Terjärv - En översikt av utvecklingen 1554-1920

När Terjärv för första gången framträder på 1550-talet i de historiska urkunderna, är det en liten by i Poras fjerdung i Karleby stora kyrkosocken. Sålunda funnos ”Terffwaierffwb” by år 1554 endast 11 bönder och de fullvuxna, skatteskrivna personernas antal var 56.

Under de följande 50 åren för­blir byns storlek nästan oförändrad. År 1601 funnos 44 skatteskrivna personer. Samma år är byns mantal 12 ½.

Från och med 1600-talets ingång begynner en tillväxt, som efterhand blir allt starkare. År 1607, då Kro­noby socken bildades, och Terjärv lades under den, funnos i byn 15 bönder. I 1633 års jordabok är bön­dernas antal redan uppe vid 21 och de äga sammanlagt 17 ½ mantal.

I många år håller sig nu bonde­talet kring 20. År 1650 finnas i man­talslängden från ”Terff järfwb” by 19 bönder och 68 mantalsskrivna personer. Vid denna tid upptogos i mantalslängderna endast de per­soner, som erlade mantalspengar och de utgjorde i allmänhet 30—40 % av hela befolkningen.

Jordaboken av år 1654 är intres­sant därigenom, att för de flesta hemman äro namnen för första gången utsatta. Vi finna där följan­de bönder:

Hans Olofssån Widieskogh 2/3 mantal, Staffan Påfwallssån Kårtjärfwi 1, Erich Perssån Döfnääs 1/4, Lars Olofssån Tärfjärfwi 1, Hindrich Thomassån Tärfjärfwi 1, Per Olofssån Pårcka ½, Matts Larssån Ranckobacka 1, Per Jönssån Lille Rancke 1, Matts Jönssån Gränöö 7/8, Matts Olofssån Gränöö 7/8, Jacob Mattssån Emedt ¼, Daniel Perssån Hestbacka 1 1/2, Carl Matts­sån Hestbacka 2, Olof Mattssån Kolamb 1 ½, Anders Mattssån Kitajärfwi 1, Knut Mårtenssån Snåre 1, Matts Hinderssån Marijärf 1, Da­niel Mattssån Marijärf 1 ¼, Marga­reta enka Wandbacka 1/8 (öde), Philpuss Pärssån Backända 1/2 (nyss upptaget, åtnjuter skattefrihet un­der några år) och Oloff Markussån 2/12.

Vid denna tid begynner man an­se, att Terjärv är så stort, att det behöver en präst. År 1662 namnes det såsom predikogäll och år 1669 ar det eget kapell.

Tillväxten sker med god fart. År 1700 finnas i »Teirijurfwi», såsom kapellets namn härefter stavas, 39 bönder och 174 mantalsskrivna per­soner.

Missväxter, farsoter och krigsti­der kunna ej hämma utvecklingen. Folkmängden utgöres år 1749 av 668 kyrkoskrivna personer. Av dem äro 233 eller en tredjedel upptag­na även i mantalslängden. Märkligt är, att det fanns 376 kvinnor och 292 män, således mycket mera kvin­nor än män, men detta förhållande var rådande i alla socknar de när­maste årtiondena efter stora ofre­den. I kapellet funnos 65 hushåll. De voro synbarligen stora, ty det kom i medeltal 10 personer per hus­håll. Folkökningen är ovanligt starkt. T.ex. under år 1749 föddes 49 barn, vilket är mycket i förhål­lande till invånarantalet.

Den snabba utvecklingen fortgår ännu under de följande 50 åren. Så bodde i Terjärv år 1800 743 män och 770 kvinnor eller sammanlagt 1513 personer. Hushållens antal hade ökats till 191, men deras storlek minskats, ty de omfattade nu i me­deltal 8 personer.

Folktillväxten under de senaste 100 åren framgår av följande tabell:

De närvarande kyrkoskrivnas an­tal var år 1910 2964 och år 1920 2932. Sedan 1880-talet har den verk­ligen i Terjärv bosatta folkmäng­dens storlek hållit sig kring samma tal.

Terjärv har i långa tider varit jämförelsevis tätt befolkat. År 1749 funnos i medeltal 3,3 inv. per km. Detta är ett ovanligt högt tal. Sam­ma år hade av de närmast liggande socknarna endast Kronoby högre tal, nämligen 3,4, medan Nedervetil hade 2,3, Vetil 1,6 och Perho 0,2 samt Finlands hela landsbygd 1,5. Terjärv fick dock inom kort förbi Kronoby och i över 100 år har Ter­järv varit den tätast befolkade landskommunen i Gamla Karleby prosteri.

Anmärkningsvärt är, att Terjärv, som är inkilat bland finska grannar, har kunnat hållas så svenskt. En uppgift från 1830-talet omnämner, att i Terjärv ingen kunde enbart finska, 14 personer både finska och svenska och alla de övriga endast svenska. Enligt de officiella uppgif­terna hade de finska talandes antal under de senaste 50 åren varierat mellan 94 och 41.

Den framåtskridande utvecklin­gen märkes ej endast i invånarantalets utan också i egendomens till­växt. År 1601 skattades byn för 222 spannland jord. År 1810 angives den öppna jordens areal till 713 tunn­and och år 1920 utgör åkerarealen sammanlagt 2302 hektar. Den vikti­gaste lösegendomen, boskapen, har likaså ökats. År 1601 funnos 136 mjölkande kor, år 1810 1053 kor, 23 oxar och 350 ungnöt samt år 1920 1710 nötkreatur över 2 år och 740 under 2 år.

Siffrorna ge vid handen, att utvecklingen i stort sett gått ganska lugnt och jämt framåt. Visserligen ha nu och då ogynnsamma tider förekommit, men deras inverkan har varit för svag och tillfällig för att i någon högre grad störa det go­da helhetsintrycket.

Mag. H.Lagström

Öb 31.01.1929