BERGMANSSKOLAN

Förberedelse för skriftskolan

I föregående sammanhang har klockarens undervisningsskyldighet framhållits, men vi har inte funnit några uppgifter om att anställda kloc­kare i Terjärv skulle ha tjänstgjort som lärare förrän på 1800-talet. Så­lunda omtalas den första klockarskolan i samband med kontraktsprosten C. J. Nordlings visitation år 1836, varvid nämndes, att de i läsning sva­gare barnen erhöll undervisning "af  Klockaren två å tre veckor höst och vår". Denna undervisning biträdde skriftskolan och gavs enbart ungdo­mar i skriftskolåldern.

Den omtalade lånemagasinsfonden steg år 1854 till det stipulerade och kapellanen Häggström gjorde vad han kunde för att med utnyttjande härav få en skolinrättning till stånd. Hans förslag gick ut på en utvidgad undervisning med läroämnen, som överhuvudtaget ej tidigare kommit på fråga. Men något stöd fick han ju inte heller inom kapellstämman till att börja med.

Biskopsvisitationen

I alla fall förföll inte den viktiga skolfrågan. Efterhand måste kapellanen ha fått stöd för sina strävanden av sina församlingsmedlemmar, eftersom det vid biskop Bergenheims visitation i Kronoby 12—13 april 1856 meddelades, att församlingsborna i Teerijärvi kapell var hågade att inrätta en fast skola, där barnen skulle undervisas i kristendom, läs­ning, skrivning och räkning. Detta gladde biskopen och gav honom an­ledning till följande positiva uttryck i protokollet:

"Visitator betygade häröfver sin synnerliga tillfredsställelse och lade moderkyrkoförsamlingen ömt om hjärtat, att vara betänkt på utvägar till anskaffande af en likadan nyttig inrättning för sig och derigenom göra sitt minne aktadt och älskadt af kommande slegten."

Till följd härav fick kyrkoherden i moderförsamlingen J. A. Cajanus i uppdrag att uppgöra förslag till reglemente för den planerade skolan. Detta uppdrag måste kyrkoherden ha fullgjort i intimt samarbete med kapellanen, eftersom den slutliga utformningen av reglementet så väl sammanföll med Häggströms tidigare uttalade förslag. Den 27 december 1857 upplästes i kyrkostämman prostens förslag till reglemente jämte "Domkapitlets Memorial, deri föreskrifves att församlingen skulle höras om antagande af det förslag till Reglemente, som blifvit uppgjordt för den blifvande Skolinrättningen i kapellet". Tio av paragraferna godkän­des utan förbehåll, men till de fem övriga gjordes några obetydliga för­slag till ändringar och tillägg med hänsyn till de lokala förhållandena. I den form, som förslaget så insändes, blev det fastställt på högvederbörlig ort och återges här.

Stadfestadt af Kejserliga Senatens för Finland Ekonomi Departiment i Helsingfors den 15 April 1858.

På nådig befallning: G. W. Waenerberg. Reglemente för folkskolan i Teerijärvi kapell af Kronoby socken.

§: 1

Den dagliga undervisningen i skolan begynnes och slutas med bön, som förrättas af läraren, sedan en kortare psalm eller några werser af barnen, under lärarens ledning, afsjungits. 

§: 2

Undervisningen kommer att meddelas i följande läroämnen: i stafning (der sådant förut blifvit försummadt) ; i ren innanläsning och klar uppfattning af det lästa; i utanläsning i Abc boken och Luthers lilla Katekes med förklaringar; i Biblisk historia jemte Bibelläsning; i Arethmetik, de fyra enkla räknesätten jämte Bråk och öfning i hufvudräkning; i stilskrifning, rättskrifning och koral­sång. Derjemte öfvas de äldre barnen att i bref, eller någon annan form, skrifteligen uppsätta sina tankar och meningar.

§: 3

De barn, som begagna skolan, delas i tvenne flockar, på grund af ålder, förståndsmognad och kunskaper, samt undervisas på skilda dagar eller timmar, om hvilket förhållande föräldrar och målsmän underättas.

Då skolan vunnit mera utsträckning och blifvit försedd med dertill skicklige lärare, komma äfven de äldsta barnen att undervisas i globläran, Finlands Geo­grafi och Finlands Historia, efter den lärobok, som dertill kan anses tjenligast. Dock erlägges till läraren för undervisning i dessa ämnen ett arvode af femtio kopek silfver årligen af hvarje barn, som sig deraf begagna vill.

§: 5

§: 6

Wid Bibelläsningen och Katekesförhören tillkommer det läraren att på ett för barnen fattligt sätt förklara det lästa, samt tillämpa religionens sanningar på såväl det enskilda som allmänna lifvet; och bör han i detta syfte städse vid för­hören af barnens utanlexor fästa sig såväl vid styckets rediga och ordagranna upprepande, som företrädesvis vid den rätta uppfattningen af dess innehåll.

§: 7

Läraren upprättar och för bok öfver alla barn, som besöka skolan, uppta­gande deras ålder, lärotid och läroämnen, i hvilka de blifvit undervista, jemte deras uppförande under skoltiden.

§: 8

Läsetiden begynner om hösten den 1 September och fortgår till och med den 10 December, samt om våren den 1 Februari och fortgår till den 15 Maj, dock kommer under de tvenne veckor, läsförhören fortgå, skolgången att upphöra. Fem dagar i veckan, med sex timmar om dagen, meddelas undervisning, dock så, att Onsdagen användes till undervisning uti de i § : 4 upptagna läroämnena, såframt några elever till deras inhemtande sig anmält; i motsatt fall under­visas äfven Onsdagen uti de i §: 2 bestämda ämnen. Lördagen är fridag.

§: 9

§: 10

Öfverinseendet öfver skolan tillkommer församlingens Pastor. I egenskap af Inspektor bör Pastor, biträdd af skoldirektionen, som utgöres af Kapellanen samt trenne af församlingen valda ledamöter, besöka skolan, för att utröna såväl lärarens sätt att undervisa, som skolbarnens gjorda framsteg. Wid dessa tillfällen anmäle läraren dem af barnen, som utmärkt sig genom flit och gott uppförande, äfvensom dem, hvilka genom lättja och håglöshet samt dåligt upp­förande gjort sig kända. Och tillkommer det synnerligen Kapellanen i försam­lingen att tidt och ofta besöka skolan och tillse, att ordning och skick i alla afseenden der råda, äfvensom att läraren fullgör sina åligganden, hvarutom äfven direktionens öfriga ledamöter böra genom trägna besök i skolan under­rätta sig om dess inre och yttre tillstånd.

§:  11

Läraren skall hafva noggrann tillsyn öfver barnens uppförande, och ej tillåta dem något sjelfsvåld, som kunde hafva menligt inflytande på den allmänna sed­ligheten inom skolan, utan sådant först med goda ord och varningar rätta samt om verkan deraf uteblifver, då begagna strängare bestraffning, dock alltid med skonsamhet och faderlig ömhet. Medför icke ens denna strängare aga önskad verkan till förbättring, bör den vanartige lärjungen, med Inspektörs begifvande, från skolan förvisas.

§: 12

Wid vårterminens slut anställes förhör, för att utröna barnens framsteg under årets lopp, och skall församlingen genom kungörelse i kyrkan underrättas om dagen för examen, hvilken hålles i skollokalen och öfvervaras af församlingens Pastor, Kapellan samt skoldirektionens öfriga ledamöter. Efter förhörets slut utdelar Pastor åt tvenne de fattigaste af barnen, som utmärkt sig genom flit och gott uppförande, lämpliga premier i böcker, hvilka uppköpas med skolkas­sans medel.

§: 13

På Klockarebolet, som kommer att ånyo bebyggas och iståndsättas, uppföres en karaktersbyggnad, hvari ett större rum inredes för skolans räkning. Inred­ningen och underhållet af nämnda rum åligger samteliga hemmansägare i för­samlingen, utan att skolfonden dermed belastas. Likaledes anskaffar försam­lingen sex famnar kastved årligen, hvarmed läraren bör hålla sagda rum vid behöflig värma, men erforderliga ljus under skoltimmarna bekostas från skol­fonden.

§: 14

Till uppköp af böcker och skrifmaterialier användas under de två första åren den öfverblifna vextspanmålen i skolfonden, hvartill dessutom bidrag sam­las genom kollekt, som årligen uppbäres i församlingens kyrka, samt af hvarje förmögnare skriftskolebarn som vid dess admittering till Herrens heliga Nattvard erlägger till skolekassan tjugu kopek silfver. Efter förenämnda två års förlopp användas dessa vextkappar till understöd för sådana fattiga barn, som icke äga tillgångar att lifnära sig under skolgången.

§: 15

Läraren tillkommer att vårda och handhafva ej mindre skolans böcker än öfriga dess tillhörigheter, samt hålla hand däröfver, att intet må förfaras eller förkomma, vid ansvar, att det förderfvade eller förlorade ersätta, hvilket ansvar drabbar jemväl det skolbarn, som till skadan finnes vållande.

Avsedd som folkskola

En närmare granskning av detta reglemente ger en slående tanke. Läroämnena och -kurserna, anvisningarna om det metodiska förfarandet vid undervisningen, indelningen av eleverna i tvenne flockar (avdel­ningar) , lärotiden, skolans organisation o.s.v. enligt reglementet påmin­ner mycket om de första folkskolorna.

När detta uppgjordes, ställdes målet helt säkert högt.  Kapellanen Häggström och kyrkoherden Cajanus var naturligtvis vardera förtrogna med dåtidens pedagogiska strömningar. Formuleringar sådana som "ren innanläsning och klar uppfattning af det lästa — skrifteligen uppsätta sina tankar och meningar — tillämpa religionens sanningar på såväl det enskilda som allmänna lifvet" är ju uttryck för samma idéer, som vid den tiden framfördes av folkskolans förespråkare, ofta i ströskrifter och tidningsartiklar. T.o.m. kan Uno Cygnaeus' framträdande, som diskute­rades i tidningarna ,ha inverkat på reglementets utformning.

Skolan planerades som fast skola, som skulle underhållas gemensamt av församlingens husbönder, och avsåg givetvis undervisning för alla barn, också de fattiga, vilkas möjlighet att besöka skolan säkrades ge­nom särskilt understöd. Och när skolan dessutom kallades folkskola, är det tydligt, att dess initiativtagare verkligen avsåg en folkskola.

Men terjärvskolan utgestaltades under en tid, då folkskolans utform­ning ännu var oklar. Dess verksamhet igångsattes ett år, innan Cygnaeus skolprogram avgavs, och sju år, innan skolförordningen utkom. Till följd härav blev den en särling bland de folkskolor, som allmänt grun­dades med stöd av förordning. Till att börja med innebar den rent lokalt ett stort framsteg på undervisningens område, men efterhand kom den som lätt kan förstås att i jämförelse med egentliga folkskolor framstå som en skola av lägre rang.

Skolbyggnaden

I § 13 omnämnda praktiska åtgärder vidtogs omgående. På vårsom­maren 1958 verkställdes byggnadsarbetena. Församlingens husbönder svarade gemensamt för uppförande av bostadsbyggnaden, som även in­rymde själva skolsalen. Huset uppfördes av timmer på vanligt sätt med kilad sten som sockel. Byggnaden är vackert belägen ungefär 1 km från kyrkan utmed vägen till Hästbacka by. De övriga byggnaderna uppför­des byavis. Kortjärvi byamän svarade för uppförandet av stallet och bodan, Hästbacka byamän för fähuset, fähusladan och värmhuset samt Kyrkoby byamän för rian och badstugan.

Bostadsbyggnaden belades med nävertak och förblev utan brädfordring ända fram till sommaren 1876. Knutarna brädades 1861. Bygg­nadsarbetet, som utfördes med utskrivna dagsverken, blev tyvärr bristfäl­ligt. Redan efter fyra år klagas över att byggnaden är kall och i dåligt skick. Bristerna skulle "skyndsammeligen afhjelpas sålunda att fyllning anskaffas på mellantaket och väggarna ordentligt drifvas". Efter ytter­ligare tio år utfördes en grundligare reparation, varvid bl.a. nya golv insattes och nytt vattentak av bräder lades. Det gamla nävertaket använ­des till vedlidret, som samtidigt uppfördes.

Stockväggarna saknade invändig beklädnad. Springorna var tätade med sågspånsrappning och stockarna ytbehandlade med målfärg enligt tidsenliga metoder.

Skolsalens inventarier bestod av ett särskilt bord för läraren jämte stol och ett långbord med tvenne bänkar för eleverna. Elevbordet utför­des av Anders Hästbacka för 1 Rubel och 50 kopek och bänkarna av Anders Kolam för 70 kopek silver. Anders Hästbacka var även anlitad att övervaka de byggnadsarbeten, som utfördes på klockarbolet.

 Skolans direktion och lärare

I reglementet heter det, att direktionen består av kapellanen och trenne av församlingen valda ledamöter och att pastor, d.v.s. kyrkoher­den, tjänstgör som skolans inspektör. Men avvikande härifrån fick den första direktionen, som tillsattes den 7 augusti 1859, följande samman­sättning: ordförande prosten J. A. Cajanus samt ledamöter bönderna Carl Gustaf Hässjebacka, Matts Bexar och Anders Gustaf Vidjeskog.

Som lärare vid skolan fungerade församlingens nyvalda klockare, nämligen klockareleven Carl Johan Bergman från Närpes.

Denne var son till klockaren Carl Erik Bergman, hitflyttad från Sverige och ansedd som den betydelsefullaste av de klockare Närpes haft. Närpesklockaren var född i Stockholm 2. 7. 1776. Föräldrarna var militärmusikanten Erik Bergman och hustrun Ingrid. Carl Erik Bergman var som ung anställd en tid i Kungliga teaterns kör. Och det berät­tas, att han också var närvarande den 16 mars 1792, när Gustav III mördades. Samma år på våren kom han över till Finland. Han hade en utomordentligt vacker sångröst och blev anställd som biträdande kloc­kare i Nagu. Den 1 maj 1800 erhöll han klockartjänst i Rantasalmi, men tillträdde ej tjänsten, emedan han samtidigt utnämndes till klockare i Närpes, där han tillträdde sin befattning den 25 maj 1801 och tjänst­gjorde till sin död den 9 februari 1840. Genom hans stora musikaliska begåvning och ovanliga förmåga att intressera folket för sångens ädla konst utvecklades under hans tid kyrkosången i Närpes i mycket hög grad. Vidare må det nämnas, att han verkade också som lärare, fältskär, läkare m.m. Bland annat vaccinerade han 1611 barn enligt särskilda för­teckningar häröver och erhöll som erkänsla härför Finska hushållnings­sällskapets medalj. Han var gift två gånger. Fyra av sönerna blev präster och två klockare. Carl Johan Bergman, som var född 12. 6. 1833, tjänst­gjorde som klockare i Terjärv från år 1859 till sin död 17. 9. 1906.

Österbottningen 21. 9. 1906.

''Tillhörande en sångarsläkt var kantor Bergman begåvad med god sångröst. I enlighet härmed beslöts att Karl Johan skulle bli klockare. Den utbildning han härför behöfde, erhöll han af Nils Sarelius, som då var elev af Kongl. mu­sikakademin i Stockholm. Sedan Bergman en längre tid åtnjutit undervisning i orgelspelning och sång af nämnde Sarelius, samt praktiserat i vaccinering och lägre kirurgi vid lasarettet i Gamla Wasa, hvilket den tiden fordrades av kanto­rerna, blef han 1853 tjänstförrättande klockare i Östermark. Denna tjänst inne­hade Bergman under ett år och blef så omtyckt af församlingen, att den ville kalla honom till sin kantor; men för sin ungdoms skull kunde han inte vinna förslag vid tjänstens besättande, Bergman var då endast 19 år gammal. Efter denna tid hade Bergman anställning såsom skrifvare åt domhafvanden i Närpes socken, äfvensom i Kaskö, samt senast hos domhafvanden häradshöfding Tujulin i Gamlakarleby, tills han år 1859 tillträdde klockartjänsten i Teerijärvi, hvilken tjänst han innehaft till sin nutimade död. I denna, liksom i hvarje tjänst kantor Bergman innehaft i församlingen och kommunen, har han alltid utmärkt sig för punktlighet, ordning och ett samvetsgrant fullgörande af sina åligganden och plikter. Då kantor Bergman sistnämnda år tillträdde klockaretjänsten i Teeri­järvi, begynte han på samma gång verka såsom skollärare, hvilken syssla han skötte till år 1900, således i 40 år. Många män och kvinnor i Teerijärvi hafva mycket att erinra sig och i tacksamt minne återkalla af hvad de i form af undervisning och kunskap erhållit af kantor Bergman. Bergmansskolan var ända till år 1880 kommunens enda skola där undervisning meddelades, utom i läsning och religion, äfven i räkning och skrifning. Wid tanken härpå inses lätt, af hvil­ken betydelse Bergmans verksamhet som skollärare var på sin tid för kommu­nen. Om också många icke förstått värdet af denna undervisning så har dock kantor Bergmans gärning fått välförtjenta erkännanden. Af de uppmuntringshonorar, som af skolupplysningssällskapet utdelats till personer, som sysslat med folkundervisning har kantor Bergman två gånger kommit i åtnjutande, senast 1902."

Skolans elever

Den nyinrättade skolan inledde sin verksamhet med inskrivning den 12 september 1859. Enligt skolans matrikel intogs då på en gång 42 ele­ver. Av dessa var den yngsta, Lovisa Andersdotter Hässjebacka, 9 år, medan den äldsta av eleverna, Anders Gustaf Mattsson Gistö, var 20 år fyllda. Senare under terminen inskrevs ännu fler elever, så att det första läsåret var det sammanlagt 76 ungdomar, som under längre eller kortare tid besökte skolan.

Av eleverna var 14 gossar och 8 flickor från Hästbacka by, 12 gos­sar och 23 flickor från Kyrkoby och 9 gossar och 10 flickor från Kort-järvi by. Under nödåren 1865—67 var elevantalet lägre, nämligen 21/22/24 resp. hösttermin. Endast de bättre lottade hade då möjlighet att hålla sina barn i skola.

Bergmansskolan

De första åren bedrevs undervisningen enligt reglementet, men redan hösten 1862 företogs med bifall av ärkebiskopen enligt kyrkostämmans enhälliga beslut den ändringen, att höstterminen inleddes den 1 oktober. Denna ändring medförde, att eleverna inte var hindrade av jordbruks­arbete att besöka skolan denna årstid.

Klockaren Carl Johan Bergman gav sin tydliga prägel åt skolan. Efter honom kallas skolan också Bergmansskolan. Han var en synner­ligen sträng lärare.

Varje morgon brukade klockaren först förhöra läxorna ett par tim­mar. En elev åt gången fick gå fram till lärarens bord för att återge läxan utantill. Klickade det härmed, blev det vanligen en örfil. Efter­hand som eleverna förhörts, fick de gå ut. En dag, när förhöret var slut, var alla pojkar försvunna från gårdsplanen. På klockarens förfrågan, var pojkarna var, så svarade flickorna, att de hade gått till Stormossa för att vrida åt sig "blarnbyssona", d.v.s. att de av späda tallar vred och lagade åt sig ett slags luftbössor, vanliga bland småpojkar på den tiden. — "Ja ska fara å", sa Bergman, och så gav han sig i väg för att söka pojkarna. Genast som de fick syn på honom, skyndade de tillbaka till skolan, där de späkt intog sina platser på långbänkarna. Om en stund kom Bergman stånkande in och bakom spisen hittade han en "korsvidja", som användes för en höskrinda, och med denna vidja utdelade han två slag nå tassarna åt var och en av pojkarna. Fallback-Oskar klarade sig utan stryk den gången genom att han i villervallan lyckades gömma sig under bordet.

Men det säges dock, att Bergman trots sitt hårda grepp om rot­tingen var en skicklig lärare. Mest skickad synes han ha varit att under­visa i räkning. Enligt vitsordsboken behandlades förutom de enkla räkne­sätten även decimaltal och bråk. Frånsett religionsundervisningen ägna­des detta läroämne den största omsorgen.

Lärarens avlöning

Enligt § 5 i reglementet var lärarens lön 12 tunnor spannmål om året vartill kom 50 kopek av varje elev, som erhöll undervisning enligt reglementets 4 §, vilket alltsammans utgick utöver hans ordinarie klockarlön. När han tillträdde som klockare, var bostället förfallet. Redan första året upparbetades en ängsmark till odlingsjord, och detta arbete utfördes med gratisdagsverken på samma grunder som byggnadsarbetet, dock med den skillnaden, att "inhyses och backstuguhjon deltogo i ängs­markens upparbetande på klockarebohlet med ett dagsverke af enhvar". Men innan nyodlingen och bostället för övrigt gav tillräcklig avkastning, måste bönderna bidraga till klockarens lön in natura, sålunda "att han af hvarje rök skulle få ett Lispund godt och välbärgadt hö, och detta qvantum erlägges tilldess Märabackmåssan blifver af församlingen behö-rigen dikad, gräftad, inhägnad och den första sädesskörden af klockaren inbergad, då sedermera denna höafgift upphörer".

Ännu tio år senare synes bostället ha varit i dåligt skick. I vetskap härom beslöt kyrkostämman, att kantorn inom församlingen fick upp­bära hö och halm, som "hvarje hemmans åbo finge till honom efter råd och lägenhet erlägga", dock med det förbehållet, att ingen skulle ge mindre än åt gästgivaren och att kantorn utan annan ersättning åtog sig sekreterarbefattningen i kommunalstyrelsen.

År 1876 begär han löneförhöjning med 3 tunnor spannmål, som dock ej beviljas, men i stället får han uppbära femtio penni i termins­avgift av varje elev, som besöker skolan, med undantag för de medel­lösa eleverna.

Under hela sin verksamhetstid levde kantor Bergman i ekonomiskt trångmål, vilket framgår därav, att han vid olika tillfällen anhöll att kommunen skulle träda i borgen för lån, att kommunen skulle bevilja honom lån ur skolfonden eller t.o.m. förskott på lönen. Hans trångmål är lätt förklarligt. Han var gift två gånger. Det första äktenskapet var barnlöst, men i det andra föddes 16 barn. Det är klart, att det inte alltid var så lätt att få inkomsterna att räcka till för familjens behov.

Men klockaren var noga med att samla ihop växtkapparna på utsatta tider. Från gård till gård körde han med sin kännspaka, låga käppskrinda och bar själv upp den spannmål, som tillkom honom, men också hö och halm under vissa år enligt stämmans beslut.

Gott om villebråd

Bergman var också en ivrig jägare, som jagade fågel med hagelgevär redan då. D.v.s. att han hade en mynningsladdare, som han laddade med hagel i stället för lod, och därmed kunde han skjuta fågel också i flyk­ten. Den bästa bössan hade han fått av Fallback-Ant för 16 mark. Han hade många bössor, och ibland när han var på bättre humör kunde han ge en gammal bösspipa åt en eller annan av skolpojkarna. — Dessutom satte han ut giller och snaror i skogen runt klockargården, där det fanns gott om villebråd. Och sålunda fick han sovel till brödfödan för den stora barnskaran, men något överflöd blev det inte.

Det värsta med Bergman var, att han var så begiven på starka dryc­ker. Under de sista åren av sin levnad kunde han inte mer sköta sina uppgifter, utan äldsta dottern Sigrid fick träda till som klockare men även som lärare.

Betydande trots allt

Även om 2—3 ambulerande lärare verkade inom socknen från bör­jan av 1880-talet, intog klockarskolan den främsta platsen i folkets med­vetande och hävdade fortsättningsvis sin ställning. Icke ens när den pri­vata folkskolan på Forsas inrättades blev den obehövlig, utan fortfa­rande fick den mottaga elever varje år. Först när Kyrkoby folkskola inledde sin verksamhet 1891, nedgick elevantalet avsevärt, och snart nog vidtogs åtgärder med anledning härav. Icke så, att verksamheten genast skulle ha nedlagts, men man gjorde sig beredd. I kyrkostämman den 14 januari 1894 beslöts sålunda enhälligt, att man skulle "å Högvederbörlig ort göra ansökan om lägre folkskolans upphörande efter nuvarande lärarens, Klockaren K. J. Bergmans afgång och lönens an­vändande till aflönande af tvenne ambulatoriska skollärare inom för­samlingen". Emellertid fortsatte skolan med sin verksamhet till våren 1900.

Bergmansskolan är såtillvida märklig att den i 40 års tid kom att verka som fast skola med ett omfattande program och besöktes av elever från alla delar av kommunen. Numera finnes ingen kvar i Terjärv av den bergmanska familjen, men många, som kan återge trevliga episoder från Bergmansskolan och som talar med respekt om Bergman själv och hans begåvade släkt.

Erik Granvik

Ur ”Skolväsendet i Terjärv intill 1960”