| Mordet på Erik Ståhl |
| Skrivet av Timo Tuomisto | |||
| 2005-10-11 12:22 | |||
 MORDET PÅ ERIK STÅHLTISDAGEN DEN 20 OKTOBER
1936 Snälltåget från Karleby
till Helsingfors avgick enligt tidtabell kl. 19.43. Bland passagerarna på tåget
fanns även den 27-åriga chauffören Erik Evald Ståhl. Han var anställd av
partiaffären Granholm & Kåll Ab. Nämnda affär hade beställt en ny lastbil
från Helsingfors och det var nu meningen att Erik skulle åka och hämta den samt
ONSDAGEN DEN 21 OKTOBER På morgonen anlände
snälltåget till stationen i Helsingfors varifrån Erik utan brådska gav sig ut
på staden. Den här dagen hade han reserverat som en ledig dag då han skulle se
staden och hälsa på några släktingar. På kvällen tog Erik in på ett resandehem
vid namn Keskus vid Norra Esplanadsgatan. TORSDAGEN DEN 22 OKTOBER På morgonen kl. 9 betalade
Erik sin räkning och lämnade resandehemmet. Sedan gick han till Virtanens
Karosserifabrik i Malm för att hämta den nya Ford 8 lastbilen. Dit hade
dessförinnan Hushållsandelslaget i Helsingfors på Eriks begäran samma morgon
redan levererat 15 säckar kaffe. Bilens kaross var emellertid inte klar ännu på
morgonen så Erik blev kvar på fabriken och väntade. Först kl. 16.30 på
eftermiddagen var bilkarossen klar varefter Erik tog 55 l bensin i bilen samt
de nämnda 15 säckarna kaffe och begav sig ensam tillbaka till Karleby. När Erik hade kört ca Föreståndarinnan på
resandehemmet, Hulda Mäkinen, gav männen resandekort att fylla i och rådde dem
att fylla i korten uppriktigt. Erik svarade att han skulle fylla i kortet på
svenska och frågade om man förstod svenska här, varvid Hulda svarade att det
gjorde man åtminstone på polisstationen. Huldas svar var ett dåligt omen. Erik
fyllde i sitt kort uppriktigt, men hans resekumpan fyllde sitt kort med falska
uppgifter. Lögnaktigt uppgav han bl.a. Arne Koski som sitt namn och
Kristinestad som sitt resmål. Efter att ha fyllt i korten betalade männen 20 mk
var för rummet och bad sedan Hulda komma med morgonkaffet lite före kl 8. I resandehemmet övernattade
nu två fullständigt olika män. Erik var född i Terjärv 9.12.1908. Han var
ungkarl och bodde tillsammans med sin mamma och försörjde henne. Erik verkade
välvårdad, bildad, nykter och överlag oklanderlig. Sitt arbete skötte han
noggrannt och bland sina arbetskamrater var han omtyckt. Erik hade tagit
anställning hos Granholm & Kåll Ab redan som 13-åring. Han började som
springpojke, blev sedan affärsbiträde och hade till sist blivit chaufför för
affären. Eriks liv hade alltså hittills varit uppåtgående. Annat var det med Eriks
resekumpan. Under de senaste månaderna hade hans liv varit en enda
nedförsbacke. Dystra var mannens planer, eftersom han i fickan hade en laddad
och säkrad tysk Ortgies-pistol kal. 6,35. Pistolen hade 8 patroner, 1 i pipan
och 7 i magasinet, men det visste inte Erik. ERIKS RESEKUMPAN Hans riktiga namn var Arvi
Nikolai Joki. Han var inte på väg till Kristinestad utan till Karijoki, men
mycket ljög han inte eftersom orterna ligger nästan bredvid varandra. Arvi
föddes 6.10.1908 som son till en hemmansägare i Ylikylä by i Karijoki. År 1933
hade han vid tinget fått 1000 mk i böter för att ha kokat hembränt. Brottet
hade han sonat med att sitta i fängelse 100 dagar. Andra brott hade han sedan
inte på sitt konto. I februari 1935 köpte Arvi
tillsammans med sin svåger Valter Hietanen hemgården av sina föräldrar. I
samband med detta hade Arvis föräldrar ordnats bostads- och pensionsrätt i
huset. Eftersom brännvinet smakade Arvi bättre än arbete, blev han osams med
sina föräldrar och sin svåger. När det till slut blev omöjligt att bo under
samma tak, sålde Arvi i februari 1936 sin andel i huset till svågern Hietanen.
Efter diverse arrangemang fick Arvi vid husaffären 50 000 mk i handen. Efter
detta sålde Arvi en tid begagnade bilar trots att han själv saknade körkort. På
våren bytte Arvi med en man vid namn Harju sin gamla cykel mot den olovliga
Ortgies-pistolen. De 10 patronerna som kom med vid bytesaffären hade Arvi
skjutit upp då han tränade med vapnet. Med hjälp av en vän fick Arvi tag på
mera ammunition, varav han sköt upp en del för nöjes skull och sparade en del
för framtida behov. I juni flyttade Arvi på hyra till Helsingfors tillsammans
med sin gravida fästmö Anna-Liisa Hiula och dennes ettåriga pojke. Sysslolös i Helsingfors
började Arvi dricka på allvar. Då han flyttade från Karijoki till Helsingfors i
juni hade han haft ca 50 000 mk, men redan i oktober var pengarna slut. Inom
fyra månader hade Arvi druckit upp ett halvt hus och därigenom råkat i
ekonomiskt trångmål. Han måste få tag på pengar någonstans ifrån och det
snabbt. Innan han flyttade till Helsingfors hade Arvi lånat ut små summor på
sammanlagt drygt 1000 mk åt fem karijokibor. Nu beslöt han sig för att åka till
Karijoki för att driva in sina fordringar. Han lånade 150 mk av gårdskarl Sulho
Luoma som respengar. Det faktum att han tog med pistolen gör att man kunde
misstänka att Arvi hade andra planer än att driva in de små fordringarna. När Arvi åkte från Helsingfors mot Österbotten var han psykiskt trött efter en längre dryckesperiod. Under ångestfyllda och sömnlösa nätter hade bara dystra tankar rört sig i hans sinne. Eftersom Arvi ännu hade ett hetsigt och eldigt temperament och dessutom var väpnad, kunde man säga att han var en farlig resenär. Ursprungligen hade Arvi
tänkt ta tåget till Karijoki, men han fick då skjuts med någon bekant till
Riihimäki där Erik gav honom skjuts. FREDAGEN DEN 23 OKTOBER Efter att ha druckit
morgonkaffet vid resandehemmet gav sig Erik och Arvi av för att hämta bilen de
lämnat vid Stanford servicestation föregående kväll. Efter att ha tagit 40 1
bensin gick Erik tillsammans med förmannen vid servicestationen, Esko Leppänen,
till kontoret där Erik betalade räkningen och frågade Leppänen om vägen till
Vasa medan han studerade landsvägskartan. Vid detta tillfälle lade Leppänen
märke till att Arvi blivit kvar ute och frusen och utan ytterjacka gick mest
bakom bilen som om han inte ville bli sedd. Före färden lade Erik och Leppänen
ett skydd framför bilens kylare, så att vattnet inte skulle frysa på grund av
den dåvarande kylan. Då kylaren var fylld med vatten gav sig Erik och Arvi iväg
kl. 8.30. Leppänen och de övriga människorna vid servicestationen blev kvar och
undrade hur en sådan bildad chaufför hade en sådan skum man på skjuts. Man
gissade att männen inte kunde vara nära bekanta med varandra. Från Tavastehus hade Erik
tänkt köra via Pälkäne och Kangasala till Orivesi, men det lyckades inte
direkt. I en korsning svängde han av åt fel håll med den följden att vägen tog
slut vid Kangasala station. Där var det någon som rådde honom att köra tillbaka
Vid middagstid kom männen
till Orivesi kyrkoby och gick in på ett matservering ägd av Kalle Vuorinen för
att äta. Inne på matserveringen fanns en mängd andra män och Erik diskuterade
med dem om ditt och datt. Arvi å sin sida var tyst och åt sin måltid bredvid
väggen med huvudet böjt, som om han inte hade velat bli igenkänd. Efter att
Erik och Arvi gått funderade även Kalle Vuorinen hur en så civiliserad chaufför
hade en man som såg skum ut på skjuts. Forden åkte iväg igen. Från
Orivesi gick färden via Ruovesi och Virdois till Alavo. Ca kl. 16 stannade Erik
bilen i Alavo vid Pukkila fordonsfabrik och började studera kartan med Arvi. Då
frågade Arvi en man från trakten om vägen till Alavo kyrka och Kuortane och som
svar fick han att det var bara att fortsätta rakt fram. Nu började man närma
sig den trakten där Arvi enligt allt förnuft borde ha klivit av. Från Alavo
skulle ju Arvi ha kommit med tåg via Seinäjoki till Karijoki. Det var förstås
ännu fullt möjligt att Arvi skulle stiga av i Lappo och fortsätta därifrån med
tåg via Seinäjoki till Karijoki. Men i detta skede var det osäkert om Erik
skulle köra via Lappo till Karleby. Ca kl. 17.30 stannade Erik
bilen framför andelshandeln i Ylijoki by i Kuortane och köpte 30 1 bensin. På
samma gång frågade han butiksföreståndaren Väinö Mursula, vilken den bästa
vägen till Karleby var. Han tänkte köra allt fram under kvällen och natten.
Mursula föreslog vägen via Alajärvi, eftersom den var rakare och kortare.
Mursula beundrade den nya lastbilen och frågade hur många kilometer det var på
mätaren varvid Erik svarade att det var Forden åkte vidare igen och
10 minuter senare stannade Erik den i Kuortane kyrkby framför Edvard Huhtamäkis
cafeteria. Då Erik och Arvi steg in i cafeterian sade Huhtamäki lekfullt att
där kommer ju "Fyrtornet och Släpvagnen". Erik instämde i liknelsen,
eftersom Arvi åtminstone var huvudet längre än Erik. Efter att ha beställt
kaffe med bröd satte sig männen ner vid bordet. Huhtamäki hörde Erik prata
karlebydialekt och eftersom han själv var hemma från Karleby, beslöt han sig
för att diskutera med männen en stund. Huhtamäki och Erik presenterade sig för
varandra men Arvi sade ingenting. Då Erik berättade för Huhtamäki att han kom
från Helsingfors med en ny lastbil och att han hade en kaffelast på den frågade
Arvi, som dittills suttit tyst, efter den kortaste vägen till Karleby.
Huhtamäki rådde dem att köra via Alajärvi och nämnde att vägen, trots att den gick
genom en lång skogssträcka, var bättre och kortare. Erik och Arvi var överens
om att ta den vägen. Ännu sedan de tittat på kartan hade Arvi påpekat Erik om
att fortsätta resan via Alajärvi. Arvi sade inte ett ord om att åka till Lappo.
Huhtamäki och hans fru lade märke till att Arvi sneglade omkring sig utan att
se någon i ögonen och att han till sätt och klädsel verkade skum. Efter att
männen åkt iväg funderade de hur en sådan välvårdad man som Erik reste med en
man som Arvi. Om det i Tavastehus hade
varit på kölden på morgonen, var det i Kuortane förutom kallt även snö på
marken. Därför tog Erik två snökättingar från bilflaket som han med Arvis hjälp
satte på bilens bakhjul innan de fortsatte resan. Männen steg därefter in i
bilen och på grund av att det var mörkt tände Erik körljusen varefter Forden
knyckte igång igen ca kl. 18.15. Efter att de hade kört ungefär fem kilometer
kom de till Ruonansilta korsning. Planenligt tog bilen av till höger mot
Alajärvi. Allt var inte som det
skulle. Arvi hade berättat åt Erik att han var på väg till Kristinestad, men nu
skjutsade Erik honom i motsatt riktning. Var Erik så fascinerad av den nya
bilen att han inte förstod att misstänka något, eller gjorde han det trots
allt? Erik lär ha sagt till någon vid Huhtamäkis cafeteria att han var rädd för
sin resekumpan. Efter korsningen fortsatte
resan via Herojapiha mot den södra delen av Lappakangas där skogssträckan
Huhtamäki nämnt började. Erik körde endast ca en kilometer utmed skogssträckan
varvid han stannade bilen. Snart ljöd sex skott i snabb takt. Fem skott
träffade Erik i huvudet och ett i halsen. Arvi hade lömskt skjutit Erik till
döds med sin pistol. Efter dådet drog Arvi ut Eriks kropp ur bilen via dörren
på hjälpchaufförens sida. Vid detta tillfälle föll Eriks blodiga mössa i diket
på högra sidan av vägen utan att Arvi märkte det. Därefter gick Arvi runt
bilens framsida dragande på Eriks kropp som han sedan lämnade i skogen på den
vänstra sidan av vägen, Säkert hörde någon skotten
som Arvi sköt, åtminstone Aino Yli-Kuha. När Aino den kvällen cyklade från
Nuija i Ruona mot huset Peltola hörde hon flera skott från Lappakangas-hållet.
Då hon efter 2-3 minuter kon in i huset Peltola såg hon på klockan och
konstaterade att den var lite före 18.30. Då visste hon naturligtvis inte vad
skotten betydde. LÖRDAGEN 24 OKTOBER Efter midnatt stannade
bilens motor i Kauhajoki eftersom bränslet var slut. Arvi tänkte redan överge
bilen på landsvägen, men bestämde sig sedan för att gå till närmaste hus för
att få någon att hämta bensin. Ungefär halv 1 på natten knackade han på dörren
hos husbonden Matti Mäntykangas. Efter att bonden öppnat dörren förklarade Arvi
sitt ärende och fick bonden att mot belöning cykla Medan han väntade
undersökte Arvi Eriks klocka som han hittat på golvet i bilen. På samma gång
undersökte han Eriks plånbok och satte de 350 mk som där fanns i sin egen
plånbok. Eriks plånbok kastade han senare i skogen. Efter en dryg timme var
bonden tillbaka med 7 1 bensin. Efter att ha slagit bensinen i tanken körde
Arvi till andelshandeln i Päntäne där han köpte 30 1 bensin. Vid halvfemtiden på
morgonen anlände Arvi till sin forna hemby Ylikylä i Karijoki. Efter allt som
hänt hade han inte längre någon tanke att driva in sina fordringar. Arvi
stannade bilen framför den bekanta handelsmannen Feliks Peltokoskis butik.
Efter att Arvi knackat på öppnade Peltokoski dörren varefter männen hälsade på
varandra. Arvi berättade att han hade ett bilflak kaffesäckar till salu.
Peltokoski var intresserad trots att Arvi berättade att han kommit över kaffesäckarna
på brottslig väg. Peltokoski gjorde ett hål i en 60 kg:s kaffesäck och
undersökte kaffet i skenet av ficklampan. Efter att ha konstaterat att kaffet
var av dålig kvalitet lovade han endast köpa 3 säckar för vilka han lovade 700
mk per säck. Arvi godtog erbjudandet varvid han bar in 3 säckar samt 2 säckar
på köpet i Peltokoskis magasin. Affären gjordes slutligen så att Arvi fick 1400
mk i pengar, en cykel värd 800 mk och kläder värda 150 mk. Arvi klädde genast
på sig de nya kläderna och lämnade de gamla hos Peltokoski. Till slut kom man
överens om att ingendera skulle säga något om de gjorda affärerna. Efter att ha
lyft cykeln upp på bilflaket, där det förutom Eriks resväska nu fanns 10
kaffesäckar, körde Arvi iväg mot Lappfjärd och Sideby. Peltokoski trodde sig ha
köpt smuggelkaffe av dålig kvalitet som på den tiden rörde sig i kusttrakterna,
men där hade han fel. Senare undersökte Peltokoski på nytt kaffet han köpt och
fann att det var av god kvalitet. Eftersom han hade fått kaffet hälften billigare
än partipriset, började han misstänka att det var stulet. Utan att Arvi märkte något
föll Eriks resväska och 1 kaffesäck av bilflaket ner på landsvägen i Ömossa i
Sideby. Från Sideby åkte Arvi vidare till Merikarvia dit han anlände vid
sjutiden på morgonen. Eftersom han misstänkte att bensinen snart skulle vara
slut och var rädd för att bli fast körde han in bilen på en sidoväg och övergav
den. Sedan tog han ner cykeln han fått av Peltokoski från flaket och cyklade
med den via Stora till Kankaanpää där han steg på en buss till Tammerfors.
Cykeln lyftes på en ställning bakpå bussen. Från Tammerfors fortsatte Arvi både
på cykel och med buss till Helsingfors. I HELSINGFORS Söndagen den 25 oktober kom
Arvi hem vid middagstid. Först gav han sin fästmö Anna-Liisa 500 mk och sedan
betalade han sin skuld åt gårdskarlen. Efter det gick han till en krog vid namn
Perämies för att supa med sina kamrater. Då hade han 800 mk i plånboken. Vid
midnatt avlägsnade han sig från krogen. På grund av att han var starkt berusad
kom Arvi inte ihåg allt vad som hänt den natten. På morgonkvisten vaknade han
någonstans i Sörnäs stadsdel varifrån han tog taxi hem. Då han vaknade på
måndagsmorgonen med baksmälla och tittade i sin plånbok hade han endast 60 mk
kvar. För att få pengar sålde Arvi Eriks fickklocka till en skrotaffär för 100
mk. Denna måndag sände Arvi ett brev till Feliks Peltokoski. Brevet kom fram
följande onsdag. UNDERSÖKNINGEN AV FALLET
INLEDS Lastbilen hittades samma
lördagsmorgon som Arvi hade övergivit den. På söndagen meddelades länsmannen i
Merikarvia om bilen. Först misstänkte länsmannen att saken hade med
kaffesmuggling att göra, men eftersom bilen inte hämtats ännu måndagsmorgonen
den 26 ringde han kriminalavdelningen vid Vasa polisstation och frågade vem bilen
med registernumret "Koe VA 57" tillhörde. Kriminalavdelningen fick
reda på att bilen tillhörde partiaffär Granholm & Kåll Ab i Karleby. Affärsföreståndaren
Uno Granholm berättade att chaufför Erik Ståhl var försvunnen och att han redan
för ett par dagar sedan borde ha återvänt från Helsingfors via Ruovesi med
bilen i fråga. Kommissarien vid Vasa
kriminalavdelning, J.V. Markus, som började undersöka fallet utgick ifrån att
det var fråga om rån och brott mot liv. Antagandet grundade sig på det att det
fattades 6 kaffesäckar, att chauffören var försvunnen och att platsen där man
hittade bilen inte fanns på rutten Helsingfors-Karleby. Måndagen den 26 var mild
och snön hade smält. På morgonen gick den 15-åriga drängen Viljo Haapa-aho från
Hyyppä till skogs för att plocka lav. Då hittade han en blodig skärmmössa i
diket på högra sidan av vägen i Lappakangas. Intet ont anande tog Viljo-pojken
mössan och tvättade den när han kom tillbaka till Hyyppä eftersom han tänkte
börja använda den. MORDET UPPTÄCKS På tisdagen hade man kommit
fram till att lastbilen senast varit på väg söderut, eftersom man Då undersökningen av fallet
började stampa på stället beslöt kommissarie Markus be om publiktips genom ett polismeddelande
via Yleisradio för att hitta Erik Ståhl. Meddelandet lästes i radion redan samma
tisdag Man beskrev kännetecknen för den försvunna Erik Ståhl och bl.a. att
bilen som hittats i Merikarvia hade kört via Kuortane. Det råkade sig så att
man i Hyyppä hade radion på vid rätt tidpunkt och hörde polismeddelandet. Det
var också därifrån man fick det avgörade tipset. Ca kl. 18 ringde Jussi Hyyppä
till konstapel Jaakko Honka-Hallila och berättade om den blodiga mössan Viljo Haapa-aho
hade hittat dagen innan. Konstapel vidarebefordrade saken till länsmannen Åke
Vihanto i Kuortane. Redan kl. 19.30 var Viljo-pojken vid Lappakangas och visade
länsmannen var han hittade mössan. Man började genast undersöka omgivningen i
skenet av ficklampor. Man hittade nästan genast en kropp som låg framstupa på
vänstra sidan om landsvägen. Det enda man fann i den dödes fickor var en
näsduk, men länsmannen var säker på att den döde var Erik Ståhl på basen av de
kännetecken han fått. Länsmannen var även säker på att Erik dött en våldsam död
eftersom han var täckt med ris och hans huvud var täckt av blod. Eriks kropp
hade legat 4 dygn vid Lappakangas och den fördes nu till Kuortane bårhus för
obduktionen som skedde tre dagar senare. Man kom underfund med att av de 6
skott, varav 5 hittades, som avlossats på Erik hade 3 varit omedelbart dödliga. Nämnas bör att Erikas
arbetsgivare Granholm & Kåll Ab gav Viljo Haapanen en penningbelöning för
det avgörande tipset. Denna belöning använde Viljo till att köpa sig en cykel. ARVI ARRESTERAS Tisdagen den 27 oktober
läste handelsman Feliks Peltokoski en tidningsnotis som berättade om
kaffelasten som hittats i Merikarvia och om dess försvunna chaufför. Efter att
noga ha läst notisen var Peltokoski säker på att det var fråga om samma bil som
Arvi Joki hade kört fram till hans affär tidigt föregående lördag. Peltokoski
beslöt ännu hålla fast vid överenskommelsen och inte berätta för någon om
kaffeaffären. Onsdagen den 28 läste
Peltokoski en tidningsnotis som berättade att chauffören Erik Ståhl hittats
mördad i Kuortane. Med posten kom ett brev skickat av Arvi Joki. I brevet bad
Arvi Peltokoski skicka ett köpekvitto över cykeln han fick med handeln så att
han kunde bevisa att cykeln inte var stulen då han förde den till ett
pantlåneri. I brevet fanns också orden: "Jag har gjort ett sådant dåd jag
ångrar, men blir jag fast för det skjuter jag en kula i huvudet på mig". I
slutet på brevet fanns Arvis namn och adress. Övertygad om att det var Arvi som
mördat Erik Ståhl förde Peltokoski brevet åt länsmannen i Karijoki och
berättade om de kaffeaffärer han gjort med Arvi. Länsmannen åkte genast till
Kristinestad och skickade därifrån ett telegram till kriminalpolisavdelningen i
Helsingfors och bad att Arvi Joki skulle arresteras. Redan samma kväll sökte
polisen i Helsingfors Arvi. Han hittades inte hemma, eftersom han gått till
biografen för att se filmen "Arbeta och lär dig spela". Efter att
filmen tog slut ca kl. 21 började Arvi gå mot sin bostad på Stora Robertsgatan.
Vid detta tillfälle lade vaktkonstapel Väisänen märke till Arvi, sprang fram
till honom, tog honom i armen och sade: "Det är ju ni som är Joki".
Arvi slet sig lös, slog Väisänen i magen och sprang mot Albertsgatan. Väisänen
sprang emellertid fast Arvi. Det blev slagsmål och båda föll omkull på gatan.
Arvi lyckades en gång slå till Väisänen i ansiktet så att dennes näsa började
blöda. Då slagsmålet höll på att övergå i Väisänens favör kom två civilklädda
poliser till platsen och då fick man handbojor på Arvi. Man fann
Ortgies-pistolen i Arvis ficka. Den här gången fanns där 4 patroner i den,
varav 1 fanns i pipan. Som tur var hade Arvi inte kunnat eller velat använda
vapnet mot polisen. I det förberedande förhöret erkände Arvi att han skjutit
Erik Ståhl och använt sig av ifrågavarande vapen. RÄTTEGÅNGEN På grund av mordet på Erik
var speciellt yrkeschaufförerna i norr så upprörda att den åtalade Arvi Joki
hotades av lynchning vid Vasa station när han fördes från Helsingfors till Vasa
för rannsakningsfängelse. En tusenhövdad folkmassa hade samlats vid
tågstationen när fångvagnen anlände. Polisen lyckades hålla folkmassan på
avstånd bl.a. genom att skjuta några varningsskott i luften varefter
fångtransportbilen med rasande fart körde mot länsfängelset. Eftersom landshövding
K. V. Martonen tog lynchningshotet på allvar bad han om lov från
justitieministeriet att få hålla tinget i Alavo i Vasa länsfängelse för att
trygga Jokis säkerhet. Med stöd av diverse lagparagrafer gick justitieminister
Urho Kekkonen med på begäran. Således hölls tinget i Alavo rörande mordet på
Erik Ståhl undantagsvis i länsfängelset i Vasa 18.12.1936. Vid rättegången, lästes
polisförhörsprotokollet från 17.11 som innehöll berättelserna av de 10 förhörda
vittnena samt av den åtalade Joki. Nu hörda i rätten svor alla 10 vittnen att
berättelserna i förhörsprotokollet var sanna. I förhörsprotokollet hade den
åtalade Joki berättat bl.a. följande: "Medan den åtalade
hade väntat på bussen till Riihimäki station i korsningen som svängde ditåt
hade Erik kommit i sin lastbil från Helsingforshållet och stannat vid den
åtalade samt frågat vart denne var på väg. Efter att den åtalade berättat att
han var på väg till Kristinestad i Österbotten hade Erik berättat att han var
på väg till Karleby och uppmanat den åtalade att komma på skjuts. Erik hade
sagt att det skulle vara roligare att resa tillsammans och dessutom skulle
mannen få resa gratis. Innan de åkte hade Erik studerat kartan och sagt, att
den åtalade inte hade långt från Lappo till Seinäjoki och därifrån vidare till
Kristinestad. I Kuortane hade Erik berättat för männen där, varav en del var
berusade, att han själv var på väg till Karleby men att den åtalade skulle
stanna i Lappo. Den åtalade kom inte ihåg att han skulle ha nämnt för någon om
vägen i Alajärvi eller om skogssträckan där. När de hade åkt några kilometer
kom de till en korsning (den östra delen av Ruonansilta) och den åtalade hade
lagt märke till att den vänstra vägvisaren hade visat till Lappo. Då Erik trots
löften inte svängt mot Lappo utan mot Alajärvi hade den åtalade sagt åt Erik
"Varför kör du hitåt, inte skall jag ju hit åt". Då svarade Erik
"Jag åker i varje fall den här vägen ". Då hade den åtalade beordrat
Erik att stanna bilen och sagt sig stiga av. Erik hade stannat bilen och när
den åtalade hade stigit ut ur bilen på vägen hade Erik sagt "Satans finne
" eller något i den stilen. Den åtalade hade ställt sig framför den öppna
dörren och sagt "Eftersom du inte körde till Lappo så borde du ge mig en
tia att jag kan fortsätta min resa ordentligt". Då Erik inte lovat någon
tia hade den åtalade dragit fram den laddade pistolen ur bakfickan och lömskt
skjutit flera skott mot Erik. Han hade genast märkt att Erik dött och blivit
kvar i sittande ställning. Sedan hade den åtalade stoppat pistolen i fickan och
sprungit ca Det var huvudpunkterna i
Arvis berättelse. Han ville alltså påstå att han inte planerat mordet i förväg
utan att han gjort det i hastigt mod, eftersom Erik trots sitt löfte inte
svängt mot Lappo och inte gett honom 10 mark. Man trodde inte på Arvis berättelse och därför antecknades bl.a. följande anmärkningar i förhörsprotokollet: - Arvis påstående att han väntat på bussen till Riihimäki station var falskt, eftersom bussen gått en halv timme innan Erik bjudit honom skjuts - redan i början av resan hade Arvi agerat under falskt namn och under resan hade han undvikit allmänheten - under resan hade inget vittne hört honom prata om att åka till Lappo eller fråga om vägen dit - i Huhtamäkis cafeteria hade Arvi själv föreslagit Erik att de skulle fortsätta resan via Alajärvi. Utefter den vägen fanns den långa skogssträckan som bl.a. vittnet Edvard Huhtamäki nämnt - vid korsningen i Ruonansilta finns ingen vägvisare som visar till Lappo vilket Arvi påstått. I stället står där "Vasa 123,85 och Honkanen 3,59" - bilen hade inte stannats
i nämnda korsning utan först - de 10 mk Arvi bett av Erik skulle inte ha verkat mycket i hans tillgångar - Arvi hade ingen som helst
orsak att be Erik om pengar eftersom denne redan skjutsat honom gratis närmare Nu i rätten ändrade Arvi
sin berättelse endast på ett par ställen. Han korrigerade att Erik inte i
Huhtamäkis cafeteria sagt att den åtalade skulle bli kvar i Lappo och att han
nu inte kom ihåg om vägvisaren till vänster i korsningen i Ruonansilta visade
till Lappo eller Vasa eller om Erik kanske sagt att den vänstra vägen gick till
Lappo. I slutet av tinget krävde
statsåklagare Aarne Kokkonen dödsstraff åt Arvi Joki för rånmord. På det
svarade Arvi, som trots begäran inte fatt någon försvarsadvokat, ingenting utan
bad endast om en sinnesundersökning p.g.a. nervositet. Inte heller denna
begäran bifalls. Efter att ha övervägt saken
en knapp timme gjorde häradsrätten sitt beslut i vilket Arvi Joki dömdes till
döden för mord och grovt rån. I praktiken betydde domen tukthusstraff på
livstid. Arvi besvärade sig över domen till hovrätten genom att bl.a. påstå att
Edvard Huhtamäkis vittnesmål var falskt. I sitt klagomål nämner han också
följande: Resan från Riihimäki till Kuortane innehåller så många obebodda
sträckor att han inte hade behövt välja just Kuortane till gärningsplatsen
under mordnatten. Det skulle ju vara logiskt att jag, om jag rest i mordtankar,
hade gjort mitt dåd redan under början av resan och därmed undgått att synas
för så många människor. Vidare påstod Arvi att han mördat i hastigt mod och bad
om en sinnesundersökning. Besväret hade ingen verkan. I sitt beslut 2.3.1937
dömde Vasa hovrätt Arvi Joki för mord och grovt rån till tukthus straff på
livstid. På de tidigare grunderna besvärade sig Arvi över hovrättens beslut
till Högsta domstol, som i sitt beslut den 27.4.1937 ansåg att det inte fanns
någon orsak att ändra hovrättens beslut som därmed blev i kraft. Ärendet var slutbehandlat. Timo Tuomisto Översättning: Sonja Forsén,FM
Tillägg: Minnesmärket som finns i Lappakangas med namnet "Erik Ståhl" och dödstiden "23.10.1936" finns mellan en sandgrop och vägen. Ståhl begravdes 1.11.1936 vid Elisabet begravningsplats i Karleby. En tidigare publicerad artikel om mordet
|
|||
| Senast uppdaterad 2006-03-20 20:09 |
Foto: Harry Byskata 
