Ein breiv från lande´.

(Karleby.)

Om vååre, om kriitura och om häte ny brooe.

He lider mot vååre. Vinterväga byri skull så mörklätt, elder ti reintåv försvinder. Åkra och lindona visar se' i all sin fatidom. Småfula komber tibaka. Sole' ly­ser och värmber allt in i själe. Kråkona och stjorona bygger boa och småpojka kastar knapp. Va' behövs tå na meir. Kort sagt: hä' vaal ti vååre.

Jäär på bondlande' är själva he te övergång från vintre ti vååre, från snö ti bara joole int' just na' roli'an   tiid.    Hur lite' 'an än ska rokas utom  stugo, så får 'an kåål i ein eländi'an soppo precis söis så ä'   pa'   vara   höösttiide   på  hä'de striit så gaar från staan över River ti   Brooklyn-sido.  Ja   ha   mang gang  viri i livsfara  tär.    Sku' int hä' te Niukkalas  trottuare ha viri tär, så sku   no   mang   mänisk  ha försvunni tär på hä halde.   Om ja nan gang ha viri tvinga ti kross striit tär i he trakte, så ha ja förlita  me  på  Ford, för han har ju bode tär o' tänkt som så: sjunker ja   alltför   djuft  så  ropar ja, o tå komber 'an no o' drar opp me in traktor,  för  han  Ford, han är no ritti männistjovänli'an varelse.    Ti he  slutsatse  ha ja komi, tå ja ha läst skrifta  hans. Ja hä te Niukkalas  trottuare  hä vaalt ju no på sista tiide   livsfaarli,   för hä vaalt ju så  full   me  håla, så 'an  kund lätt   brut   beina åv se. Tärför så to ju staan bort ä', och nu lagar di iställe ein steinreiso  tär  och kluddar leire imillan.

Men nu håksa ja koma bort åv rade. Ja, si jär på lande ha vi int tillsvidare na' sorts trottuara. He är ju på visst sätt ein stor'an fördeil vintertid, för int na' behö­ver hot oss me' lagens strängast paragrafa, om vi int sandar trottuara, och int behöver helder na' brut beina åv se på dem. Men såste på vår- och hööstsiido sku' di no vara passli ti ha.     

Sku' vi dsjära ein länger'an reiso som t.ex. ti staan, så har vi svårt ti bestämm oss om 'ä ska stje på meida, på   hjula elder  me bååte. O ti staan sku 'an ju nu för tiide boda vara nästan varin da. Eina dan sku vi för mjöltji våår ti me­jeri, anna daan sku vi ha na'ting tan  åt oss  sjölv  elder åt kriitura vår. Ja no ha foltji   fåå'i   stor fordringa   nu,   men no ha kriitura få'i nästan ännu stöör.    Förr var kuddona   nöjd,  om   di  fick  reina raama   höiji   å   ti molka åv bara håken;  men   nu   dsjer di int  ein droppo, om int di fåår foderenheita, sojakrosa, lurjus o maitoroisko el­der va' di nu heiter. O han som ska still döm, han dsjita först ga i kokskola, så 'an kan laga mate åt dem. Och i föuse ska vara  ein skrivbol o ein bokskåp och kontorsböökre och kokböökre och hushållsvååga   o- -  -o- - -   ja,   no   ha  foltje vaali stu' järett i värden.

Men ja tala ju om häte våårtiide. Foltje längtar ett' vååre. O vi som bor jäär på bå sidona om ååge, vi väntar   me' stor   spänning   på  va som ska' koma.  Ja' ska' birätt för Er, men tå dsjita ja' byri ritti från byrjjane.    He'   ä   kanstje   na'    liti lang'an  historia, men tå int ja ha siit tidninga tala na om häte saatje förr,  så   kan   'ä  ju int skada, om  allmänheite får hör, va' som stjeer i his bya.    För  hä är åv allmän bityydelse.   Och hä' säir ja straxt: ja´ vill int stöjt na'.

Häde' brooe, som gaar jäär över ååge vaalt ju gambel.   Vi som bor så' ju ritti hur 'ä åldrast da' för da'.    Väganämnde' som  har ti stjööt om väga och brooa var no i  hövobrååk   me  'ä,  tå staate to'   väga   och   brooa.     Varin gang 'tå   'ä   var   vägasyn,   städd lantmänne och nämnden på brooe o ti syyna ä´ från  all  kanta.   Ti djik ner och påta' i trävertje.  »Hä' tycks vara  rutin», sa' ein.   »Bäst ti legg ein  ny'an  lapp på ha de opp. Ti dsjik me myndo steega över brooe. »Int feilar brooe na'» sa' de. Ti hoppa, ein för alla och alla för ein, som 'ä heiter. Tå greips brooe åv stor rörelse. Hä' var, som om å sku ha viri byggd på fjädrona. »Ja' tror vi förstärker bärbjälkarna», sa' ein. »Vi dsjär he», sa' han anna. »Tå halder 'ä mang år ännu.» Och så for di vidare. Tå di kom tibak, känd brooe se' rei mytji välkare. Söis dsik 'ä år för år. Alltiili bakett vägasyna var tär ein kar som lappa´ och förstärkt. Om int na' anna sku ha komi imillan, så sku vi småningom ha fååi ein ny'an broo.

Men trafik vaalt stöör och stöör. Stor lastbila och bussa for över brooe. Tå sucka häte gambel brooe. Nu byrja 'ä koma synemän från tömte höger skvära. Na viko imillan, o så kom åter ein ny'an ein. »Tror Ni ätt 'ä halder» fråga de åv oss. Int kund vi ga­ranter na.                  

Missomarstide sista somras kom två ung kar ti brooe och sa' att di var byggmästara och strax baket kom ein tridi'an kar, ein insinör och sa: nu ska Ni få ein nyan bro, ein bussi'an järnbro. Och he ska vara gååli ti vååre. Och hä räckt int läng förrän 'ä byrja koma all sorts masina och apparata till brooe, så vi bara sto och gapa.

Ti föst byggd de opp en 200 m. lang'an reservbroo nedanför he gambäl. He kosta bara okring 100,000 mk. Tå hä var gååli, reiv di ner hä gambäl. Gambel foltji bruka biräätt om aarnio i ti gam­bäl brokistorna, men int hittast hä na tå di reiv. Ti gambäl byggmästara och snickara var no kvick ti rist årtale och nämna siin i allt va' di dsjor, men i brooe hitta vi int ein stav.

Så byrja di grund för broopelara. Hä' var no styv arbeite, och mo­torpumpa dsjik bå natt o da, för ti hald åågbottne torr, så di sku kuna gräva. Men ännu mytji stöör arbeite sku di ha kuna fåå, om int ååge sku ha viri så ovahli snäll i hööstas. Vanligtvis bruka 'ä svämm över land och strand på hööste liksom på vååre, men hä' var ritti jusså ååge sku ha försteji, ätt de vill eji he'as vääl. Sällan ha vi haft så låg vattne som i hööstas. Tå di tyckt ätt 'ä var lagom djuft, så stöift di ein tjock'an cementplatto i bottne jussom ti grund. På hä' platto ha di saan rada opp landfästa och broopelara. »Int kan ja' säj, ätt arbeiti precis ha gaa´i na hårt fram tå vi böndre   ha    stäji   på   reservbrooe och skåda, så no ha hä vila dra munne i fliin. Men kronans arbeite lär ju ha häde' fart. Men hä så är dsjort, så hä' är no bra arbeite. Mytji tiide ha o gaa'i i steinsöökase, för hä' är svårt ätt tsjiilsteina i de här trakte. Ti sluut dsjita di byri tsjööp steina från Sievi-trakte.

Broopelara och landfästa är altså åv gråsteine och in'i fylld me ce­ment. Gambäl brooe had fyra broopelar förutom landfästa och var runt 80 meter lang. Nyy brooe fåår två broopelar, byggs alltså i trii spann var och ein 30 meter lang. Nu är allt bra, men na' broo finns int tär ännu, bara ställe, tär 'ä ska sta'. Förva' ha int staate laga brooe gååli tills trafik yppnas, och våårflode komber. Ja, hä fåår na ader forsk ut. Nå,'vi har ju reservbrooe. Ja, si hä' är just tär, så hä' spännand ligger. Ska brooe staa, elder ska 'ä fara me' våår­flode? Vanligtvis bruka vattne vara ritti råga på ååge våårflodstiide, men nu ha 'ä ju viri så ovanli snöfati'an vinter, och hä' är just hä så di trööstar se' å'på. Och just nu halder di på och för­stärker reservbrooe, o så ska iisä skutas bort, om 'ä na liite håks byri bändis. Hä vaal alltså ritti in iisskutning. Han så lever fåår sii hur 'ä gaar.

Ja, såste' ha' ja' nu beskriiva åt Er på eji modersmååle om håte ny brooe.   O som sagt var, int ha' ja' vila stöit na'n, int kronan, int väganämnde elder länsmanne, för 'an ska alltili freist hald se på go' fot me toko te höger myndoheita och tjänstemändre. För om ti byri dsjävlas,ja, tå har 'an hampo så halder. Han behöver int gaa länger än ti åkerblomona.    No' var ti spiissam'an   sort,   men   nu  fåår di no' freist. — Kanstje ja' saa'n me' na'n rad lägger Er veta, hur brooe reid se mot iisä.    För rästen så är 'ä  bara   sju  kilometer  hi;  så 'an kan  bra  stick se me bile o skåda vem så vinder, brooe elder iisä.   O har   Ni   na   ärand  på  anna  sido ååge,   så   ska   Ni   klarer  opp   'ä förrän  iisä   byri  arbeit.    Så mytj kan ja' säj.

N e m o.

Öb 20.04.1927