Orrevägen – tre perioder

Med pompa och ståt har folket i Terjärv firat sin sparbanks hundraåriga till­varo. Man har jubilerat med öppet hus, med kaffe och smetakako för folket och framför allt med en medborgarfest. De är ju svåra på det där med att fes­ta och fira i Terjärv när de sätter den sidan till.

Den unga bankdirektören gör sig bra i talarstolen och har bra saker och kloka ord att komma med. Likaså bankdirektören i a som ofta talar bankmannaord med fylligt innehåll. Han borde egentligen vara konsult på Scab.

Där var Stig-Gustav med både manskören och damdito och ur båda fick han välljud framdirigerat. Små­bönders har både spelmans­lag, damkor och Marketta och de bjuder för det mesta på hurtiga saker.

Terjärv har, som bekant, renare och bättre atmosfär än orter i genomsnitt. När Jan-Erik då låter sina blåsare använda denna atmosfär på rätt sätt genom att blåsa den genom sina instrument med lagom tryck, så lyssnar man gärna till det ljud som frambringas. Trubaduren Mats hör man med glädje precis som i hans späda ål­der. Monika är en annan ungdom, som redan hunnit långt i att frambringa fly­gelklang. Och som sagt. Terjärvborna hittar på. Nu har de en splitterny kör som specialiserat sig på historisk bankologi och detta med icke obetydlig framgång. Heliboys-Lamagirls heter den visst enligt kör- och programledare Loffe. Loffe är ingalunda dirigent utan ledare och textproducent. Den vältrimmade specialkö­ren sjunger bra utan diri­gent ur sin mastiga notbok, som är betydande i vikt och volym. Med beaktande av notbokens omfång, kan man förmoda att kören har stora möjligheter att utvid­ga repertoaren och även ta emot beställningsuppträdanden.

Terjärvpubliken är en glad skara både under, mel­lan och efter programnum­ren. För 25 år sedan firade Terjärv folkskola sina 75 år. Man minns det bra ännu även om det inte skedde med någon överdådig pom­pa. Den dåtida minifestsa­len var i varje fall till träng­sel fylld med publik. Man sparade bra mycket festivitas till    hundraårsfesten.

Fastän man redan 1966 in­såg, att dagens händelser var historia följande dag, och fastän man försökte se framåt kunde ingen inse, att världen förändras så att vi har svårt att hinna med vår egen tids historia, bankhis­toria undantagen.

Teologie doktor Ingvar Dahlbacka var med på bankjubileet och visade sig vara den goda och glada Ingvar han var redan som skolpilt. Dessutom har han införskaffat sig en ansenlig mängd lärdom och historis­ka kunskaper. Valda bitar av lokalhistoriska skeenden presenterade han på ett mästerligt sätt i sitt festtal. Det känns gott att höra på den som kan. Hans dok­torsavhandling, Den evang­eliska väckelsen i svenska Österbotten 1945—1910, är ett imponerande forskningsresultat och kun­skapsprov på 331 sidor.

Bankstyrelsens ordföran­de Harry har all orsak att vara nöjd med sin hundraåring, med dens kunder och med Heliboys-Lamagirlskörens medlemmar. Han er­kände också detta i det fest­avslutande tacktalet.

Joel

Öb hösten 1995