Uno Alexander Sandkulla föddes i Gamlakarleby den 1 februari 1889. Han var enda barnet till folkskolläraren Alexander Andersson Sandkulla (1859-1901) och dennes hustru Alina Mattsdotter Forss (1868-1940). Båda föräldrarna var terjärvbor.

På fädernet härstammade Uno Sandkulla från Jacob Eriksson Ståhl-Sandkulla (1756-1816), som år 1784 hade gift sig med Brita Mattsdr Sandkulla (1764-1829) och kommit som måg från Kronoby till Sandkulla i Terjärv. Där var han sedan bonde till sin död, liksom sonen Anders Jacobsson Sandkulla (1789-1859) och sonsonen Anders Andersson Sandkulla (1823-1877) - Unos farfar.

På mödernet härstammade Uno från Fors. Hans morfar, Matts Johan Henriksson Fors (1836-1916), var en av sekelskiftets mest inflytelserika män i Terjärv. Som kommunalman ivrade han för tillkomsten av kommunens första folkskola och han var också en av initiativtagarna till Terjärv Sparbank och blev en av dess första styrelsemedlemmar. Tillika var han kyrkvärd i församlingen och det är bilden av honom vi återfinner i dikten "Morfar kyrkvärden".

Men kanske ännu mer bemärkt var Unos morfarsfar, den vida beryktade "Borgar-Heik", Johan Henrik Mattsson Döfnäs-Fors. Han hade under 18 80-talet företagit ett sextiotal affärsresor till S: t Petersburg och därigenom skaffat sig en ansenlig förmögenhet. Hustrun Margareta Andersdr Sunabacka kom från den stora Sunabacka-släkten.

Alina Mattsdr, Unos mor, hade ett dussin syskon. Många av dem hade barnrika familjer och de efterkommande lever i Terjärv eller utspridda såväl i eget land som i både Sverige och USA.

Eftersom Uno Sandkullas föräldrar bodde i Gamlakarleby hade han möjlighet att besöka lärdomsskola. På landsbygden var det endast få som hade denna förmån. Till dem hörde Unos morbror, Alfred Fors, som studerat juridik och blivit vicehäradshövding. Alfred Fors var med om att grunda Terjärv ungdomsförening 1895 och blev dess första ordförande.

När Alexander Sandkulla avled år 1901 var sonen Uno endast 12 år. Uno stod nu ensam med sin mor och hans skolgång skulle säkerligen ha avbrutits om inte morbrodern hade trätt till. Han såg till att Uno kunde fortsätta sin skolgång. Student blev han den 13 juni 1907. Samma år inledde han sina studier vid juridiska fakulteten vid Helsingfors Universitet. Här avlade han högre rättsexamen år 1912 och högre förvaltningsexamen samma år.

Under studietiden bodde Uno och hans mor hos morbrodern Alfred Fors. Eftersom denne var ogift och hade egen advokatrörelse passade det bra att systern skötte hushållet.

År 1914 blev Uno Sandkulla vicehäradshövding. Sin tingspraktik hade han slutfört på olika håll - troligen också i Haapajärvi, där han skrev en av sina första ungdomsdikter.

Samma år som första världskriget bröt ut utnämndes han till yngre justitierådman i Vasa. Här stannade han till år 1919, då han på egen begäran tog avsked för att bli delägare i advokatbyrån Becker & Vesamaa. Här verkade han fram till år 1924, då han var med om att starta sakförarfirman Sandkulla & Waselius i Helsingfors. Denna firma var han trogen till sin död år 1936.

Även om några av Uno Sandkullas dikter berättar om hans ungdomsför- älskelser förblev han ogift. Men mor Alina följde honom livet igenom.

Vid slutet av 1920-talet insjuknade Uno Sandkulla i lungtuberkulos och vårdades på sanatorium i flera repriser. Men som dödsorsak anges hjärtslag.

Uno Sandkulla var en glad och utåtriktad herreman. Sina såtaste vänner hade han inom akademiska kretsar, där manskörssången odlades. Redan under studietiden sjöng han med som andra tenor i Akademiska Sångföreningen. Sedermera sjöng han i MM - Muntra Musikanter. Han var också medlem i Odd Fellow och studentföreningen Vasa Nation. Och när terjärvborna i Helsingfors samlades till sina gillesaftnar var han träget med.

Efterhand blev Uno Sandkulla alltmer uppskattad för sina litterära alster. Man såg dem ofta publicerade i olika tidskrifter och dagstidningar.

Än var det fråga om någon högstämd festdikt, skriven på beställning, än kunde det vara någon fyndig sonett som han deklamerat för sina sångarbröder och goda vänner. Ett anmärkningsvärt ode är dikten till Verner von Heidenstam vid dennes besök i Finland i början på trettiotalet.

Även om Uno Sandkulla var bosatt i Helsingfors hela sitt verksamma liv var han mån om att upprätthålla goda kontakter med sin hembygd Terjärv.

Helge Smedjebacka