www.mamboteam.com
loffe.net
 
 
Martharörelsen i Terjärv - en historik
Skrivet av Elof Granholm   
2015-10-23 17:21
Martharörelsen i Terjärv – en historik
  
Marthor och marthaföreningar är ett aktuellt tema i år (1999) eftersom det är exakt 100 år sedan martharörelsen grundades i mars 1899 under namnet ”Bildning i hemmen”. Målet med den nybildade föreningen var precis som namnet antyder att sprida bildning i de finländska hemmen. Orsaken till att en dylik förening bildades vid just denna tidpunkt står att söka i det spända politiska läge som rådde i vårt land.
 
Storfurstendömet Finland, som hade fått åtnjuta stor autonomi ända sedan Borgå lantdag år 1809, hade under 1800-talets sista decennier blivit föremål för allt större missnöje i det ryska kejsardömet. Finland utsattes för den ena förryskningsåtgärden efter den andra, och i februari 1899 nådde förryskningen sin kulmen i och med att den ryske kejsaren Nikolaj II utfärdade det s.k. februarimanifestet. Detta manifest, som fråntog det finländska folket en del av dess lagstiftande makt, väckte stor förbittring hos hela det finländska folket.
 
På olika håll i vårt land började motståndet mot förryskningsåtgärderna växa. Några framsynta Helsingforskvinnor, med folkskollärarinnan och kvinnosakskvinnan Lucina Hagman i spetsen, insåg att det inte räckte med att enbart männen gick upp till kamp, utan att även kvinnornas insats krävdes. Dessa Helsingforskvinnor beslöt därför att bilda en förening, vars mål var att väcka fosterlandskänslor hos de finländska kvinnorna och att sprida bildning i hemmen.
 
Med utgång från Helsingfors spreds de nya idéerna snabbt över hela Finland genom s.k. ombud. Ombuden bildade ombudskommittéer, och det var genom dessa som det inledande bildningsarbetet kom att utföras. Den nybildade föreningen hann dock inte verka någon längre tid innan den stötte på problem. Generalguvernören vägrade nämligen att godkänna föreningens stadgar som innehöll klara folkbildningssträvanden.
 
De ledande kvinnorna i föreningen lät sig emellertid inte nedslås. Genom att byta föreningsnamn till Föreningen Martha, efter den bibliska personen Martha, och genom att omformulera stadgarna fick de föreningen godkänd.
 
Enligt de nya stadgarna var föreningens mål att "utbreda kunskap om och gifva praktisk handledning i hemmets skötsel, barnets vård och enkla kvinnliga handarbeten". Trots denna ändring av verksamhetsinriktningen kom spridandet av bildning i hemmen fortfarande att vara en viktig del av Föreningen Marthas verksamhet.
 
Även till norra Österbotten kom martharörelsen redan i ett tidigt skede.
 
En vårdag i början av 1900-talet besöktes Terjärv av fyra damer, något som senare skulle resultera i att marthaidén skulle födas på orten. Dessa damer var rektorskan l. Sandelin, fröken A. Hongell, kaptenskan P. Havo från Gamlakarleby samt pastorskan Maria Berg från Kronoby. Dessa höll föredrag och tal om hemmet och kvinnornas uppgift, deras behov av upplysning och behovet att stöda varandra.
 
Prostinnan Fanny Appelberg förde tanken vidare genom att då och då samla kvinnorna till s.k. marthamöten i prästgårdens drängstuga. Dessa möten fortgick en tid tills studentskan Anna Fors tog initiativet genom att sammankalla till ett möte i ungdomshemmet den 18 april 1912.
 
God vilja och en stor entusiasm tycktes råda bland de pionjärer som samlades på ungdomslokalen denna dag. Efter ingående och livliga diskussioner beslöt man att bilda Terjärv Marthaförening med 22 inskrivna medlemmar. Föreningen hade som mål att föra ut bildning och vetande samt praktiskt kunnande.
 
Föreningens första ordförande blev den unga studentskan Anna Fors. Alexandra Wickroos blev viceordförande. Som namnet anger var hon inte Terjärvbo, utan var ortens nya inflyttade postfröken från Heinola. Kantorsdottern Sigrid Bergman valdes till kassör och till sekreterare utsågs Edit Björk.
 
På detta första möte sjöng marthorna för första gången sin egen sång: "Vårt kall är stort så skönt, så rikt." Då man läser föreningens protokoll ser man att det är ord och inga visor som marthorna hade att rätta sig efter. Ett utdrag ur det första protokollet, paragraf 4, beskriver detta på följande sätt: "Som regel för föreningen bestämdes att den som öppet vill ställa till förargelse, skvaller och osämja inom föreningen bör efter överenskommelse av de övriga medlemmarna offentligen strykas ur föreningen."
 
I paragraf 5 läser vi följande: "Endast inskrivna medlemmar har rätt att bevista symöten. Önskar någon utomstående närvara erläggs en avgift av 25 penni för varje möte."
 
På det första aprilmötet beslöts att ordföranden och kassören skulle inköpa material på föreningens bekostnad och fördelas mellan medlemmarna. De färdiga handarbetena skulle senare säljas på en basar.
 
Man såg från första början realistiskt på sitt arbete. För att nå sitt hägrande mål behövdes pengar.
 
På samma möte beslöts också att värva medlemmar i grannbyarna. En utvald deputation sändes först till Hästbackabyn, där ordförande Anna Fors höll en intressant redogörelse över marthaföreningens ändamål och strävan, med den påföljd att 28 nya medlemmar skrev in sig. Emma Forsell blev deras ordförande.
 
Följande vecka for samma personer till Småbönders i samma ärende och fann där lika stort intresse och föreningen ökade med 21 medlemmar. Till ordförande för Småbönders filial - som kretsarna då kallades - valdes Cecilia Andersson.
 
Den 28 januari 1918 bildades Kolarn filial med hela 43 medlemmar. Som förklaring till det höga antalet medlemmar visar följande plock ur matrikeln: Einar Kolam, Fride Knutar, Gösta Bexar, Uno Björk, Torsten Lindell. Fride Kolam, Emil Högnäs, m.fl.
 
Kortjärvi filial bildades 1921 och Högnabba filial 1922, samma år som Gamlakarleby Marthadistrikt grundades. Dit överfördes Terjärv marthaförening, som tidigare direkt hört under centralstyrelsen i Helsingfors, som försett föreningen med cirkulär innehållande direktiv och uppslag.
 
År 1925 erhöll föreningen nya stadgar och den blev inregistrerad 1927. Stadgarna ändrades igen 1949 och föreningen inregistrerades på nytt. Föreningens valspråk blev: "Enighet ger styrka" och varje martha ville vara en förenande länk i denna långa kedja. Marthornas s.k. lystringssång har varit: "Gör det lilla du kan, gör det villigt och glatt." Marthorna har också en egen Marthasångbok.
 
Föreningen har byggt sin verksamhet på kristlig grund. Varje möte har alltid inletts med psalmsång, allvarsord och bön samt avslutats med välsignelsen. I ett tidigt protokoll står skrivet, efter en diskussion, att varje martha bör ägna åtminstone fem minuter av dagen till läsning av Guds ord.
 
På varje möte lästes någon uppsats eller ett referat som följdes av livliga diskussioner. Ämnen som diskuterades var: hemmets skötsel, barnuppfostran och sjukvård, som var ett verkligt aktuellt ämne, framförd otaliga gånger av ortens sjuksköterska. Det var under denna tid som lungsoten och andra epidemiska sjukdomar gastkramade vår bygd. År 1914 låg marthaarbetet helt nere i Småbönders på grund av den svåra epidemin som då härjade där. Även andra diskussionsämnen föll i god jord, i all synnerhet om det var en auktoritet som förde ordet.
 
Ett typiskt exempel var det när prostinnan Appelberg refererade kvinnans uppgift i hemmet, först var det kvinnans plikter mot det gamla hemmet,  mot föräldrarna och syskonen och därefter alla plikter mot maken och barnen och svärmodern.
 
Marthorna har under åren också företagit otaliga utfärder. Den första som nämns är en utflykt som gjordes till Sågslamp och Strandas den 5 juli 1914, och där besåg man en ladugård och en stor hönsgård, som torde ha varit den första i sitt slag på orten. Längre utflykter gjordes med lastbil eller buss.
 
År 1917 föreslog man från marthornas sida att barnen skulle tilldelas var sitt grönsaksland och tävla i skötseln av dessa, detta för att väcka barnens kärlek och intresse för jordbruksarbete. Ur denna verksamhetsform växte sedan lantbruksklubben.
 
Att det inte alla gånger var så lätt och självklart för våra allmogemarthor, visar ett protokollsutdrag från den 6 november 1920. Det har inkommit en ödmjuk förfrågan om det kunde anses alltför högmodigt eller opassande att man i stället för den vanliga huvudduken, som är nästan omöjligt att få köpa - att egenhändigt virka eller sy åt sig mössor. Det blev en svår fråga - hattar och mössor var ju statussymboler för ett fåtal. Det uppstod en livlig diskussion. Frågan löstes emellertid så att vars och ens önskemål och omdöme fick bli det avgörande. Hur det gick vet vi  idag.
 
Den första morsdagen firades den 1 maj 1923 i ungdomshemmet. Svenska Folkhälsan tog kontakt med marthorna. De ville ha en festlig ram kring sitt första programnummer: mödrapremieringen. En rad mammor med många telningar uppvisades. Av Svenska Folkhälsan fick en mor 500 mark jämte diplom, en annan fick samma summa donerad av firman Granholm & Kåll.
 
På årsmötet 1926 höjdes medlemsavgiften till två mark. Samma år började Terjärv marthakör med sina första övningar. Ledare har varit Mimmi Sundell och Allan Timmerbacka. På 60- och 70-talen har den vältrimmade marthakören letts av dåvarande ordföranden Elsa Marttila-Strandén.
 
År 1928 fick marthoma i uppdrag att ombesörja middagen för den planerade järnvägsexkursionen som skulle ske i juli. Men det blev ingen järnväg och ingen middag.
 
Under krigsåren kunde ingen normal verksamhet försiggå, men marthoma deltog allmänt i beredskapsarbeten under flera år. Bl.a. understödde man ett krigsfadderbarn under flera år. Julpaket har också sänts till kända och okända soldater i Dragsvik.
 
Genom hela marthaföreningens historia löper den ekonomiska frågan som en röd tråd. Det har gällt att på olika sätt få in pengar till föreningen för att kunna hålla kurser och avlöna de olika instruktriserna i de olika kurserna som marthorna önskat deltaga i. Det har hållits vävkurser, sykurser, klädvårdskurser, matlagningskurser, smörgåskurser, knypplingskurser, madrasstoppningskurser och kurser i rottingarbeten, möbelvård och trädgårdsodling.
 
Under årens lopp har marthorna blivit ägare till en hel del mer eller mindre värdefull egendom: flera vävstolar, revstavar, mat- och kaffeservicer med bestick o.a. Småbönders marthakrets har t.o.m. en egen marthagård. Terjärvmarthorna har nu också ett speciellt martharum i hembygdsgården.
 
Då man närmare studerar marthahistorien frågar man sig: Vems förtjänst är det att vi nått så långt som vi nått? Är det våra duktiga framsynta styrelsemedlemmar eller är det våra anonyma husmödrar, som var alltför pinsamt medvetna om sin okunnighet och därför villigt sökte sig till olika kurser och möten. Idag kan marthorna vara tacksamma för att de nu kan välja och vraka bland medborgarinstitutets olika kurser, utan att behöva grubbla på hur det hela skall finansieras.
 
Så gott som all kursverksamhet har under de senaste årtiondet övertagits av Ml och därmed avlastas marthaföreningen den största ekonomiska bördan att avlöna kursledare. År 1962 bildades en flickmarthagrupp under ledning av Doris Ahlbäck. Deras valspråk blev: "Bygg ditt hem med kunnighet och kärlek - var glad och vänlig mot alla du möter."
 
Under årens lopp är det många trötta husmödrar som i marthas regi fått njuta av en välbehövlig vila och avkoppling, först på Juthbacka semesterhem i Nykarleby och de senaste åren på Gertruds vilohem i Larsmo. Det har småningom blivit tradition att alla kretsar firar gemensam julfest med högtidligt besök av Österbottningens lucia med tärnor. Vanligen har en terjärvflicka rymts med i trion. Förutom sedvanliga julfester antingen på ungdomshemmet, i skolorna eller på församlingshemmet, samt marthamöten i hemmen, skolorna och på hembygdsgården, har man också basarer och auktioner för att får in pengar. I slutet av december 1961 arrangerade marthorna en stor basar, vars insamlade medel skulle bli början till ett nytt församlingshem.
 
I referatet från årsmötet 1975 kan vi läsa följande: Tredje gången gillt för Terjärv marthor. På tre årsmöten hade frågan om en gemensam styrelse för Terjärv Marthaförenings sex kretsar varit upp till diskussion och vid årsmötet den 27 januari 1975 valdes representanter från alla kretsar till en gemensam styrelse för föreningen. En ny epok i föreningens styrelse inleddes härmed.  I drygt 50 år hade Kyrkoby kretsens styrelse fungerat som hela föreningens styrelsen. Nu gick man tillbaka till det ursprungliga från 1912.
 
På årsmötet den 28 januari 1980 var en annan epok i föreningens historia tillända. Efter 25 år i styrelsen - därav de senaste 20 åren som ordförande - avgick Elsa Marttila-Strandén. Till ny ordförande valdes Helena Dahlvik.
 
Elsa Marttila-Strandén fortsatte alltså Etel Granviks alltför korta marthagärning. Lärarfrun Etel Granvik (1955-58) tog efter kantorskan Etel Sundblad, som var ordförande i 17 år och i två perioder (andra perioden 1938-52, men hela 50 år i styrelsen), och hon blev marthorna trogen till sin bortgång.
 
Ett år (1953) prövade Rosa Skullbacka på ordförandeskapet, och kyrkoherderskan Elsa Eriksson i 12 år (1926-38). Edit Sundblad ledde ordförandeskapet i tre perioder ( första perioden 1924-26). Lärare Ester Smedjebacka (Vistbacka) höll ut i fem år (1919-24) och före henne hette ordföranden Hanna Sjöberg (1915-19). Hon efterträdde Alexandra Wickroos (1913-15) och så är vi tillbaka vid vår första ordförande Anna Fors (1912-13).
 
Terjärv marthorna ha även tävlat i det vita spåret genom att utmana marthorna i Kronoby och Nedervetil till ädel kamp i en skidstafett. där de två lagen placerade sig först och sist av fyra lag.
 
Flera marthagrupper deltar i distriktets studiecirkelverksamhet.
 
Terjärv marthaförening är fortfarande en livskraftig och verksam förening och försöker upprätthåll nära kontakter med alla medlemmar i olika byagrupper.
 
Marthorna möts en gång i månaden. Tillställningarna är ofta välbesökta och det bjuds på omväxlande program. Vidare tar marthoma aktivt del i olika tillställningar som anordnas av andra inrättningar och föreningar på orten. En storsatsning för marthoma var bl.a. lantbruksutställningen i Terjärv sommaren 1960.
 
Vid varje 10-års historik har det konstaterats: "Vi har ännu långt till målet och målet hägrar fjärran - men man frestas säga att målet är nått."
 
I dag har andra övertagit mycket av det praktiska som marthoma utförde i början av sin verksamhet och det gör att marthorna idag får mera tid över för att intaga Marias plats.
 
Elof Granholm
1999
 
Albin Wickamns dikt "Till trädgårdens  Martha" 
Senast uppdaterad 2015-10-23 19:58
 
 
Top! Top!