Folkskolan i Småbönders
- banbrytare i andlig fostran

Folkskolan i Småbönders har firat sina etthundra år, skolan på Furu invigdes hösten 1893. Då jag bland farfar Anders Jonasson Furus efterlämnade papper hittat dokument som kastar mera ljus över skolans tillblivelse, är det kanske orsak att relatera händelseförloppet och passa in alla byggstenar på rätta ställen.

Det var en hård drag­kamp om var de första folkskolorna skulle byggas i Terjärv. År 1885 beslöt kommunalstämman att två folkskolor skulle byggas i Terjärv, den ena i Kortjärv och den andra i Hästbacka by, sidobyarna gav varan­dra stöd i omröstningen. Byamännen i Kyrkobyn, som förlorade i omröst­ningen besvärade sig. Sena­ten gav utslag den 22 okto­ber 1886. Däri förklaras att kommunalstämman av den 18 maj 1885 inte var befo­gad att besluta om att byg­ga två folkskolor samtidigt.

Vid kommunalstämman den 31 maj 1887 beslöt kommunalstämman efter omröstning att skolfrågan skulle framskjutas på obe­stämd tid. När frågan om skolans placering behandla­des på samma stämma slog byamännen från Hästbacka och Kortjärv till igen. De vann i omröstningen och den första skolan skulle byggas i Hästbacka by, därefter skulle Kortjärv komma i tur. Mot beslutet, besvärade sig byamännen från kyrkobyn igen och de avgick även med segern.

Nu fick skolfrågan vila i tre år. När så ärendet om byggandet av en folkskola i kommunen kom upp på dagordningen år 1890 så beslöts enhälligt att så skall ske. Även på följande kommunalstämma var man enig, folkskolan skulle byg­gas på Matts Fors åker på Vekabacka i Kyrkobyn. Där uppfördes den också och började med verksam­heten hösten 1891.

Även i Småbönders spred sig skolfebern. Men även här var det stridiga viljor och en segsliten kamp om skolans place­ring. På ett byamöte i ok­tober 1890 gjordes ett be­slut att en ambulatorisk skola skulle byggas på Långbacka å Widjeskogs mark. Men den 27 decem­ber samma år sammanträd­de byns husbönder ånyo, nu "å Furu himman för att öfverlägga och besluta om byggandet av ett ambulatoriskt skolhus inom nämnda byalag". I protokollet står att det var "en större dis­kussion och strid om plat­sen vara förenämnde hus skole byggas". På mötet föreslogs en ny plats å bon­den Johan Andersson Fu­rus mark utmed vägen till Storbacka "i rån utmed Sågqvarns plan". Men alla på mötet godtog inte den nya platsen, av de tolv bönder som ville ha skolan här var ingen från Widjeskog-Wistbacka.

Byamännen i Småbön­ders verkar dock ha enats om byggplatsen, en anhål­lan inlämnades till kommu­nalstämman om att få byg­ga en fast folkskola — tan­ken på en ambulerande skola var nu övergiven. Frågan upptogs till behandling på kommunalstämman den 14 december 1891. En­ligt protokollet från stäm­man skedde en lång diskus­sion och åsikterna var motstridiga. Småböndersborna väntade inte beslut i ärendet nu, de var främst ute för att pejla stämningarna. Men flertalet på kommunalstämman ville ha en avgörande omröstning, vilket även skedde. 1.563 röster avgavs och alla var emot ett skolbygge i Små­bönders. Här ställer man frågan, var fanns byamän­nen från Småbönders? Kan det tänkas att de demon­strativt nedlade sina röster inför den stora övermak­ten?

Småböndersborna inläm­nade besvär till guvernörs­ämbetet i Vasa över kom­muna- lstämmans beslut. I besväret anfördes bl.a. att inte på långt när alla av församlingens 568 barn i skolåldern kan få plats i folkskolan i kyrkobyn och att skolvägen dit blir om­kring 15 verst (1 verst 1.067 m.) samt 6 verst till för de som bor längst bort i Småbönders, (för dessa blev det 43 km dagligen). Vidare nämndes att de 50 skattebönderna i Småbön­ders har de "folkrikaste" familjerna i församlingen, enligt kyrkoherden finns i byn "113 af denna ålders folk vilka komme att höra till den nya skolan".

Besväret som skrevs av Karl Storbacka slutar med: Så därför anhålles i allra underdånigaste ödmjukhet att guvernörsämbetet måtte ålägga hela Teerijärvi kom­mun att gemensamt och med det snaraste uppföra och iståndsätta en enkel högre folkskola uti före­nämnde Småbönders by.

Guvernörsämbetet be­handlade besväret och ut­slaget upplästes i Terjärv kyrka den 25 september 1892 av kyrkoherde J.W. Fontell. Utslaget har föl­jande lydelse: Jag har tagit detta ärende i slutligt övervägande och finner mig in­te kunna gentemot Teerijärvi kommuns bestridande ålägga densamma att inrät­ta af sökandena begärda folkskolan, utan varder an­sökningen därom förkas­tad, stående det emellertid Kortjärvi byamän öppet att jämlikt stadgandet uti para­graf 119 af Nådiga förord­ningen af den 11 maj 1866 angående folkskolväsendets i Finland organisation, bil­da skilt skoldistrikt och i laga ordning utverka sig den på delägarne däri sig belöpande andel af folksko­lemedel i kommunen.

Som synes blev det ett klart avslag i besväret. Men småböndersborna var envi­sa, de skulle ha sin folksko­la. Vid en bibelförklaring hos Anders Johansson Fu­ru (datum inte angiven) föreslog kyrkoherde J.W. Fontell att byborna på egen hand skulle bygga sig en folkskola, kyrkoherden lo­vade bidra med kartor och nödvändiga papper. Försla­get godtogs genast av An­ders Jonasson Furu (Gambägåsgubbi) och Johan An­dersson Widjeskog (var det "Högnabb-Jock"?), den förstnämnde lovade att utan ersättning såga allt virke till skolbygget. Bon­den Karl Storbacka var även med och åtog sig det skriftliga arbetet helt utan ersättning.

En bystämma utlyses till 7 jan. 1893. Där beslöts enhälligt "med ett par tre bönders undantag, att en enkel högre folkskola skul­le byggas i byn. Samtidigt uppgjordes en köpeavhandling med bönderna Johan Andersson och Matts Jo­hansson Furu, de upplät av s.k. Forsgålen tomt för skolan och 8,9 ar till träd­gård och potatisland. Som betalning måste varje hemman som tog del i skolan, efter storleken, gräfta upp ny åker åt säljarna på "Borikodlindo".

Den 10 mars 1893 utbjöds upptimrandet av sko­lan på auktion, tillfället var utlyst i kyrkan. Avvikande från ritningarna skulle ett rum timras i övre våningen "för ett ambolatoriskt skolhus", och till arbetet hörde även att göra fönster och dörrar samt 20 st. pul­peter. I protokollet heter det att flera upprop skedde och stannade Anders Matt­son Manderbacka (Lil-Ant) och Matts Mattsson Stor­backa (Haga-Matt) på lägs­ta anbudet 625 mk. Senare kom även Reinhold Stor­backa med i timmergänget.

Redan tidigare hade ar­betet med sockelstenarna kommit igång, den 21 febr. utbetalades 24 mk till Sa­muel Kirsilä som ledde det­ta arbete. Sockeln var av rödskiftad granit och kom från ett stort flyttblock som fanns utmed vägen till Högnabba, mellan Larik och Sunde. Vid detta arbe­te hände också en olycka som Arne Storbacka berät­tat om. Jakopas-Kalle rå­kade få högra handens tumme i kläm mellan två stora stenblock. Tummen var redan tidigare skadad och deformerades nu så att Kalle måste ändra sitt grepp om pennskaftet, han var ofta anlitad som skriva­re när offentliga handlingar uppgjordes.

Timmer och sågstockar uttaxerades av delägarna. Men flera delägare var torpare och hade ingen skog, därför måste även virke kö­pas. I en kontrabok från skolbyggets dagar, som skrevs Gambägåsgubbi, he­ter det bl.a. Uppköft af Gustaf Mattsson Söderena 47 stuck, af Johan Hindrik Åtornabba 15 stuck, af skräddar-Annas Gustaf 7 st, af Nygås Anna-Greta 4 st.

Delägarna i skolan arbe­tade gratis, intill oktober hade de utfört 1.250 dags­verken. Nils Andersson Widjeskog hade arbetat 56 dagsverken och stod ännu i rest med 16. Matts Matts­son Svartsjö hade utfört 49 och var 5 i rest, Gustaf Storbacka 48 vilket gick jämt ut, Anders Jonasson Furu 63 vilket var 3 mer än tilldelad kvot.

Tegel till skolan forma­des och brändes på Stor­backa, där fanns ett gott lertag. I övrigt var skolan gediget byggt. Rumshöjden var överallt 3.70 meter och tjocka trossbottnar fanns under golvet. Runt hela skolan, på utsidan av tim­merväggarna var en 10 cm tjock vägg av spirverk, fylld med sågspån. Vatten­taket var av takspån som lånades av Gambegåsgubbi, han hade en liten manick på sin sågkvarn där spåntillverkningen skedde. Den yttre brädfordringen var av 18 cm breda och 2.7 mm. tjocka bräder. De var även hyvlade och spontade och detta arbete gjordes för hand av Matts Wistbacka.

Vid en bystämma i maj 1893 åtog sig byamännen ansvaret för skolan. Hit hörde att till läraren utbeta­la lagstadgad lön som då utgjorde "två tunnland uppodlad jord, bränsle samt 2.000 kg väl bergadt hårdvals hö, 100 kärvar halm a nio kg kärven samt mulbete för en ko". Dessu­tom fick läraren fritt lyse, d.v.s. lampolja.

Skolan på Furu avvek väsentligt från de ritningar skolöverstyrelsen godkänt. Enligt dessa ritningar skulle slöjdsalen inrättas i övre våningen men byborna fann denna lösning oprak­tisk, därför byggdes slöjd­salen som en vinkel ut mot byvägen i samma plan som övriga utrymmen. Detta skedde på eget bevåg utan att högre instanser kontak­tades, direktionen befarade att statsbidrag kunde även­tyras ifall myndigheterna fick reda på ändringen.

Dåvarande skolinspektör Kunelius sade vid en inspektion att han var högeligen belåten med tillbygg­naden". Skolhuset vann därmed såväl i utrymme som bekvämlighet.

Arbetet skred raskt un­dan, skolan invigdes den 5 oktober 1893. Första läsåret inskrev sig 48 elever i åldern 9—18 år, fördelade på två klasser. Lärare vid skolan var Johannes Still, Kronoby 1893—1898, Matts Leander Björkqvist, Kronoby 1898—1903, Matts Nystrand, Purmo 1903—1904, Hilda Mäkelä, Gkby 1904—1906, Helmi Jacklin, Gkby 1906—1910, Olga Lindholm, Korpo 1910—1911, Edit Svartsjö, f. Eriksson 1911—1949, Solveig Hagen, Nykarleby 1949—1950.

Folkskolan på Furu verkade endast i 57 år, ter­minen 1949—1950 var den sista. Hösten 1950 togs den nya skolan på Långbacka i bruk. Anade skolans banbrytare att de materiella spåren från tusentalet frivil­liga dagsverken skulle vara utplånade efter en mansål­der? Blev framtidsdröm­marna som de med sina bo­märken signerade på bystämman den 7 januari 1893 förverkligade? Ett står klart. Folkskolan på Furu var en banbrytare på sin tid i andlig fostran, den var en verklig folkskola.

Den enkla högre folk­skolan på Furu nedrevs i mitten av 1970-talet. En del av virket bildar stommen i den egnahemsgård som fa­miljen Greger och Gunilla Furu nu bebor, knappt hundra meter från stället där skolan stod.

Heimer Furu

Öb 24.11.1993

Källor:
Skolväsendet i Terjärv intill 1960.
Protokoll­böcker från skolorna i Småbönders
Terjärv kom­muns protokollböcker
Gamla dokument från Gambägås