt finskt språkbruk förmärkas (Teerijärvi).  På 1900-talet, efter det Finland blivit självständigt, blev det en svängning mot mera svenskt, först Terijärvi och 1935 Terjärv. En tid efter frihetskriget kom de nationella känslorna i svallning även i språkligt avseende, en förfinskning av svenska namn påbörjades. Men även en motsatt rörelse kunde förmärkas, dock rätt så svag. Terijärvi var då officiellt helt svenskspråkig och därför ville kommunalfullmäktige få kommunnamnet ändrat till Insjö. Statsrådet avslog dock denna anhållan, kanske bäst så, namnet Insjö verkar på något sätt blekt och intetsägande. Efter det Kronoby kommun i slutet av 1980-talet blev tvåspråkig är de officiella namnen för vår kommundel nu Terjärv och Teerijärvi.

 I det följande ges några prov på hur Terjärv skrivits under årens gång. Urvalet är från mantalslängder, tingsprotokoll, bouppteckningar, köpehandlingar och andra bevarade handlingar.

1546. Terffueierffui

1549. Terfwajerfwi

1550-talet. Terffeaierffwi by

1554. Terffiuioci

1571. Terffuijerffui (silverskattelängd)

1647. Terfjerfwj, Terjerwj

1648. Terfjerf (jordebok)

1650. Terff Jerff (mantalslängd)

1650-talet. Terffjärfwi by

1653. Tärfjärff (rannsakningslängd)

1654. Tärfwajärfvi (mantalslängd)

1667. Teirijärvi Capell (församlingsdokument)

1674. Terfwi Järfwi (mantals- och personlängd)

1684. Terfwajerffwi Capel

1691. Terwijerfwi (dombok)

1700. Täirijärfwi (kvarntulls- och mantalslängd)

1700. Teirwjärvi

1721. Tejrjärff

1726. Teirjerfvi

1761. Tejrejärfwi by

1761. Terijerfvi (resolution)

1785. Terijerfwe

1812. Teerijärfvi by

1850-talet. Teerijärvi

1900. Teerijärvi

1920. Terijärvi

1935. Terjärv

1980-talet Terjärv Teerijärvi

Heimer Furu

 (Ur ”Hundra år för hembygden -

Sparbanken i Terjärv 1891-1991” )