Öb skriver

Terjärv.

Terjärv lantbruksklubb. När Terjärv Lantbruksklubb nu står inför sin första arbetsperiod, är det på sin plats att här orda något om densamma. Då lantbruksklubbarbetet för många socknebor är ganska främmande, vill jag i korthet omnämna vad vi i huvudsak ämna göra i sommar.

När lantbruksklubbföreningen var startad, återstod ännu att samla medl. till klubben, så att arbetena kunde påbörjas senast 1 maj. Den av klubbföreningsstyrelsen antagna klubbledaren, agrolog Immanuel Widjeskog, trädde i tjänst 1 april. Första uppgiften var att anskaffa medlemmar samt organisera arbeten. För detta ändamål har klubb­ledaren besökt de, olika folkskolorna två gånger, första gången för att fram­lägga lantbruksklubbidén och arbetena samt uppmana de härför intresserade eleverna att först rådfråga sina föräld­rar, andra gången för att upptaga dem som ville anteckna sig som medlemmar, fördela arbeten samt ge råd i val av platsen och iordningställandet av klubblanden. Vid medlemsanskaffningen har klubbledaren åtnjutit stor hjälp av lä­rarna vid resp. skolor, emedan de visat intresse för klubbarbetet, förberett och. förklarat idén för sina elever. Härvid ha eleverna varit beredda på frågan varför de med intresse och förståelse tagit del av klubbledarens anföranden. Folkskollärarna ha mycket bidragit till, att medlemsfrågan fått så synnerlig god lösning, varför lantbruksklubben, till dem är skyldig ett varmt tack. Då sko­lorna och lantbruksklubben arbeta med samma objekt, mot samma mål, är det naturligt, att om gott resultat skall er­hållas måste emellan dessa båda det bästa samförstånd råda.

Medlemsfrågan är nu till det närmas­te klar. Tills vidare äro antecknade ic­ke mindre än 147 medlemmar. Vad detta antal beträffar är antalet bland det största av Svenska Finlands lant­bruksklubbar. Lägsta åldersgränsen är 11 år, de hittills äldsta c:a 20 år. 82,5 % eller 121 st. äro folkskolelever, en­dast 26 st. eller 17,7 % äldre ungdomar. Medelåldern för alla är 13 år. Med­lemmarna, äro ganska jämnt fördelade över: hela kommunen, vilket framgår av följande: från Kyrkoby skola 34, Hästbacka 17, Kolamby 18, Småbönders 17, Högnabba 15 och Djupsjöbacka 20 medlemmar. Utom folkskolan äro tills vidare antecknade från Småbönders 18, Högnabba 6, Hästbacka 1, Kolamby 1, Kyrkobyn och Djupsjöbacka tills vida­re inga. Fastän medlemsantalet länge ren varit tillräckligt, kunna intressera­de äldre medlemmar nog ännu antagas.

Vid val av odlingarna har ledaren försökt påverka, att ej för många skulle taga trädgårdar, utan hellre odla lätta­re säljbara växter. Men det oaktat ha dock ungefär hälften valt trädgård. Detta har dock ej skett på marthaträdgårdarnas bekostnad, endast c:a 15 marthaträdgårdar ha övergått till klub­ben, vadan marthorna efter fjolårets antal ännu besväras av c:a 125 trädgår­dar. Gemensamt komma således i som­mar över 200 trädgårdar att vara under sakkunnig ledning. Om ej missväxt in­träffar, komma vi i höst att översväm­mas av trädgårdsprodukter. Ej heller äro nämnvärda försäljningar till andra orter möjliga. Vi, marthornas vänner, motse dock, att när vi hjälpa dem fram­ställa produkterna, de i igengäld ville flitigt och med tålamod lära oss och barnen äta dessa grönsaker, matmöd­rarna smakligt tillreda dem samt oss alla att väl konservera produkterna. Ehuru under de senaste åren mycket gjorts på detta område, återstår dock än­nu åtskilligt att göra. När klubbarbetet här helt sammanfaller med en gren av marthornas arbeten, så måste vi i bäs­ta samarbete driva trädgårdsprodukter­nas konsumtions- och konserveringsfrå­gor allt längre framåt.

Utom vad ovan sades om val av od­ling har det varit envar fritt att välja vad han vill odla. De olika odlingsgrenarna ha av de 147 medlemmarna för­delats på följande sätt: 75 st. odla köks­trädgårdsväxter, 67 st. potatis el. rot­frukter, 5 st. foderväxter, av sistnämn­da odla 1 st. vårvete, 1 st. foderärter. Dessutom skola 24 av dessa (de flesta potatisodlarna) uppföda svin. 5 starta renrasig fåravel, 3 hålla hönsgård och 1 uppföder gödkalvar. Sådan är fördel­ningen nu. Huru de lyckats i sina före­tag få vi se i höst. Man får ej vänta det bästa, ty alla äro unga och oerfarna fö­retagare. När de äro så många, hinner ledaren ej så noga. ordna allt.

En lantbruksklubbs framgång beror i främsta rummet på medlemmarna själ­va, men även i hög grad på ledarens duglighet och förmåga att kunna in­tressera medlemmarna. För att lyckas måste vi ytterligare finna understöd och förståelse hos medlemmarnas för­äldrar och anförvanter. Jag ville sär­skilt lägga föräldrarna och andra på hjärtat att aldrig ringakta de ungas ar­bete. När ett litet barn själv gör nå­gonting, blir det mycket besviket om de äldre ej observera det och låtsa ge beröm därför. Fastän medlemmarna inte äro småbarn, så ligger dock något barnsligt ännu över dem. Särskilt ta de illa upp, om deras arbete ej alls upp­skattas av de äldre. Det vore därför väl för klubbens framgång, om alla fullvuxna, om de själva äro intressera­de eller inte, i de ungas närhet skulle ta deras arbeten på det fullaste allvar. Det är ju dock viktiga och allvarsamma saker klubben i sin helhet arbetar för, ehuru de enskildas små odlingar ej tyckas ha vidare betydelse. Lantbruksklubben, namnet i sig är intet, verkar intet, men det är vi och våra barn som bilda de verkande i lantbruksklubben, det är vi och medlemmarna som skola göra, att klubben blir för oss till gagn och nytta. Innan arbetet börjar på all­var skola vi samlas, klubbmedlemmar samt alla män och kvinnor, Vilka äro intresserade av klubben, för att rådgö­ra och diskutera vissa saker, som ha med klubbarbetet att skaffa. Mötet hål­les antagligen å kommunalstugan sista dagarna i april, vilket närmare medde­las framdeles.

Klubbledaren.

(Immanuel Widjeskog)

Öb 25.04.1933