Öga mot öga med tusen Terjärv-bor

Nu vet jag hur det är att sitta öga mot öga med tusentalet Terjärv-bor. Utlämnad och utsatt. Javisst, men samtidigt har jag mitt livs chans att få di­rektkontakt - inzoomad i 262 vardagsrum i Terjärv, och endast där. Jag är hemlig studiogäst i Terjärv TV 1.

Sånt är bara möjligt tack vare lokal-tv, eller Terjärv TV 1, kabel-tv experimen­tet som Christer Lundström och Elof Granholm nu hållit på med i ett år.

Sånt går riks-tv aldrig i land med. Den har varken råd eller intresse att syssla med lokaldoldis-kultur eller Småbönders-lopp, allra minst peka ut trafikfällorna i kyrkbyn eller ta upp en tv-tittar-tävling om vem som har de flesta gästerna för kvällen.

Det vill foket ha — åtminstone en kväll i veckan då Christer & Loffe kan ståta med en tittarfrekvens som få programmakare.

Och när det drar ihop sig till veck­ans sändning i Terjärv TV kan fol­ket i kyrkbyn räkna med främman­de. Från Högnabba och Småbön­ders, Kortjärv och Hästbacka, Emas och Djupsjöbacka, sidobyar som inte ser Terjärv TV:s sänd­ningar. Tillsvidare når lokal-tv bara de hushåll som är anslutna till cen­tralantennen i kyrkbyn — 262 stycken. Terjärv TV-kvällarna bru­kar därför gästerna hos de centra­lantenn-lyckliga vara många. 14 gäs­ter var rekord den kvällen Terjärv TV utlyste tävling i kvällsfrämman­de. Tittarfrekvensen är hög, cirka 200 procentig vilket betyder att cir­ka ett tusen personer tittar på Ter­järv TV.

Men vill man inte tränga sig på bekanta och halvbekanta i centrum gör man som Harry Dahlvik i Hög­nabba: Packar in 26-tummaren och en del av familjen i baksätet, åker de tio kilometrarna till Bar Pärlan i kyrkbyn, kopplar saloran till utta­get och slår sig ner.

Sändningen och Harrys tv till ära har Pärlan extra-öppet ända tills Christer och Loffes tv-plansch "Vi ses" förkunnar att sändningen är över för kvällen. Denhär kvällen tog det till 22.30 och under tv-timmarna hade hustru Helena hunnit sticka ansenliga centimetrar på den sticksöm man givetvis skall syssla med under tv-tittar-kvällar. Precis som i början, sådär tjugo år sen, då man rättade tillvaron efter tv-sändningarna och slog sig ned för att tit­ta så fort testbilden slogs fram.

Nu när tv gjort comeback är Pär­lan dylika lokal-tv kvällar ingen van­lig bar utan en oas där de centralan­tennlösa finner en fristad.

Folket från Terjärvs utbyar samlas på bar Pärlan i centrum för att följa Terjärv tv:s sändningar. Helena Dahlvik (t.v.) från Högnabba och Heimer Furu, Småbönders. Vid bordet sitter ytterligare Torsten Gistö, Bernhard Sjölind och längs till höger Harry Dahlvik. 

Tejp och väckarur

Men tillbaka till studion, minsta modellen av Matkaaja husvagn, som parkerats på backen bredvid begravningsplatsen vid foten av masten till centralantennen. Det är en kvart tills sändningen skall bör­ja. Christer Lundström har riktat kameraobjektivet mot testbilden, en färggrann bild av ett landskap, och placerat testbildsklockan, ett väckarur, intill. Bilden videofilmas och körs via en fasttejpad omkopp­lare ut i kabelnätet och mottagarna i kyrkbyn.

Kvällen ser ut att åtminstone tek­niskt bli lyckad. Inga säkringar har brustit, inga lampor har brunnit, al­la band och den hemliga studiogäs­ten finns på plats. Det är bara hallå-mannen, Elof "Loffe" Granholm som saknas.

Men Loffe kommer, försedd med tre plastkassar programmaterial och - hjälpmedel, lösningar till Terjärv TV-krysset (som lämnats in på ban­ken), den grå mappen där alla frivil­liga tittar-bidrag ("licens-pengar")varje sändning redovisas och mycket annat som hallåkarlar skall ha. - Jå, no är man göulo (ga­len) då man håller på med sånthär, säger Christer när femtimmars ack­ordet påbörjas.

—  Först har man har ett arbete som vill ta väl mycket av ens fritid, sen har man dethär som tar den del av fritiden som blir kvar.-Låt oss ta senaste veckoslut som ett exempel.

— I lördags började programproduktionen  nio-tiden på morgonen med filmning och avlutades 22.30 lördagskväll då en del av program­met hade monterats och körts ige­nom. I söndags 15-tiden på efter­middagen fortsatte jobbet och på­gick lika länge som dan före. Och denhär kvällen offras för sändning. Resten av veckan är jag på resa och vi får se om det överhuvudtaget blir några sändningar nästa vecka.

Loffe som också har sitt civiljobb sysslar med idékläckning och och skaffar fram alla de tusen och en prylar som behövs för en sändning. Dessutom samlar han ihop priserna - tittaren med de mesta gästerna skall få pris, den som identifierar den hemliga gästen får pris, fem lö­sare av priskrysset erhåller någon form av belöning osv.

20,000 mark

I ett år har killarna nu hållit på och enligt egen uppskattning i fjol producerat cirka 250 timmar pro­gram varav cirka hälften är direkt­sändning! I programproduktionen ingår också pausmusik både med och utan bild.

— Med risk för konflikt med Teosto  om  upphovsmannarätter och dylikt  kan  vi inte  spela kassetter med färdig musik utan måste produ­cera också den själv, säger Loffe.

Men hjälpen finns på nära håll. I Småbönders i form av orkestern Ludicrous som med 20 självkomponerade musikstycken i ljud och bild fö­revigats på video.

—  Kostnaderna då?

Christer Lundström som äger det mesta: husvagnen, två videokameror, två bandspelare, en bildväxla­re, kontroll-tv, skrattar och säger att han inte riktigt vågat räkna efter vad som gått åt.

—  Men åtminstone 20.000, och då är inte husvagnen medräknad.

Att filma på videokassett är inte heller det någon billig historia. En tre timmars kassett kostar drygt 100-lappen. Dessutom behövs pengar för alla löpande utgifter. Konsum­tionen av studiolampor är bara den redan enorm.

—  Nåja, vi brukar prata bort de flesta räkningarna. Vi har ju telefon också men tillsvidare har de inte vå­gat skicka någon räkning åt oss, stu­diobordet är också det gratis, lån på obestämd tid från handelslaget.

—  Enskilda tittare brukar dock lämna bidrag, en sorts frivillig li­cens, som noggrant bokförs och var­je sändning redovisas av Loffe. .   .

— Tillsvidare har vi hållits på mi­nus,    några    beskattningsproblem borde inte uppstå. Licensen brukar vara mellan 20 och 50 mark.

Snälla program

För programvalet svarar Loffe & Christer till hundraprocent.

—  Vi vill vara snälla och under­hållande. Det är onödigt att försöka åstadkomma konflikter.

Information, idrott och tävlingar satsar man huvudsakligast på. Men också religiösa program.

— Prosten har gjort en "sarja" på fyra kvällsandakter, vi har varit på läsmöte, hälsat på i barnträdgår­den,    intervjuat emigranter. Vid elektorsvalet hade vi egen valvaka med Helge i studion, mer politiskt, kanske kommunpolitiskt är att vän­ta med sändning från fullmäktige och annat dylikt, säger Christer när han räknar upp innehållet i några av de många sändningstimmarna.

Det program som dock allra mest engagerat tittarna var Polen-insamlingen för några veckor sedan. På två timmar samlade Terjärv TV in över 10.000 mark för Polen. Folket i byn utmanade varandra och ringde in bidrag för grannen som just den kvällen råkade vara borta "men som säkert skulle bidra om de bara visste." Telefonen gick het och insamlingen fortsatte nästa dag på banken. Närmare 20.000 mark flöt in.

Dragplåstret

I kväll går det dock stillsamman till. Barn-program, Småbönders loppet (som drog fullt hus på Pärlan), hembygdsfilm, TV-krysset den hemliga gästen och en diskussion om alkohol. Direktsändning var TV-krysset och den hemliga gäs ten — jag, men det visste ingen.

— Dethär är Ninni Finell från hälsogården.

Ninni är en av de första som ringer och tror sig ha identifierat gästen när Loffe började avslöja fakta om den hemliga gästen.

— Det är Inger Wiik ni har i stu­dion, hon brukar fast och bänt, så­som du sa om er gäst.

Fel.

John Högkvist ringer och påstår att det är Mattsons Kalles flicka, Jan-Anders Kaitajärvi ringer och fö­reslår Marlene Hatt.

—  Hurså, frågar Loffe, Marlene har ju en röd Datsun.  (Till fakta som avslöjats om gästen hör bland annat hon färdas med en grön Dat­sun).

Jan-Anders är envis och påstår att Loffe ljugit om färgen, att det är Marlene.

John Högkvist är envis, ringer upp en gång till och påstår att "he ä Maggi". "Ja veit, och vill ha prise "(en helkväll på Pärlan).

Så håller de på och ringer och munhuggs med Loffe, 20 stycken ungefär, tills Gunnar Nyman kom­mer fram.

— Det är Yrsa, jag har känt hen­nes rygg hela kvällen.

Vännen Gunnar gjorde det som så många försökte och får en helk­väll för två på Pärlan.

Kvällens dragplåster kan avlägs­na sig.

Yrsa Slotte

Vasabladet 14.03.1982

Vbl:s första sida 14.03.1982