|
Roy Särs dagbok
Roy Särs
På order av kapten Fride Sandberg förde sergeant Roy Särs allt från
inkallelsedagen 17 juni 1941 till årsslutet 31.12.41 krigsdagbok för sektionens
andra batteri, terjärvbatteriet kallat. Roy Särs tog uppgiften på allvar och
skrev en mycket utförlig krigsdagbok på 33 tättskrivna sidor.
Dagboksanteckningarna kom således att omfatta hela anfallsskedet fram till
ställningskrigsperioden.
Genom att en del av stridshandlingarna i dagboken även behandlas i
kommendörens redogörelse över sektionens allmänna stridsverksamhet återges endast vissa avsnitt och olika episoder ur Roy Särs intressanta och
detaljerade dagbok: |
Sergeant Roy Särs förde krigsdagbok under
anfallsskedet. |
| 2 juli: Lugnt igen till kl. 18.00. Då skedde
vaktombyte vid eldledningsstugan. Där var fyra man inne i stugan när de
överraskades av en rysk patrull som synbarligen också hade tänkt ta stugan i
besittning för eldledningsändamål. Patrullen, som var ganska stor, torde också
ha blivit överraskad av att finna stugan besatt av de våra. Efter något
handgemäng klarade sig våra pojkar ut ur stugan, trots att rysarna sköt in genom
dörren och kastade in handgranater genom fönstret. Sergeant Ragnar Granvik blev
lindrigt sårad i nacken av handgranatsplitter, men kunde ändå ta sig ur stugan.
Bakom fähusknuten satt en ryss och sköt efter våra pojkar med maskinpistol då de
sprang nedför backen till tältet. Kommendören kallade ut manskap från sektionen
och närliggande avd. 10 grova batteri, vars chef löjtnant Wind kom från högra
sidan med sina pojkar. Efter en stunds strid blev ryssarna åter fördrivna från
vårt ägandes område. Under skottväxlingen sårades ingen från vår sida. Ryssarna
kvarlämnade en död på vårt område och två på löjtnant Winds. |
| 10 juli: Under tiden hade våra infanterister ryckt fram.
Snart fick vi börja understöda dem på nytt. Även detta anfall visade att fienden
hade starka ställningar rakt framför oss. De måste dra sig tillbaka igen till
utgångsställningarna. Pojkarna lade sig för att sova i pjäsgroparna. Ryssarna
hade besvarat vår eld. Vår eldledning fick fem fullträffar i stenfähuset dit den
sökt sig. Ragnar Granvik var nere i fähuset, men fänrik Saxén satt uppe under
åsen och föll rakt ned i en kätte. Ingendera blev skadad men saxkikaren och
riktcirkeln gick sönder. Pojkarna som befann sig i skyddsgroparna klarade sig
rätt bra. Endast Levi Långbacka och Per Backström från Nedervetil sårades
lindrigt. |
Två tunga artillerister. Kapten Fride Sandberg, t.h och
fänrik Tryggve Saxén. Andra batteriets chef. resp.
eldledare |
| 11 juli: Anfallen fortsätter. I dagsgryningen fick 1 batteriet tre
sårade. Vår granne grova batteriet var också illa ute och hade två stupade.
13 juli: Vid 17-tiden började ett nytt anfall. Vår och tredje
batteriets eldledning drog ut med infanteristerna. Det blev en hård strid. Våra
trupper tog Välivaara och kunde storma fram mot Valkeasaari, Durkman. Här blev
det fruktansvärda minuter för pojkarna. Ryssarna hade starka förband och nästen
på Valkeavaara. De våra måste dra sig tillbaka. Ruben Widjeskog sårades i armen,
några andra sårades också lindrigt. Första batteriets eldledning sändes till
hjälp under ledning av fänrik Sven Boström. Redan på vägen ut råkade Boströms
pojkar i en svår granatkoncentration. Boström skulle hjälpa en sårad, men
träffades själv av en granatskärva och måste bäras bort. Det var en blodig dag
för våra gossar. Sjukvagnar och extra hästar transporterade stupade och sårade
bakåt.
19 juli: På kvällen då vår pastor höll aftonbön med batterierna kröp
en ryssgubbe fram ur en grop under en grantopp. Chaufförerna som var i närheten
med sina bilar hade genomsökt terrängen men inte funnit honom. Han hade inte
något gevär, men när pojkarna tog hand om honom pekade han på gropen där han
legat och där låg ett tiotal handgranater. Mannen tycktes vara glad över att ha
kommit undan kriget med livet i behåll. |
Utsikt från Kuhavuori torn mot
Sordavala. Ryssarna sprängde Karjala bron s.g.s under fötterna på sektionens
främsta organ. |
Musta-tornet i Kaljala med sikt ända till Leningrad och
Kronstadt. |
| 27 juli: Vår kommendör, batterichef och eldledare har i dag varit med ett
kompani som skulle övergå Kiteenjoki. Det blev hårt och våra trupper måste dra
sig tillbaka. Kapten Tigerstedt blev sårad i huvudet av en granatskräva, dock ej
allvarligt. 28 juli: En stabsbatterist, Heimer Lindvall från Kronoby, gick på
eftermiddagen på en penalmina. Han fick några tår avskurna, skärvor i benet och
ansiktet och torde förlora synen på ena ögat. 5 augusti: Klockan 4-tiden på morgonen råkade en rysk granat slå ned bara
sju meter från fjärde pjäsen just när den som bäst avfyrades. Men ingen
skadades. Trejde batteriet blev dess svårare utsatt. Där blev flere förställare
sönderskjutna och nästan alla bilar i deras vänteställning skadades. En skärva
slog i en kartuschlåda på en ammunitionsbil. Den flög i luften, men underligt
nog exploderade inte de 120 granater som fanns på bilen. U:serg Finnäs sårades
så svårt att han avled på vägen till sjukhuset. Dessutom sårades fem andra
lindrigt, bland dem batteriofficeren, löjtnant Christian Bruun från
Vasa. |
Hjälltegraven i Ruskeala hade
skändats. |
Stadskansliet i Sordavala. Förvaltningen
är som synes centraliserad. |
| 27 augusti: hade vi kommit fram till Räisälä. Där fanns två jättestatyer,
en av Lenin och en av Stalin, mellan dem en hög talartribun med belysning av
glödlampor som bildade en stjärna rakt ovanför talarstolen. Invid hade man hängt
upp en kyrklocka som tagits från den närbelägna kyrkan. Denna, en ganska ny
granitkyrka, stod kvar och hade endast ett granathål i taket. Inne i kyrkan hade
dock förödelsens styggelse gått fram, likaså på kyrkogården. Gravvårdarna hade
skändats eller bortsläpats, bl. a. var statyernas socklar byggda av gravstenar.
Kyrkan hade använts som teater. Bänkarna var kvar men koret hade ombyggts till
scen. Altartavlan och alla prydnader hade bortförts.
... Första pjäsen fick igen punktering på karellringen och blev efter. Medan
man höll på att laga ringen kom åtta ryska soldater fram ur buskaget med
uppsträckta händer. De kastade sina gevär, patroner och handgranater och när de
vågat sig fram kröp de upp på bilen. 29 augusti: Mellan klockan 16 och 17 sköt ryssen något livligare mot
vägen. De flesta nedslagen gick dock längre bort, men en granat hamnade i tredje
batteriets eldställning med ödesdiger verkan. Korpral H. Knutar träffades av
skärvor och ljöt en ögonblicklig död. Undersergeant Bent Allén sårades så svårt
att han avled på vägen till sjukhuset. Undersergeant Erik Häggblad sårades svårt
samt kanoniärerna K. Byskata och A. Skullbacka, Terjärv och sergeant B.
Björklund från Kronoby lindrigare. |
En ståtlig äreport, flankerad av Lenin-
och Stalinstatyer mötte oss i Räisälä. Porten var dock troligen inte rest till
vår ära. Gustav Bergström och Gunnar Snellman här i främsta ledet. Närmast Lenin
står Johannes Weegar. |
Fänrik Sven Boström skulle vid striderna
13 juli hjälpa en sårad infanterist men blev själv sårad. Här förbinds han av en
sanitär. |
| 30 augusti: ... här fanns mängder av ryssar som stupat och man antar att
det i många fall varit sårade som ryssarna själva avlivat med ett skott i
huvudet. En bit från ställningen placerades bilarna på en kulle där det fanns
400 ryska lik. Chaufförerna och eldledningen som skulle vara där över natten
måste begrava flere tiotal stupade innan de kunde tänka på att slå upp
tälten. 3 september: Ca 200 ryssar hade lyckats slå sig ut ur en motti söderom
Viborg och hunnit ända hit på väg till sitt eget land. Kraemers pojkar (grova
sekt. 4) och våra chaufförer råkade delvis i strid med dessa, varvid många
ryssar stupade och 15 togs tillfånga. U:serg Backlund från Jakobstad som var i
vårt batteri under förra kriget stupade då han tillsammans med några andra
skulle tömma en korsu. Likadant gick det för en annan jakobstadspojke,
undersergeant Eriksson. Ryssarna var så envisa att de kom ut ur korsun först när
pojkarna antände den. 7 september: Mottin framför oss hade klarats upp. Här i Suur-Kaljala hade
ryssarna lämnat efter sig bastanta betongbunkrar, många korsur, nedgrävda
tanksskrov där de använt pansartornen som mg-nästen. Klockan 5.45 överskred
eldledningen Systerbäck, den gamla gränsen. De flesta hade föreställt sig bäcken
som ett brett vattendrag, men den befanns vara blott ett par meter bred. Från
utsiktstornet vid Kaljala hade man fin utsikt över Kronstadts holmar och
Petersburgs förstäder. I saxkikaren såg man befästningarna på Kronstadt samt
järnvägar och tåg utanför storstaden. Krigsfartyg sågs röra sig på Finska
viken. 10 september: kom order om korsubyggen i sektionen och i batteriet har
grävningen påbörjats. Tälten har flyttats och tältgroparna utvidgats till
korsugropar. Släpningen av virke börjar. I Hiirelä fanns stora ryska kaserner.
De rivs ned och virket transporteras till batterierna. 3 oktober: Eldledningens korsu skall svavelrökas. Det finns "tanks"
(vägglöss) i väggarna. Största dödligheten bland dem uppgick till 70 stycken per
natt och person. 31 december: Vid nyåret avfyrade fänrik Hellén ett skott som avslutning
på det gamla och början på det nya året 1942.
Batteriets avlossade skott under 1941 var 5 562 st.
Ur boken:
Tigerns Sektion
1941-44 |
