SKRIVKUNNIGHETEN

Få skrivkunniga

Förr klarade sig allmogen utan att kunna skriva. Det fick duga med att man präntade sitt bomärke i stället för namn, ifall det någon gång gällde att underteckna ett protokoll, en skrivelse, ett gåvobrev e.d. Ännu för femtio år sedan var det förvånansvärt många, som inte ens kunde skriva sitt namn.

Blott en och annan kunde skriva. Varje byalag hade ju ett slags självstyrelse såtillvida att viktigare frågor avhandlades på bystämma, som sammankallades av åldermannen. Vid bystämman skrevs även pro­tokoll. Men inom ett byalag förekom också andra skrivuppgifter, såsom uppgörande av uppbördslängder, redovisningar m.m. Dylika uppgifter förutsatte, att man utsåg en särskild förtroendeman, byskrivaren. Efter­hand anförtroddes byskrivaren alltfler uppdrag, upprättande av gåvo- och köpebrev, olika kontrakt, boupptecknings- och arvskiftesinstrument m.m.

I den tidigaste skolundervisningen ingick ej skrivning som under­visningsämne, och en byskollärare behövde inte vara skrivkunnig. Johan Mattsson torde i alla fall ha varit det. Men här fanns präster o.a., som i första hand lärde ut skrivkonsten. Särskilt begåvade ungdomar behöv­de endast ett typalfabet och obetydlig personlig handledning för att se­dan i huvudsak på egen hand lära sig skriva. Först med Bergmanssko­lan, ambulatoriska skolan och folkskolan fick våra ungdomar planmäs­sig undervisning i skrivning.

De som allra tidigast lärde sig skriva, var sålunda autodidakter med skrivning som intressant hobby. Själva skrivandet måtte i och för sig ha haft en särskild tjusning av alstren att döma: avskrivningar, dag­böcker, dikter o.d., som ännu finns i förvar här och där i hemmen.

Mest har dock efterlämnats av byskrivarna. Välkända sådana är Matts Björk, Erik Mattsson Byskata, Matts Österbacka, Carl Gustaf Fors, Per Skullbacka, Matts Forsander, Anders Skullberg, Gustaf Häst­backa, Johan Sandvik och Karl Storbacka.

Anders Skullberg  30. 11. 1811—19. 11. 1873

Hans riktiga namn var Anders Skullbacka, men eftersom han själv för det mesta skrev Skullberg, är han mest känd under det namnet. Han bodde på Skullbacka och ägde en tredjedel av Skullbacka hemman, men det sägs om honom, att han hellre använde pennan än gräftan. Redan som ung lärde han sig läsa, skriva och räkna. Han hade goda förbindel­ser med kapellanen Granlund och lånade ofta böcker av honom. Likaså var han god vän med adjunkten Gustaf Johansson, ärkebiskopens far, vilket även bekräftas av efterlämnade brev.

Skullberg skrev mycket. Av det han skrivit är en värdefull samling förvarad i Alfons Skullbackas gårdsarkiv. Härur må som exempel näm­nas en avskrift av Byordning utgifven af kungelig majestät Frederick i Stockholms Rådkammare den 20 februari 1742, en anteckningsbok på 180 sidor, en minnesbok, kontrakt, brev. kungörelser, visor m.m. Nämn­da minnesbok kunde lika gärna kallas Terjärv kyrkas historia i fick­format.

Eftersom vi i denna skildring av skolväsendet i Terjärv särskilt be­handlat den undervisning, som ombesörjdes av församlingen eller ord­nades under dess inflytande, finner vi det motiverat att som avslutning på bokens första del införa ett avsnitt ur Skullbergs minnesbok om Ter­järv kyrka

Minnes Bok
öfver Teerijärvi
ifrån År 1667 till närvarande tid
ifrån
Manuschipter Tecknad
af Anders Skullberg

Teerijärvi Kyrka

Är fonderad (grundlakt) År 1667 af då i församlingen boende 19:ton Bönder, hvarom 3:ne Bröder i Kolamb sig mäst vinlakt neml. Anders — Daniel — och Mårten Olofs Söner — af hvilka den 1:ta gjort Predikostolen, till denna Kyrka användes ej någon skilt Byggmestare. År 1669 den 31 Januari blef denna Kyrka wigd af då i Kronoby varande Kyrkoherden och P. Jacob Brennerus, då äfven 1:ta Predikan och Messan af honom i henne förrättades. Kyrkan kallades Wår Frälsa­res kyrka.

År 1671 erhöll Teerijärvi 1:ta kapellan, neml. Carolus Werander. År 1684 skänkte Kong Carl den 11:te den första kyrk klocka hit, som vog då 11 Lispund 12 mark. År 1687 köpte kapell bor med egna medel de 2:ne Större Klockor, samma år eller 1687 skänkte Danjel Olofs son Kolamb den ljuskronan som är vid Backdörren för sin Sal.afl. hustrus lägerställe i Kyrkan. År 1701 blef Kyr(kan) utvidgad vid stora dören jemte klockstapeln. 1725 och 1727 blef de 2:ne större Klockor om Gutna. 1730 blef Kyrkan och Predikstolen målad.

År 1731 köptes en liten Silfver kana som brukas på altaret. 1748 den 30 Maij begynte gamla Sakerstian nedtagas och utvidgas. Byggmestaren var då Carl Anders son Hästbacka den äldre. År 1774 den 25 Aprill Börjades med Ny kyrkbyggande. Allra först börjades med klock stapelns Rullande som då var vid den G:la kyrkan. Byggmestaren var Matts Lillhånka som lätt rulla den på 4 dagar till sitt nu varande ställe, den 1:ta Guds tjensten höls i henne på Domenika Trinitates. i början af October slöts med Byggnaden. 1775 i Aprill blef Kyrkan vitlimmad och grund målad, sen gjordes Altar Taflan som blifvit skänkt af några Gud älskande vänner. 1775 den 2 Juli blef denna Nya Kyrka wigd af Kyrkoherden i G:la by, Herr Mag. Anders Chydenjus, och kallades Wår Frälsares J. C:ti Kyrka, då predikade förSamlingens kapellan, Mag. Georg Malhesius. 1767 köptes Sockne buds kalk och Pateen af Silfver. 1776 Skänkte Rådman Anders Riska i Gby Stad de 2:ne Ljusastakar å hvardera sidan på Altar bordet. 1777 Målades Taflor, Nattvardens in­stiftelse, Christi födelse och Paradiset. Är 1778 Skänktes de 2:ne stora Ljus armar som är på hvardera sidan af Altaret af Matts Anders son Kolamb knutar. 1802 blef gla kalken omlagade till ansenligare större och förgyld. 1818 gjordes nya fönster och Predikstolen i Kyrkan. 1826 köpt Nya Mässhake af Svart Samet med äkta Silfver galoner och Sol å bröstet, kosta 185 R:dr 40 sk eller 254 Mark 86 penni. 1844 skänkte Wäktaren Anders Gustaf Öberg Stora Ljusstaken med 14 pipor på Alta­ret. 1845 skänktes af 6 man A. A. S. Bredbacka Nya Bårkläd med silfver galoner. 1847 skänktes Bomullslärftsduk kring Altar disken af Bonden Matts Johansson Wuojärvi.

3 st. Kyrkklockor

Stor och Mellan klocka är l.guten i Stockholm År 1687 och om Guten i Stockholm. Storklockan år 1725 och vog då 4 Stt 14 Ltt 5 st och Mellan klockan år 1727 som nu veger 2 Stt 5 Ltt 15 st. Lilla klockan blef skänkt till Teerijärvi af K. M-st. Carl den ll:te år 1684, som vog då 11 Ltt 12 st och den blef omguten i Stockholm år 1815 och veger nu 1 Stt 6 Ltt. Stora klockan åter om guten 1834 i Luvia af Michel Rostedt och vog då 4 Stt 1 Ltt 11 st, och sedan åter år 1843 om göts den i Stockholm af Johan Alex Backman och veger nu 4 Stt 13 Ltt 15 st och denna är nu den 4:de Storklocka i Teerijärvi.

Erik Granvik

Ur ”Skolväsendet i Terjärv intill 1960”